Fira Natomedlemskapet men blunda inte för orosmolnen

Statsminister Ulf Kristersson (M) var påtagligt nöjd när han tog emot beskedet att Ungerns parlament röstat ja till att ratificera Sveriges Natoansökan.

Statsminister Ulf Kristersson (M) var påtagligt nöjd när han tog emot beskedet att Ungerns parlament röstat ja till att ratificera Sveriges Natoansökan.

Foto: Magnus Lejhall/TT

Ledare2024-02-27 13:12
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Sverige är nu snubblande nära medlemskap i Nato. Det sista hindret föll när det ungerska parlamentet röstade ja till att ratificera den svenska ansökan under måndagen. 188 parlamentariker röstade ja, och sex röstade nej. 

Nu återstår endast formalia innan Sverige – äntligen – formellt kan bli medlem. 

Det lär ta max en vecka.

Ansökningsprocessen har som bekant dragit ut på tiden sedan den dåvarande S-regeringen i mitten av maj 2022 lämnade in ansökan. Finland som ansökte samtidigt som Sverige blev medlem i början av april förra året. 

Både Turkiet och Ungern har gjort sitt bästa för att dra ut på ratificeringsprocessen. Men efter viss kohandel har båda länderna till sist gett efter. 

Det var många men långt ifrån alla som firade efter måndagens besked. Efter 200 år är Sverige numera varken neutralt eller alliansfritt. Det finns det en del som sörjer. Som nu tycker att Sverige har slagit in på fel väg. 

Så får de tycka. Samtidigt har neutraliteten och alliansfriheten närmast varit en pappersprodukt de senaste decennierna. Det svenska försvaret har till mångt och mycket byggt på att Nato ska komma till vår undsättning vid en eventuell attack. 

”Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand,” konstaterade exempelvis Sveriges dåvarande överbefälhavare Sverker Göranson till Svenska Dagbladet år 2013. Därefter behövde vi få hjälp av andra länder – underförstått våra nordiska grannländer och Nato. 

Sveriges samarbete med Nato inleddes 1994, när vi gick med i Partnerskap för fred. Sedan 1990-talet har Försvarsmakten ökat sin förmåga att samverka med alliansen. Svenska soldater har bland annat medverkat i Natoledda insatser i Bosnien-Hercegovina, Kosovo, Afghanistan, Libyen och Irak. Sverige har deltagit i utbildningar samt övningar och samarbetar med Nato i standardiserings- och förmågeutveckling.

2016 tecknades ett avtal med Nato om värdlandsstöd, som gav Sverige möjligheten att förbättra förutsättningarna för att effektivt kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato vid kris eller krig.

Med andra ord har det funnits ett nära samarbete under många år även om det nu fördjupas. 

Formella garantier att vi skulle få hjälp vid ett anfall får vi dock först när vi blir Natos 32:a medlemsland. 

Sedan den svenska ansökan lämnades in har det säkerhetspolitiska läget i världen förvärrats. Det fullskaliga kriget i Ukraina har gått in på sitt tredje år och lär fortsätta. Ryssland bedriver enligt Säkerhetspolisen (Säpo) omfattande underrättelseverksamhet i Sverige. Allt detta talar med kraft för det svenska Natomedlemskapet.

Men man ska inte sticka under stol med att det också finns orosmoment. Turkiets och Ungerns trilskande visar på att medlemsländerna inte alltid drar åt samma håll. Nyligen slog Donald Trump fast att endast de medlemsländer som uppfyller Natos krav på försvarsutgifter kan räkna med USA:s hjälp om de skulle bli attackerade. Det är ett uttalande som måste tas på allvar. Även om andra krafter i USA skulle motarbeta ett sådant beslut skulle Trump om han åter blir president kunna sätta käppar hjulet för samarbetet.