Det blev inte en domstolsprövning av vad som egentligen hände när företrädare för Region Sörmland avskedade regiondirektör Jan Grönlund.
Parterna har i stället kommit fram till en överenskommelse. Grönlund får först 18 månadslöner då han är arbetsbefriad. Därefter får han ytterligare 12 månadslöner. Totalt betalas drygt 6,7 miljoner kronor ut till Grönlund.
Regionstyrelsens ordförande Christoffer Öqvist (M) kommenterar i SVT överenskommelsen: ”Vi har enats om villkor som är acceptabla för båda parter. Att driva en arbetsrättslig tvist vidare till domstolen är ofta en oviss process. En process som i värsta fall kunnat resultera i betydligt högre kostnader för regionen.”
Det är inte svårt att läsa mellan raderna i uttalandet. Jan Grönlund har haft en så stark förhandlingsposition att regionen inte haft något annat val än att lägga sig platt.
Men det är förvånansvärt att det tagit Region Sörmlands företrädare så lång tid att inse detta och att denna insikt krävde extern juridisk expertis.
I mars skrevs ett avtal under som innebar att Grönlund fick en sex månaders lång arbetsbefriad uppsägningstid. Därutöver skulle han få tolv månadslöner i avgångsvederlag. Avtalet blev dessutom betydligt dyrare än de två miljoner som först uppgavs. I mitten av april avskedades Grönlund på oklara grunder av regionen. I maj meddelade den att avtalet från mars inte var giltigt. Regionen hävdade att Grönlund endast hade rätt till tolv månaders arbetsbefriad uppsägningstid, vilket Grönlunds fackförbund bestred.
Nu i slutet av juni står det alltså klart att Grönlund får ett ännu generösare avtal och att kostnaden skenat i höjden. Det är ingen överdrift att påstå att det här ärendet skötts både amatörmässigt och klantigt av regionens företrädare.
I år beräknas regionen gå med ekonomiskt underskott på närmare en miljard kronor. I detta sammanhang är 6,7 miljoner kronor småpotatis. Men det är onödiga pengar vars signalvärde till medarbetarna är betydligt högre: är det så här som Region Sörmland vill agera som arbetsgivare?
Under våren har det framkommit att det finns stora arbetsmiljöproblem inom regionens centrala förvaltning. Ansvaret för att inte mer har gjorts för att komma till rätta med problemen faller ytterst på Grönlund som regionens högste chef.
Men medarbetarna kan knappast vänta sig en mer professionell hantering av problemen efter Grönlunds avsked. Det är uppenbart att det saknas grundläggande avtals- och arbetsrättslig kompetens i Region Sörmland. Det är mer än anmärkningsvärt.