Från 2000 till 2018 fyrdubblades antalet inskrivningar i sluten psykiatrisk vård där patienten fått psykos efter användning av cannabis. Detta gäller Tyskland, men liknande iakttagelser har gjorts i fler länder, bland annat Danmark.
I den senaste årsrapporten från FN:s organ mot narkotika och knarkbrottslighet finns två minst sagt varnande diagram, om snabb och ihållande ökning av psykosvård och annan sluten narkomanvård, för cannabisanvändare i Tyskland.
Det borde för länge sedan ha skett en hopknytning av två av de debatter som fyller spalter och TV-rutor, inte minst efter olika slags våldsdåd. Den ena är psykiatrins arbetsbelastning och resurser, och dess möjligheter att förebygga brott eller vårda psykiskt störda brottslingar.
Den andra är våldsbrotten inom och mellan kriminella ligor som bygger en stor del av sin ekonomi på att sälja narkotika, ofta till personer som inte alls hör hemma i de ”utsatta förorterna” men som med pengar från övriga samhället håller ligorna och skjutningarna igång.
Tyskland är ett land där cannabis, eller rättare sagt dess verksamma giftinnehåll av THC (tetrahydrocannabinol) är mer vanligt än i Sverige, Finland och Norge. Cannabis är dock inte så vanligt där som i Spanien, Nederländerna, Storbritannien eller Tjeckien.
I åtminstone merparten av Europa finns dock samma utveckling, att de som odlar och langar cannabis lyckas öka halten av THC och därmed ge kraftigare ruseffekter, längre tid med kvarvarande fettlöslig THC i hjärnvävnaderna och större risker för långvarigt beroende, social utslagning – och även psykossjukdomar. I FN-rapporten anges att tidigare genomsnittlig THC-halt på senare år i Europa höjts med ytterligare ungefär hälften.
De tilltagande problemen i tysk psykiatri, med psykoser utlösta eller förvärrade av haschande och THC-förgiftning i hjärnan, tycks inte bara ha sin bakgrund i att en del drogat sig under åtskilliga år, Denna narkotika har successivt blivit starkare, med förvärrade sjukdomsrisker.
Det här borde vara en politisk tankeställare, inte bara i Tyskland där den nuvarande regeringen tillträdde med en avsikt att efter exempel från delstater i Nordamerika tillåta en laglig butiksförsäljning av en del slags cannabis.
Att se sådan legalisering som något slags ”progressiv” hållning kan bli ett stort och svårt missgrepp. Det kan förvärra social utslagning och skapa eller fördjupa klassklyftor.
Men det gäller att se upp även i Sverige. Det finns mer än ansatser till cannabisromantik i både flumvänster och flumborgerliga kretsar. Det behövs mer uppmärksamhet på narkotikans – och då även haschets – belastning, vad gäller inte bara våldsbrott, utan också vårdbördan i sjukvårdens psykiatriska delar.
Det har inte lyssnats så bra i Sverige, men varningarna har inte saknats. För sex år sedan skrev fyra överläkare i psykiatrin i Kalmar län i tidningen Barometern om hur de varje år, då det blev årstid för musikfestivaler, fick vårda rader av ungdomar med allvarliga psykoser, utlösta av droger under festivalerna.
De andra skadorna av cannabis är mer utbredda, som att THC:s förslöande och passiviserande verkan skadar skolgången och försvårar framgång i arbetslivet. Men alla berusningskemikalierna, de flytande, de fasta och de gasformiga, skadar arbetsmarknad och sociala förhållanden, och dessutom folkhälsan.