Ledare: Varför vill Eskilstunas politiker rasera sitt lärdomsarv?

Ordet lärdomsstad är inte det första ordet som man förknippar med Eskilstuna. Kommunen är visserligen en universitetsstad – men inte med gamla anor. Inget Uppsala eller Lund.

Det är en bild som kommunen säger sig vilja ändra. I framtidsvisionen ”Vision Eskilstuna 2030” går det bland annat att läsa: ”I universitetsstaden Eskilstuna utvecklar vi våra förmågor genom hela livet, från förskola till yrkesutbildningar och akademiska studier, i inspirerande lärmiljöer utifrån våra egna förutsättningar!”

Frågan är hur det ska gå till? 

Långt innan Eskilstuna hade ett universitet hade staden något annat: S:t Eskils gymnasium. En gymnasieskola som stakat ut vägen för åtskilliga studenter genom åren. 

Det finns motsvarigheter i andra städer. Uppsala och Lund har exempelvis var sin Katedralskola och Västerås har Rudbeckianska gymnasiet. Gymnasieskolor i imponerande byggnader. Skolor vars namn har en särskild klang. Skolor ingen skulle drömma att peta på, eftersom de är en del av stadens lärdomshistoria.

Men i Eskilstuna har varken politiker eller förvaltning några problem att ge sig på S:t Eskils gymnasium, när man ska skära ned antalet platser i gymnasieskolan. Under tisdagen informerades personalen om att det finns ett skarpt förslag att avveckla S:t Eskils huvudbyggnad, A-huset.

Ledarsidan har flera gånger skrivit om grundproblemet. Att den kommunala gymnasieskolan har 700 tomma platser – en gymnasieskola för mycket – samtidigt som skolan får allt mindre pengar att röra sig med. 

”Vi måste anpassa vår organisation till de givna budgetförutsättningarna, sa barn- och utbildningsförvaltningens chef Lina Axelsson Kihlblom, till tidningen i april.

Och det förstår vem som helst. Men det är inte lika lätt att förstå hur kommunen resonerar när man ska ta sig an uppgiften. Logiken i resonemanget går inte helt ihop. 

Till tidningen säger gymnasienämndens ordförande Muhammed Tahsin (M) att A-huset behöver lämnas över till annan verksamhet, eftersom de hellre vill ”lägga pengarna på lärare, elever och läromedel än på tomma lokaler.” Han säger också att han ”förstår att det väcker många känslor” men han tror inte att ”kulturen sitter i väggarna utan i utbildningen, lärarna och eleverna”.

Nej, kulturen sitter inte väggarna på alla skolor. Men i Eskilstunas äldsta gymnasium gör den det.

Det var inom dessa väggar som Muhammed Tahsins egen partiledare Ulf Kristerssons politiska engagemang tog fart. Det är S:t Eskil som Jocke Berg sjunger om i ”Mannen med den vita hatten”. Det är inom dessa väggar som embryot till universitetsstaden Eskilstuna började växa.

Nu vill kommunen i stället använda A-huset till annan kommunal verksamhet. Varför? 

Det ger inte Muhammed Tahsin något svar på.

Det är tyvärr inte den enda frågan om gymnasieskolans framtid som inte får något svar. Förvaltningen har tagit fram sitt förslag att använda A-huset till annan verksamhet på basis av ett politiskt inriktningsbeslut. Ett beslut som innebär att Eskilstuna ska ha ”fyra starka kommunala gymnasier med fyra starka profiler”.

Varför det är så viktigt, i synnerhet om man använder Muhammed Tahsins egen logik ”att kulturen inte sitter i väggarna” verkar ingen kunna förklara. Det tycks bara vara så för att politikerna bestämt det. 

Men att blint köra på utan att lyssna på alternativa förslag är sällan en klok strategi. 

Förvaltningen och politiken borde ha lärt sig av sina forna misstag. Gymnasieskolans överkapacitet beror på att de inte lyssnade på kritiken och invändningarna mot att bygga en ny fjärde gymnasieskola för några år sedan. 

Så nu står Eskilstuna med en skola för mycket och som lök på laxen vill förvaltningen och politikerna även rasera kärnan i sitt lärdomsarv.

 Det är svårt att se hur Eskilstuna ska infria sin framtidsvision till 2030.