Sörmland har högst dödlighet i cancer bland kvinnor och tredje högst dödlighet bland män i landet, rapporterade Eskilstuna-Kuriren (9/2).
Minst var tredje person kommer någon gång i livet att få en cancerdiagnos. I takt med att en större andel av befolkningen blir äldre kommer cancerdiagnoserna dessutom att bli allt vanligare. De flesta som insjuknar är drygt 70 år. Risken att drabbas av cancer ökar ju äldre man blir.
För varje år blir dock diagnos- och behandlingsmetoderna fler och bättre. I början av 1950-talet överlevde endast 30 procent av dem som drabbas. I dag är överlevnaden mer än dubbelt så hög. Det här är viktigt att ha i bakhuvudet när man diskuterar cancerfrågor.
Men som vanligt när det handlar om svåra och komplexa frågor är det lika viktigt att kunna ha flera tankar i huvudet samtidigt. Överlevnaden och tillgången till effektiv behandling varierar stort mellan olika cancerformer.
Oavsett cancerform är tidig diagnos en av de viktigaste faktorerna för att öka chansen att bli frisk igen. Ännu bättre är naturligtvis om sjukdomen helt och hållet kan förebyggas.
Därför är kunskap om cancer – hur den kan motverkas och hur den kan upptäckas – viktig. Det är därför utmärkt att regionen har infört hälsoinformatörer runt om i Sörmland.
Det behövs också ett större fokus på själva cancervården. Att det finns utrymme för avsevärda förbättringar visar regionens bröstcancervård. Sedan 2015 har Region Sörmland gått från att ha längst väntetider i landet till att ha några av de kortaste. Förändringen har skett genom att personalen har förändrat sina arbetssätt och pressat tiderna. De har inte fått något resurstillskott.
Det har inte gått fort. Sju år är en lång tid. Men exemplet visar att det går. Andra delar av cancervården bör inspireras.
Ett allvarligare problem är bristen på onkologer och andra läkare. Att förflytta mer ansvar för vården till de så kallade kontaktsjuksköterskorna som regionen tycks förespråka är inte en hållbar lösning. Det finns en avgörande skillnad mellan läkares och sjuksköterskors kompetens och ansvarsområden.
I den nationella cancerstrategin från 2009 infördes ett krav att alla cancerpatienter ska ha en fast vårdkontakt. Kontaktsjuksköterskan, ska vara särskilt tillgänglig och lotsa patienten genom vårdkedjan. Hen ska också förmedla kontakter med andra yrkesgrupper – inte ersätta dessa.
Det är viktigt att komma ihåg. Kontaktsjuksköterskan får inte operera bort tumörer eller ordinera cytostatika eller strålning. De får bara läkare göra. Därför måste läkarbristen åtgärdas.
Då kan också kontaktsjuksköterskorna få göra det som de är bäst på: att utgöra det stöd och trygghet som patienterna behöver under en mycket svår tid i livet.