"Överens" skulle M, KD, L och SD vara redan innan valdagen. Det påstod i alla fall M-ledaren Ulf Kristersson innan han hade bildat sin regering. Det var också innan dessa partier suttit på Tidö slott och förhandlat fram den osammanhängande överenskommelsen. Men överens var de inte. Det om något går att utläsa mellan raderna i avtalet.

I förhandling försvinner i bland sådant som man vill ska genomföras. Men när man väl kommit överens, och avtal har skrivits får man som regering stå för helheten. Det innebär att en minister i en konstellationsregering, och i avtal med andra riksdagspartier, behöver svälja en del stolthet och lotsa igenom sådana reformer som den helst inte sett, men som den kan acceptera.

Men mellan Tidöpartierna verkar det redan smärta en hel del. Värst verkar det just nu vara i Liberalerna. Under ett möte med en till partiet närstående stiftelse skrädde L-ledaren Johan Pehrson inte orden när han förklarade sitt partis vägval. Det var ju andra, inte han, som släpat in mycket av den där "skiten" i Tidöavtalet. SD var dessutom en "brun sörja" (Expressen 20/11).

Det är förvisso beskrivningar av Tidöavtalet och SD som fler liberaler borde ta till sig. Det är träffande ordval. Men så rakt på sak har Pehrson inte varit tidigare. Dessutom är det han som gått med på avtalet partierna emellan. Det är Pehrson och andra i partiet som bäddat för det besvärliga läge de nu befinner sig i.

Och hur var det nu med "klausulen" i Tidöavtalet som gjort att Pehrson har eller inte har bett SD om ursäkt för sina ordval? Men Tidöpartierna ska ju enligt avtalet "uppträda med värdighet och tala respektfullt" om varandra. Samarbeten inom politiken kräver till sin natur en viss nivå av tillit mellan samtliga partier. Men denna sorts klausul krävs uppenbarligen för att dessa partier ska kunna samsas. Konsekvenserna för partiernas, särskilt Liberalernas, trovärdighet drabbas nu av att ha inlemmat SD i den gemenskap som kallas "borgerlighet"

Inte heller ville hans partikollega och Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) tala klarspråk när samma fråga togs upp i Morgonpasset P3 på måndagen. Det är inte det program där den tunga granskande journalistiken görs, men det var inte njutningsbara 30 minuter. Det var med stora krumbukter hon skulle försvara både klimatpolitik och partiets vägval att regera med SD.

Liberalerna behöver påminnas om att det, och en del andra partier, kunde gjort andra val. Den SD-stöttade Kristersson-regeringen var inte det enda alternativet. Att samarbeta med flera andra partier är sällan smärtfritt. Men det ska inte vara outhärdligt.