Internationella Olympiska Kommittén (IOK) har varit skandalös många gånger, och det är inte slut med det. Miljardgaloppen kring spelen och deras TV-rättigheter ger svängrum för mycket mygel och slöseri. Inte heller med det är det slut.
Men även i Paris kommer idrottsutövarna säkerligen att bjuda på bragder, sensationer och en underhållning som inspirerar många till att idrotta eller att försöka sig på nya grenar. Idrottens – och de internationella idrottsförbundens avarter – kan förstöra åtskilligt. Men nöjet och spänningen kan de inte göra slut på. Att de tävlande, som åstadkommer allt det publik och TV-tittare gläds åt, behandlas med snålhet från IOK:s sida är inte vackert, och inte värdlandets fel.
Det är dyrt att ordna OS, och risken är stor att det går med smärtsam förlust för en stad som står värd. I Frankrike vill man gärna göra saker på grandiost sätt, och det har satsats med besked. Paris borgmästare Anne Hidalgo hade ämbetet redan 2015, då Paris ansökan lämnades in. Presidenten Emmanuel Macron, som nu får ta fram pengarna till de väldiga säkerhetsåtgärderna, var på den tiden fransk ekonomiminister.
Men en intressant skillnad mot många andra arrangörer är att det inte byggts någon ny jättelik olympiastadion. Många anläggningar som finns sedan tidigare kan återanvändas. Ett antal grenar ska avgöras på tillfälliga enkla arenor i stadskärnan, så att staden själv ska bli arena. Med detta och annat ska själva tävlingarna enligt arrangörerna bli de mest resurs- och energisnåla sommarspelen på länge.
Flygresandet till ett så här stort globalt arrangemang är en annan sak. En befogad kritik mot IOK är att de inte försökt hålla nere antalet grenar och deltagare en del, utan att för den skull släppa tanken att spelen ska kunna vara globala, med en stor bredd av idrotter, inte bara de mest publikstarka och TV-mässiga.
Men en värre belastning för IOK är att den har samma inbyggda brist i öppenhet och demokrati som allra mest förknippas med det internationella fotbollsförbundet FIFA. I dessa organisationer blandas föreningsdemokratiskt fungerande idrottsförbund som det svenska med statskontrollerade eller korruptionsstyrda förbund. I likhet med FN-systemet räknas ett fritt lands förbund lika med en tjuvdiktator eller ett ideologiskt förtryckarsystem.
IOK-ledningens undfallenhet mot Ryssland efter den statligt organiserade förfalskningen av dopingprover vid vinter-OS i Sotji är ett exempel på följderna. Nyss villkorade IOK ett beslut om vinterspel i Salt Lake City med att USA hindrar federal polis att utreda bedrägerier genom dopning. Bakgrunden här är att IOK ställer upp bakom att dopingbyrån WADA godtagit Pekings (bort)förklaring av att ett stort antal kinesiska simmares prover innehöll ett förbjudet preparat.
Liksom dopingen kastar attentatsrisker en skugga över en olympiad. I Paris är terrorrisken större och säkerhetspådraget med tiotusentals poliser och militärer kräver personalresurser många andra länder inte skulle kunna ta fram.
Förhoppningsvis blir det ändå idrotten som ger oss de legendariska nyhetsbilderna från Paris 2024.