Ställ regionerna till svars för bristerna i vården

Vårdplatsbristen på sjukhusen leder till att patienter blir kvar på akuten – trots att de är i behov av specialistvård och skulle behöva läggas in på en avdelning.

Vårdplatsbristen på sjukhusen leder till att patienter blir kvar på akuten – trots att de är i behov av specialistvård och skulle behöva läggas in på en avdelning.

Foto: Leif R Jansson/TT

Ledare2022-12-12 18:45
Detta är en ledare. Eskilstuna-Kuriren är en liberal tidning.

Larmrapporterna från den svenska vården har duggat tätt de senaste åren. Det handlar om brister i hela vårdkedjan: om en otillräcklig primärvård, långa vårdköer och en alltmer akut brist på vårdplatser.

I sin årsrapport från 2021 skriver Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) att vårdplatsbristen riskerar patientsäkerheten på landets sjukhus och att Ivo:s uppföljande tillsyn av sjukhus visar att problemen kvarstår över tid. Ivo konstaterar också att det är vårdgivarens ansvar att upprätthålla kraven på god vård.

Det är dock något som vårdgivarna har svårt att göra. Under 2022 har Ivo granskat 27 akutsjukhus. Hittills har inspektionerna lett till 21 beslut och myndigheten riktar kritik mot sjukhusen i samtliga fall. 

Ett av sjukhusen som granskats är Mälarsjukhuset. Inspektionen visar en verksamhet där patienter ofta får vända i dörren, slussas runt mellan avdelningar eller blir kvar på akuten – trots att de är i behov av specialistvård och skulle behöva läggas in på en avdelning. Kraven på kvalitet, trygghet, kontinuitet, säkerhet och tillgänglighet efterlevs inte. 

Bristerna på Mälarsjukhuset är inte unika. Så här ser det ut på många akutsjukhus i dag. Ivo:s generaldirektör, Sofia Wallström, konstaterar i en intervju med SVT att sjukhusen tagit så mycket av marginalerna att ”man nu är på en nivå som är så oerhört låg att en ny gräns har passerats.”

De ökande riskerna drabbar i första hand patienterna. Men de bidrar också till en undermålig arbetsmiljö. 

Allt fler anställda väljer att lämna vården och söka sig till andra branscher eller bemanningsbolag. Det finns naturligtvis många skäl till detta, som missnöje med löner och scheman. Men ett skäl som nämns allt oftare är den stress som uppkommer på grund av bristerna i patientsäkerheten. När man förväntas ta ansvar för allt fler patienter och inte känner att man kan göra ett bra jobb. Den frustration, sorg, ilska och maktlöshet som detta konstant ger upphov till.

”För flertalet professioner är hög arbetsbelastning och stress, underbemanning samt bristande ledarskap och organisatoriska problem en del av vardagen,” skriver 13 olika professions- och fackförbund i en debattartikel i Aftonbladet. Under måndagen överlämnade de närmare 50 000 namnunderskrifter till sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) med en uppmaning att vårda vården. 

De 13 fackförbunden riktar även krav till regionerna. Men när de väljer att lämna namnunderskrifterna till ministern hamnar strålkastarljuset främst på henne. 

Vården och dess medarbetare behöver utan tvekan vårdas. Men sjukvårdsministern kan inte göra särskilt mycket. Hon är bakbunden av det grundlagsskyddade kommunala självstyret som begränsar statens möjligheter att påverka vården. I stället är det landets regioner som behöver agera. De sitter på makten att förbättra vårdkvaliteten och arbetsmiljön för landets vårdanställda.

Ett första steg bör därför bli att rikta om strålkastarljuset så att de faller på regionerna. De behöver ställas till svars får årtionden av tillkortakommanden som arbetsgivare och systemfel inom vården. Först när ljuset sätts på problemen kan de åtgärdas.