Svidande, allvarlig och rent utsagt pinsam för Eskilstuna kommun. Så kan kritiken i en färsk kommunal revisionsrapport om socialnämndens handläggningsrutiner och kompetens inom barn- och ungdomsvården sammanfattas. Bland annat visar revisorernas granskning ”på betydande brister i efterlevnad av lag och riktlinjer”.
Kritiken är inte ny. I samband med tidigare revisioner 2019 och 2020 har ”brister konstaterats i fråga om styrning och kontroll”. Så sent som i januari i år gick det att läsa i tidningen om ett larm inifrån socialtjänsten. I artikeln beskrivs en organisation i kaos. En tredjedel av alla utredningar om barn som far illa utreddes inte i tid. Denna bild av verksamheten bekräftas nu i den aktuella revisionsrapporten.
Men socialnämndens ordförande Göran Gredfors (M) verkar inte ta åt sig av kritiken. I januari ville han inte kommentera de försenade utredningarna till tidningen, eftersom han var för ”dåligt insatt”. Även denna gång drar han sig för att svara på kritiken. Till SVT Sörmland säger han att han inte vill bemöta all kritik i revisionsrapporten, eftersom han ännu inte är insatt i alla delar.
Men vad är det han behöver sätta sig in i? Den kritik som framförs i revisionsrapporten är inte ny. Den sammanfattas dessutom på en A4-sida i rapporten.
I en kommun, som Eskilstuna, med stora sociala problem, där barn och unga rekryteras till kriminella gäng, borde utredningarna om barn som befaras fara illa vara en prioriterad fråga.
Men det är uppenbart inte fallet. Socialnämndens ambitionsnivå är remarkabelt låg. Nämnden har satt upp ett mål för handläggningstiden som innebär att tidsgränsen för utredningar på fyra månader som slås fast i socialtjänstlagen (11 kap 2§) inte efterlevs. Något som revisorerna konstaterar är anmärkningsvärt.
Just detta bemöter dock Gredfors i SVT. Han konstaterar att socialtjänstlagen slår fast att man ska klara alla utredningar i tid. Men detta, är enligt Gredfors, omöjligt. Ska man ha en rimlig målsättning kan man inte sätta målet 100 procent, konstaterar han.
Med andra ord tycker Gredfors inte ens att förvaltningen ska försöka leva upp till lagens krav. Nämnden har därför satt målet att 75 procent av utredningarna ska genomföras inom fyra månader.
Var fjärde barn lämnas därmed i sticket. Det tycker alltså Gredfors är rimligt.
En nämndordförande med mer intresse och empati hade lagt allt krut på att försöka lösa de problem som ligger till grund för att för att utredningarna inte blir klara i tid.
Men i Eskilstuna väljer socialnämndens majoritet med ordföranden i spetsen i stället att skruva ned ambitionsnivån och bryta mot lagen. Att barn som far illa får betala priset struntar de uppenbarligen i.