Kommunstyrelsens ordförande i Strängnäs Jacob Högfeldt (M) tycks inte ha berättat allt han vet om padelhallsköpet för oppositionen.
Öppenhet och insyn i den demokratiska processen kan upplevas som besvärliga av politiker och tjänstemän. Debatten kan bli högljudd. Processer drar ut på tiden. Invändningar och protester skapar merarbete, som inte nödvändigtvis leder till något annat än irritation.
Då är det lätt att glömma bort att just insynen är en av det svenska statsskickets viktigaste grundbultar. Att våra myndigheter ska vara öppna och transparenta.
Insynen bidrar till att förvaltningens arbete får ökad legitimitet, att medborgarnas tilltro till myndighetsutövningen upprätthålls och att olika former av korruption försvåras.
I Sverige tycker vi att det här är så viktigt att rätten till insyn är grundlagsskyddad, genom offentlighetsprincipen, meddelarfriheten och meddelarskyddet.
Offentlighetsprincipen från 1766 innebär att vem som helst får läsa allmänna handlingar.
Men att man har rätt att ta del av handlingar hjälper inte om man inte vet att de finns. Därför finns även en extra säkerhetsventil: En rätt för offentliganställda att tipsa journalister – denna rätt rör i vissa fall även sekretessbelagt material.
Det så kallade meddelarskyddet innebär att offentliga arbetsgivare i dessa fall inte får försöka ta reda på vem eller vilka i personalen som kontaktat media. Om det ändå framgår vem det är så får arbetsgivaren inte ”straffa” den eller de som berättat vad de vet.
Att insynen och transparensen värnas på dessa sätt innebär dock inte att de är lika uppskattade i alla läger. Det finns gott om exempel på hur man inom offentlig förvaltning, främst av bekvämlighetsskäl, börjar verka i en gråzon där man hittar olika sätt att runda offentlighetsprincipen. Det är oftast inte olagligt, men heller inte i samklang med principens syfte att bidra till ökad öppenhet och insyn.
I Strängnäs kommun kan man hitta flera exempel på detta: beslutsprocessen kring det nya badhuset i Larslunda och nu senast köpet av en padelhall i samma område.
Under måndagskvällen klubbades köpet av padelhallen i Larslunda av kommunfullmäktige. Beslutsunderlaget för kommunens investering på totalt 34 miljoner kronor består – precis som inför beslutet i kommunstyrelsen – huvudsakligen av ett tre sidor långt tjänsteutlåtande där det inte framgår vad hallen ska användas till.
Till tidningen har kommunstyrelsens ordförande i Strängnäs Jacob Högfeldt (M) sagt att kommunen i normala fall gör en utredning först, men att det inte varit möjligt i det här fallet. Varför är desto svårare att förstå. Högfeldt ger inget tydligt svar.
Det skrala beslutsunderlaget fick flera oppositionspartier (C, Lok, SD och KD) att yrka på en återremiss i kommunstyrelsen häromveckan. Men den politiska majoriteten (S+M) i Strängnäs, som mellan raderna erkänt att de sitter på mer information om affären än övriga partier, valde ändå att godkänna köpet.
Mellan kommunstyrelsens sammanträde och kommunfullmäktiges dito verkar dock åtminstone Lok ha fått mer information. Vad partiet fått reda på är dock oklart, eftersom beslutsunderlaget i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige är så gott som identiska.
Om samtliga oppositionspartier fått tillgång till samma information eller inte är en fråga som återstår att besvara. I fullmäktige yrkade dock C, L, MP och KD på återremiss på grund av det bristande beslutsunderlaget.
Det är inte så här det demokratiska beslutsfattandet ska fungera. Det minsta man kan begära är att samtliga oppositionspartier får så mycket information om de olika ärendena att de kan fatta välgrundade beslut.
I måndags beslutade en majoritet i kommunfullmäktige att kommunen ska köpa padelhallen i Larslunda.
Det tål att skrivas igen. Ett tre sidor långt tjänsteutlåtande ligger till grund för ett investeringsbeslut på 34 miljoner kronor.
När majoriteten väljer att dölja delar av vad den vet och vill göra med padelhallen går det inte att följa vägen till från förslag till beslut. Det går heller inte att avgöra om investeringen är bra eller dålig. Om skattebetalarnas pengar används på ett ansvarsfullt sätt.
För majoriteten i Strängnäs kan det kanske tyckas enklare att toppstyra beslutsprocessen, mer rationellt att hålla tyst om sina planer.
Men majoriteten riskerar samtidigt något annat. Att väljarnas förtroende för och tillit till förvaltningen och politikerna minskar – vilket i sin tur leder till att besluten får minskad legitimitet.
Demokratin mår bättre av öppenhet och insyn. Det har ett pris i form av man behöver motivera sina ställningstaganden, att man behöver bemöta ifrågasättanden. Inte sällan leder det till bättre underbyggda beslut och ökad samsyn. Det vinner vi alla på.