Det svänger snabbt om ekonomisk politik. Nyligen spekulerades om Riksbanken kunde fortsätta att höja styrräntan. Orsaken var oron kring att ett par bankkrascher i USA.
När de svenska inflationssiffrorna blev kända blev det snabbt annat ljud i skällan. Matprishöjningarna var med 21 procent de högsta sedan 1950-talet, den totala prisstegringstakten var 12 procent. Nu förutspåddes i stället att Riksbanken, för att få ned inflationen, kunde behöva höja räntan ännu mer än tidigare beräknats. Europeiska centralbanken ECB stod för sin del fast vid att höja styrräntan med väntade 0,5 procentenheter.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) avvisade nyligen förslag från Vänsterpartiet om att kalla matjättarna till ett möte för att likt den franska regeringen få en överenskommelse om hejdade prisökningar. Men nu ska Svantesson kalla ICA, Axfood och Coop för att samtala om priserna höjs i onödan.
Det är nästan svårt att minnas hur det var bara för några år sedan. Riksbanken försökte nästan desperat höja inflationen till 2 procent genom minusränta och ökad penningmängd.
De snabba kasten i debatt och åtgärder ändrar inte dagens besvärliga verklighet. De höga matpriserna biter hårt. Hyreshöjningar, vilket rapporterades på nyhetsplats, är också större än på länge.
Högre räntor och fall i bostadspriser slår mot dem med stora lån. Det är dock värt att påminna om att lågräntepolitiken tidigare har bidragit till en väldig uppgång i fastighetspriser. Enligt journalisten Andreas Cervenka ökade priserna på bostadsrätter 1996-2021 med 800 procent och på villor med 435 procent. Inflationen var samma period 33 procent.
Det handlar väl så mycket om psykologi som om ”hårda” fakta. Om många agerar som om det är en bankkris kan det bli en bankkris. Om handlare förväntar sig att andra höjer priser blir det lättare att höja de egna. Om många tror på sämre tider och håller i pengarna minskar efterfrågan och de sämre tiderna kan bli verklighet.
Politiker vill visa handlingskraft inför oroliga väljare. Förslag om prisregleringar och lägre skatt på mat dyker upp. En nackdel är dock att om företagen misstänker att ett prisstopp är på väg kan på väg kan de passa på att gardera sig genom ytterligare prishöjningar. Skattesänkningar kan lindra för stunden, men är svåra att återställa när läget har blivit lugnare. Det riskerar att leda till ett krångligare skattesystem med många undantag och specialregler.
Det gäller därför att regeringen förmår hålla fingrarna i styr och inte pressas till regleringar och skatteförändringar den egentligen inte tror på. Främst handlar det om att bryta inflationsförväntningar och hålla upp framtidstron. Sverige kan genom att så många har lånat så mycket vara extra känsligt för höjda räntor. Men det är ofrånkomligt att Riksbanken nu måste se till att högre räntor biter på inflationen.
Om svenskarnas egna skulder är höga är däremot statens jämförelsevis låga. En ansvarsfull budgetpolitik har hållit nere budgetunderskott och statsskuld. Det borde därför finnas större utrymme än i andra länder för att med statliga satsningar parera att höjda räntor slår hårdare i Sverige. Regeringen har chansen i vårbudgeten i april, men det gäller även då att undvika kortsiktigt lockande utspel.