Det är svårt att hänga med i budskapen från Strängnäs majoritetsstyre. Ena dagen vill de vara ett föredöme för öppenhet och dialog. Nästa dag ser de till att det demokratiska samtalet tystnar. Frågan är om de ens själva vet vad de vill?
I måndagens tidning (9/10) gick det att läsa en replik på en ledare från styret i Strängnäs. De två ledande politikerna i kommunen, kommunalråden Jacob Högfeldt (M) och Anders Härnbro (S), skrev att de var bekymrade över innehållet i en ledare om den politiska kulturen i Strängnäs.
De tyckte att det var tråkigt att ledarsidan fått intrycket att varken Strängnäs förtroendevalda eller tjänstepersoner svarar på frågor, eftersom det gick stick i stäv mot den anda de ville företräda.
”En central del i vår majoritetsförklaring är samtalet, förståelsen och lärandet”, skrev de i sin replik och exemplifierade med följande utdrag i förklaringen: "Vi bildar en majoritet, men sluter oss inte. Vårt förhållningssätt är att den bästa utvecklingen sker när vi pratar mer med varandra än om varandra."
Det låter som de genuint vill jobba för öppenhet och transparens. Det är därför bara att beklaga att de i praktiken gör tvärtom.
På kommunstyrelsen möte den 4 oktober går det att läsa om hur Jacob Högfeldt, som även är kommunstyrelsens ordförande, på sittande möte initierar en fråga. Han undrar om styrelsens ledamöter och ersättare ska ha en given rätt till enskilda möten rörande sakfrågor med kommunens tjänstepersoner? Han finner att styrelsen inte tycker att politikerna ska ha en sådan rätt.
Eftersom frågan initierades och beslutades under mötet finns inget beslutsunderlag – bara ett sammanträdesprotokoll. Men det framgår ändå att en majoritet i kommunstyrelsen mer ser sig själva som arbetsgivare än som företrädare för väljarna.
I protokollet från mötet slås det fast att det är viktigt att samma information ges och att eventuella frågor hanteras på kommunstyrelsens eller andra nämnders möten.
Det finns det inte så mycket att invända emot. Problemet är ju bara att tillräcklig information inte alltid ges på dessa möten. Delar av oppositionen har exempelvis efterfrågat fler skriftliga underlag om den nya simhallen och idrottshallen i Larslunda.
Att företrädare för oppositionen i den här typen av ärenden vänder sig till tjänstemännen med frågor måste ses som naturligt – särskilt i en organisation som ska stå för öppenhet och dialog. Men en majoritet i kommunstyrelsen tolkar det alltså inte så.
I protokollet från kommunstyrelsens möte slår man fast att det är kommundirektörens ansvar att leda och fördela arbetet inom förvaltningen. Det är därför direktören som fortsättningsvis ska få besluta om när och i vilka fall en politiker ska få boka in ett möte. Eller som det står i protokollet: ”det kan inte anses lämpligt eller möjligt att varje enskild ledamot eller ersättare har en självklar rätt att begära möten med tjänstepersoner.”
Förvisso, men att man gör kommundirektören till en grindvaktare för politikerna i kommunstyrelsen väcker ändå flera frågor.
Att arbeta som tjänsteperson i en politisk styrd organisation är speciellt. Det är inte lätt att leva upp till alla krav. Men att fullständigt skyddas på det här sättet från frågor från politikerna i kommunstyrelsen är tämligen unikt. Som tjänsteperson är det en del av uppdraget att bli ifrågasatt.
I praktiken innebär kommunstyrelsens beslut att det bara blir företrädare för majoriteten och tjänstepersonerna som kan räkna med att få tillgång till all information om kommunens verksamhet. Oppositionen får nöja sig med att ta del av den information som majoriteten och framför allt kommundirektören tycker är lämplig.
Med tanke på att politikerna i kommunstyrelsen är kommundirektörens uppdragsgivare och chefer blir det en märklig ordning.
Kommunstyrelsens beslut kan få långtgående effekter för oppositionen, för öppenheten och det demokratiska samtalet i Strängnäs. Det är därför beklagligt att det hastades igenom på sittande möte. Beslut som det här borde kräva ordentliga underlag och eftertanke.