Det är inte bara i turkiska parlamentet i Ankara som Sveriges Natomedlemskap nu – till sist – är på dagordningen.

På Miljöpartiets kongress i Örebro – fredag till söndag – tas frågan upp om att ansluta sig till de partier som är positiva till svenskt Natomedlemskap. Förslaget finns i en motion, av bland andra riksdagsledamoten Rasmus Ling. Partistyrelsen har avstyrkt, men det återstår att se vad majoriteten gör. 

Rasmus Ling och hans meningsfränder har argument som känns igen – från flera av de andra riksdagspartier som tidigare kommit fram till att linjen med alliansfrihet inte längre höll ihop. 

I Svenska Dagbladet sammanfattar han vad det handlar om: "Ibland finns tyvärr inga alternativ. Ryssland kan inte talas tillrätta. I stället behövs en militär förmåga som visar att det inte är lönt att ta andra länders territorium med våld. Genom samarbetet i alliansen kan man gemensamt uppnå en krigsavhållande effekt. ... Miljöpartiet bör förorda att också Sverige blir en del av Nato."

Är detta en oväntad, omvälvande hållning från ett parti med den idégrund MP vuxit fram ur? Så länge saken ses ur den synvinkel som länge dominerat inom Vänsterpartiet – tidigare VPK – kan det kanske tyckas så.

Men ombuden på MP-kongressen känner förmodligen till hur det gröna partiet i Finland, som vid Natointrädet satt i regeringen och där hade utrikesministerposten, var aktivt medverkande i att söka inträde i Nato efter det ryska storangreppet på Ukraina vintern 2022. Det var till och med så att flertalet inom Finlands Vänsterförbunds riksdagsgrupp medverkade i detta – och även de gjorde det som regeringsparti.     

Viktigare inom svenska MP är dock det tyska gröna partiet. Det har sedan ganska länge gjort upp med det Moskvainfluerade Natomotstånd som fortfarande behärskar den tyska yttervänsterns parti, som nu för övrigt splittras i två.

I nuvarande tyska regering, en koalition av socialdemokrater, liberaler och gröna, är Annalena Baerbock grön utrikesminister. Hon står för en både Natopositiv och tydligt diktaturfientlig utrikespolitik. Vad finns det egentligen som talar emot att svenska MP väljer hennes väg? 

Rasmus Ling (MP) säger något som låter som Annalena Baerbock: "Utan Nato hade de baltiska ländernas dagar som självständiga stater redan varit räknade."

När Sverige på allvar började närma sig Natoalliansen, inte minst i det viktiga värdlandsavtalet 2016, ingick MP som regeringsparti i den breda majoritet som tog beslutet. Motståndarna då var SD på högerkanten – under årtionden kategoriskt Natonegativa – samt Vänsterpartiet.

Detta blev ett delvis smärtsamt beslut i MP, på det sättet att några i riksdagsgruppen avvek åt vänster.

Hur det nu går i Örebro är väl inte lika svårt att förutse som det som händer i Erdoganstyrets irrgångar i Ankara. Men om Rasmus Ling får igenom sin motion blir vägvalet detsamma som MP en gång tidigare gjort – i fråga om värdlandsavtalet. 

Åke Wredén är tidigare medarbetare på ledarredaktionen.