Fler barn och unga behöver psykiatrisk vård. Under 2022 hade, enligt den återkommande rapporten "Psykiatrin i siffror", drygt 144 000 barn i åldern 0–17 år kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (Bup). Det motsvarar 6,4 procent av alla barn i landet. Enligt Region Sörmland är dock andelen barn och unga som söker hjälp hos Bup i Sörmland ännu högre, 7,8 procent.
Enligt Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) handlar en stor del av ökningen om behovet av utredningar av barn som misstänks ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) som adhd eller autism. Även i Sörmland är det, enligt regionen, främst efterfrågan på neuropsykiatriska utredningar som ökar.
Men vården räcker inte för alla och köerna är långa. Över 9 000 barn i Sverige har väntat längre än den särskilda vårdgarantins 30 dagar (DN 24/7). Hur länge varje barn fått vänta går inte att utläsa i statistiken, men väntetiderna kan vara årslånga.
Precis som i övriga vården prioriteras de barn och unga som har störst behov av vård först. I dagsläget innebär det att många barn och unga som behöver en neuropsykiatrisk utredning får vänta längre på en NPF-diagnos.
För de barn och deras familjer som får vänta spelar det dock inte så stor roll att andra barn och unga mår ännu sämre. När en familj söker hjälp hos Bup har barnet ofta redan börjat få problem i skolan. Andra metoder som satts in för att hjälpa barnet har misslyckats.
För de berörda familjerna upplevs väntetiden därför lika outhärdlig som katastrofal. Det är inte bara barnet som mår dåligt och inte sällan blir allt sämre. Föräldrar och syskon riskerar ofta också att gå sönder.
Skolan har ett ansvar att sätta in det stöd och den hjälp som varje elev behöver för att klara skolan. Men extra insatser kostar pengar. När skolan behöver vända på varje krona för att få budgeten att gå ihop ställs det därför inte sällan ett krav på diagnos för att det extra stödet ska sättas in. Skolan kräver därför att barnet först ska utredas av Bup och få ett intyg som bekräftar diagnosen.
Hur väl intyget fungerar varierar mellan skolorna. Det behöver inte leda till mer stöd, vilket en enkätundersökning från föreningen Autism Sverige konstaterat. Enkäten visar också att färre än fyra av tio elever med autism når målen i svenska, engelska och matematik. Risken ökar att barnen blir hemmasittande och får varaktiga besvär.
Att skolan anpassar sin undervisning till NPF-barnens behov med exempelvis mindre klasser, tydligare struktur på dagarna och möjligheter till lugn och ro, är därför nödvändigt för att ge dessa barn en bättre fungerande skolgång. En annan förutsättning är en välfungerande och utbyggd elevhälsa. Här har kommunerna och andra huvudmän ett stort ansvar.
Men det är inte bara skolan som behöver bli bättre. Vården, skolan, habilitering och socialtjänst måste börja samarbeta i högre grad. I dag får föräldrarna ta ansvar för samordningen, och många av dem orkar inte. Det är inte rimligt. Barnens chanser att få det stöd och den hjälp den behöver ska inte hänga på förälderns ork och kunskaper att navigera rätt i systemet.
Även om samordningen och skolan börjar fungera bättre behövs Bup. Därför är signalerna om bristande arbetsmiljö på Mälarsjukhuset oroande (EK 11/6). Arbetsbelastningen och stressnivån är hög och under våren har flera medarbetare sagt upp sig. En medarbetare beskriver hur man visserligen minskat köerna till adhd-utredningarna, men att detta snarast ska ses som ett spel för gallerierna. Ett sätt att visa att man klarar den särskilda vårdgarantin i högre grad. Den uppföljande vården i form av behandling fungerar inte enligt medarbetaren. Inte heller får familjerna de intyg de behöver till skolan.
Bup:s verksamhetschef, Sofia Mossfeldt, verkar dock ta lätt på kritiken. Hon ser inte hur en ökad satsning på att korta köerna kan dra resurser från övrig verksamhet. Att anställda har sagt upp sig tycker hon är tråkigt men pekar på det finns många sökande till de lediga tjänsterna.
Det är visserligen bra att fokus ligger på att anställa nya medarbetare. Men att ersätta den personal som slutat är inte helt enkelt. Kunskap går förlorad och kontinuiteten i vården försämras för patienterna. Det framgår heller inte varför inte fler medarbetare anställts tidigare. Vakanserna har varit många både under 2022 och 2023.
Det finns mycket som kan göras för att förbättra barn och ungas psykiska ohälsa. Vården är bara en del i alla insatser som kan behövas. Men Bup måste fungera och finnas där i tid för de barn som behöver dess hjälp.