Bostadsområdet Årby är ett av de områden i Eskilstuna som nu är så kallad säkerhetszon.
För tolv år sedan skrev jag en reseskildring på ledarplats i Tidningen Folket, ”Röda linjen”.
Det var Strindbergsår och förutom en ganska uppenbar blinkning till författaren skrev jag om hur förutsättningarna förändrades utanför mitt bussfönster på min resa med röda linjens buss nummer 1, från Fristadstorget – förbi Nyfors och Råbergstorp – till Västra Borsökna och tillbaka.
I min text konstaterade jag då att: ”det är ungefär 15 minuter mellan Västra Borsöknas miljonvillor och Råbergstorps smutsgula husfasader. Eller 134 012 kronor om året, om man mäter avståndet i genomsnittlig förvärvad årsinkomst.
Det är inget kolossalt avstånd. Men sen är ju inte Västra Borsökna stadens rikaste kvarter, Råbergstorp inte det fattigaste. Det är bara två stopp längst den röda linjen genom Eskilstuna.”
Texten blev också öppningstext i min bok ”Folkets röst” från 2016. Jag tror att den säger någon om den stad som nu mera är att betrakta som en nationell angelägenhet. Den stad som ofta skrivs i svarta rubriker och som alltmer kommit att förknippas med grov organiserad brottslighet, gäng och dödsskjutningar. Det är nog ingen slump att just nämnda Nyfors och Råbergstorp nu innefattas i de områden som nu blir säkerhetszon i staden.
För nu inför polisen säkerhetszoner i min hemstad, Eskilstuna. Två geografiska områden omfattas av beslutet: Årby och Skiftinge samt Nyfors, Myrtorp, Fröslunda, Råbergstorp och Lagersberg hamnar innanför zonerna.
Beslutet fattas efter att det grova skjutvapenvåldet ånyo eskalerat i Eskilstuna och mot bakgrund av en dödskjutning och ytterligare en skjutning med en allvarligt skadad person i helgen. Möjligheten att införa säkerhetszoner kom till efter en lagändring tidigare i år och ger bland annat polisen rätt att kroppsvisitera personer och söka igenom fordon utan att det finns en konkret misstanke om brott. Kanske är det nödvändigt, vissa påstår det.
Jag har precis läst klart Christoffer Bohmans bok ”Hundra in i döden – en polischefs berättelse om kampen mot gängen”. Bohman var fram till nyligen verksam som polischef i Södermanlands län och därmed också Eskilstuna. Hans bok, som innehåller flera interiörer från gängkonflikterna och dödsskjutningarna i Eskilstuna, handlar om de områden som nu blir säkerhetszon.
I en passus i boken skriver Bohman om när statsministern besökte Årby och Eskilstuna, mitt under valrörelsen, efter ännu en skjutning. Hur han fick frågan om vad han trodde behövde ändras på för att få stopp på skjutningarna och hur statsministern såg förvånat på honom när han svarade: ”Jag tror att förskolan måste bli obligatorisk” och det förebyggande arbetet måste reformeras.
Det är alldeles säkert så att det behövs hårda, akuta insatser för att stoppa våldet här och nu. Att det finns både argument och tämligen starkt stöd i dessa områden att införa så kallade säkerhetszoner.
Men vill vi på allvar hitta långsiktiga lösningar måste vi lyssna på Bohman – vi måste prioritera det förebyggande arbetet. Vi måste inte bara förstå utan också vilja ändra på det faktum att klasskillnader, hudfärg, inkomst, olika förutsättningar ifråga om möjligheter och livsval också spelar roll för den utveckling vi nu ser. Att det bästa för alla – förutom just de kriminella gängen – är om skillnaden mellan Råbergstorp och Västra Borsökna är så liten som möjligt.
Fredrik Pettersson är S-märkt opinionsbildare, verksamhetschef på ABF och tidigare politisk redaktör på Folket. Han skriver återkommande S-krönikor i tidningen
Tidigare polischefen Christoffer Bohman. Honom borde vi lyssna på, skriver Fredrik Pettersson. Klicka på hans länkade namn ovan för att komma till vårt tidigare publicerade reportage "Polisen som fick nog".