När Strängnäs politiska majoritet – M och S – ska peka på sina framgångar under mandatperiodens första år, lyfter de fram ekonomin.
– Vi har fortfarande ingen god ekonomi, men vi har kontroll på ekonomin och en plan för finanserna. Nämnderna håller budget. I dag är det ingen självklarhet i Sveriges kommuner, säger kommunstyrelsens ordförande Jacob Högfeldt (M) i en intervju i Strengnäs Tidning förra veckan.
Kommunalrådskamraten Monica Lindell Rylén (S) instämmer.
Det är märkligt fokus. En ekonomi under kontroll – som för övrigt inte är god i Strängnäs enligt Högfeldt – är politikens hygienfaktor. Utan kommunala finanser i ordning kan man glömma satsningar. Men just därför är det heller inget som Högfeldt och Rylén ska ha någon medalj för. De gör grundjobbet, inget annat.
Välkommet är däremot kommunalrådens klarspråk om de svagt presterande och segregerade skolorna i Strängnäs. Här är majoritetens självkritik närmast självutplånande. Samma budskap framförde de skolansvariga i ett svar på en ledare för några veckor sedan. Självkritik räcker inte för förändring, men det är en bra början.
De svaga skolprestationerna i Strängnäs har en lång historia. Det politiska ansvaret är delat men måste landa tyngst hos dem som har suttit vid makten längst.
Oppositionsrådet Mia Nerby (C) tillhör inte personligen de mångåriga tunga makthavarna. Hennes parti har dock styrt Strängnäs i olika majoriteter i nästan 40 år. Det förpliktigar till mer än de undanglidande svar hon ger när hon uppmanas precisera sin kritik mot majoriteten.
Vad ska prioriteras ner för att skolan ska få mer, frågar tidningen Nerby.
– Det gäller att omprioritera, och jag tror att det är klokt att låta personalen närmast verksamheten vara med och tänka kring vad som ska göras och inte göras, svarar hon.
Det är obegripligt. Ska personalen närmast den verksamhet som inte är skola föreslå hur deras resurser ska minskas? Den här typen av prioriteringar är givetvis inte en fråga för de anställda, utan för de folkvalda, som är medborgarnas ombud och som kan utkrävas ansvar för prioriteringarna.
Den senaste budgetmotionen från Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna ger större klarhet. Där finns en del omprioriteringar. De tre partierna vill öka skolans resurser genom att ta pengar från kommunstyrelsen, socialnämnden, teknik- och fritidsnämnden samt försämra resultatet.
Oppositionsrådet borde tala klarspråk om detta alternativa vägval, som hennes parti har ställt sig bakom, och beskriva konsekvenserna av det.