På Krim syntes det hur det kan gå till då Putinregimen stjäl mark från grannar. Först militär ockupation. Sedan regisserad ”folkomröstning”, utan likhet med ett fritt och demokratiskt val.
Invånarna ”begär” att få bli ryska undersåtar. Sedan ett kvickt beslut av regimlydiga majoriteter i duman och federationsrådet i Moskva. I ett aggressivt tal proklamerar så Vladimir Putin att tjuvgodset aldrig varit annat än ryskt.
Det finns en modell till, rysk militär ockupation, utropande av små republiker som kontrolleras från Moskva. Mångårig teater där de små lydrikena officiellt betecknas som suveräna stater.
Det som nu pågår på ockuperad mark i östra Ukraina är brådstörtad tillämpning av Krimmodellen. Men med ännu mindre av försök att hålla uppe ett sken av vanligt valförfarande.
Omröstningar tillkännages med enstaka dagars varsel. Beväpnad trupp går runt och försöker samla in ”röster” hemma hos folk. Så en sista valdag och, senare denna vecka, nog ett "parlamentsbeslut” i Moskva. På det följer tal av diktatorn själv på fredag, om att denna mark alltid varit och alltid ska förbli rysk.
Brådskan infann sig efter det förödmjukande nederlaget nyligen. Ryska armén bröt ihop och flydde från ockuperad mark i nordöstra Ukraina.
De har gått så fort att Kreml inte ens hunnit mobilisera den vanliga svansen av västliga extremister och andra medlöpare. Sådana brukar kallas in som ”valobservatörer”. I ryska propagandakanaler och västliga ”alternativmedier” förkunnar de sedan att det gått föredömligt till.
För det har det nu inte funnits tid. Några tyskar, från partiet AfD – SD:s motsvarighet söder om Östersjön – hade visserligen hunnit in i Ryssland. Men dessa parlamentsledamöter på delstatsnivå fick ställa in resan till ockuperade områden. Deras partiledning, som länge hört till de mer uppenbara Putinsympatisörerna i väst, fick besvärliga frågor att svara på i TV.
Vid ”omröstningen” om Krims annektering och flera rad andra regimmanipulerade ”val” i Ryssland har det däremot varit bred uppställning av villiga västliga Putinmedlöpare. Några av partierna i västeuropeiska yttre högern har brukat ställa upp flitigast.
Där finns bland andra franska Le Pen-partiet, tyska AfD samt italienska La Lega – som nu kan räkna med att snart åter ha ministrar i Rom. Andra brukar, även då de ibland eller alltid röstar Putinvänligt i EU-parlamentet, akta sig för den besvärande publicitet som kan följa med ”observatörs”-rollen.
Från Sverige har några sådana ”valobservatörer” hämtats i mediemiljön i gränslandet mellan SD och andra högerradikala organisationer. Två av ”observatörerna” från det hållet, Erik Almqvist och Pavel Gamov, har suttit i riksdagen för SD.
Yttre högern har dock inte varit helt ensam i att spela med i Putins försök att urskulda ockupation och annekteringar. En del Putinmedlöpare har kommit från en flygel i franska Republikanerna.
I Tyskland har gastörstigt näringsliv och en tidigare förbundskansler (S) gått Putin till handa. I hög grad utmärker sig också V:s broderparti Die Linke, med en rad Putinmedlöpare. Detta kan nu vara på väg att utlösa partisplittring.
Putin är främst yttre högerns kamrat.