Enligt en anhörig till kvinnan tog det flera veckor innan de fick information om att något hade hänt. Då beskrev boendet händelsen som en "avvikelse i bemötandet". Bilden är en genrebild.
Det var i början av september som en kvinna på en demensavdelning på vård-och omsorgsboendet Bolindergården i Eskilstuna kommun misstänktes ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp av en manlig anställd. Det misstänkta övergreppet uppdagades av en kollega som kom in i rummet där den anställda och kvinnan befann sig i.
Trots att det fanns vittne som kunde redogöra för vad som hade hänt tog det flera veckor innan boendet tog kontakt med kvinnans familj, berättar en nära anhörig.
– Då informerades vi om att det skett en "avvikelse i bemötandet" i samband med en vårdsituation.
Enligt den anhöriga fick de inte veta mer än så, med hänvisning till sekretess, det trots att de har en fullmakt som innebär att de har rätt att ta del av all information som rör den dementa kvinnans insatser. Efter en lång process med juridisk hjälp fick de till slut veta vad "avvikelsen" faktiskt handlade om.
– När vi fick den här händelsen beskriven för oss så är det rätt tydligt att det handlar om en våldtäkt, inget annat.
Efter att kvinnans familj fick reda på vad som hänt polisanmälde de händelsen som våldtäkt. Den anhöriga ställer sig kritisk till att boendet inte själva polisanmält händelsen då det rört sig om ett misstänkt brott, utan i stället valt att endast utreda händelsen internt som en "allvarlig händelse".
Förutom att polisanmäla händelsen har kvinnans anhöriga gjort en egen anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, samt polisanmält cheferna på boendet för tjänstefel då de anser att boendet inte tagit situationen på allvar.
– De benämner det inte för vad det faktiskt är.
Redan i mars i år misstänktes mannen för sexuellt ofredande mot en kvinna i samband med en omvårdnadsinsats. Efter den händelsen stängdes personalen av i väntan på utredning. Men trots att det framkommer i utredningen att kvinnans berättelse bedöms som trovärdig kunde man inte fastslå att händelsen ägt rum. Fridha Söderqvist som är verksamhetschef för äldreomsorgen, har tidigare sagt till tidningen att händelsen den gången inte polisanmäldes då brukaren själv inte velat göra en anmälan.
Eftersom den egna utredningen inte landade i något kunde mannen återgå till sina arbetsuppgifter med en överenskommelse om att inte utföra vissa insatser – något som alla i personalen visste om förutom den nyanställda kollega som arbetade tillsammans med mannen under passet då det misstänkta övergreppet ska ha ägt rum.
De anhöriga till kvinnan som utsatts för det misstänkta övergreppet i september ställer sig även frågande till varför boendet inte själva valde att polisanmäla händelsen som skedde i våras.
– Man kan ju fråga sig vad som hade hänt om det blivit en brottsutredning kopplat till den första händelsen.
De riktar även kritik mot att boendet inte satt in något ordentligt stöd till kvinnan efter det misstänkta övergreppet.
– Man har i stället valt att bevaka henne på avstånd för att se på vilket sätt eller om hon påvisar någon förändring eller upplevs må dåligt. Vi tycker inte att det är så man gör när det gäller ett brottsoffer eller något som har utsatts för något sådant. Man måste vara aktivt stödjande i en sådan process oavsett vilken sjukdomsbild man har.
Även om den anställda nu avskedats är kvinnans anhöriga oroliga för att mannen i stället ska få anställning inom den privata sektorn eller i en annan kommun om händelsen inte leder till en fällande dom. Den anhöriga som tidningen pratat med ställer sig därför kritisk till att varken boendet eller kommunen gjort någon polisanmälan, utan att det endast är de anhöriga som gjort det.
– Han skulle ju kunna jobba vidare i liknade arbete utan att det här någonsin skulle komma upp så länge det inte blir något polisiärt.
Fridha Söderqvist, verksamhetschef för äldreomsorgen i Eskilstuna kommun tycker det är olyckligt att det tog så lång tid innan kvinnans anhöriga fick reda på vad som hänt.
Enligt rutinerna inom äldreomsorgen i Eskilstuna kommun ska brukaren eller personen som företräder brukaren informeras vid ett misstänkt missförhållande. Sedan är det upp till personen själv i första hand att avgöra om en händelse ska polisanmälas eller ej. Om personen i fråga inte har förmågan att fatta beslut själv är det i stället företrädaren som ska ta beslutet, berättar verksamhetschefen Fridha Söderqvist.
– Det som var oklart i det här fallet och som tog tid att reda ut var vem som var företrädare eftersom inte alla anhöriga är det och det var det som föranledde att man hänvisade till sekretess. Det handlade inte om att vi inte agerade utan att vi behövde en tydlighet i vem som företrädde, säger hon och fortsätter:
– Sedan är det väldigt olyckligt att det dröjde innan anhöriga som dessutom hade den här fullmakten faktiskt informerades och där har vi brustit.
Men om det har skett ett misstänkt brott i kommunens lokaler, finns det inte möjlighet för er att anmäla det?
– Jo, så är det. Vem som helst kan anmäla, men när man gör en anmälan är det utifrån den personen som blivit utsatt och som är namngiven och i första hand är det alltid den som blivit utsatt eller drabbad som ska göra det och det finns fall där personen absolut inte vill anmäla, säger hon.
I våras skedde en händelse där samma medarbetare misstänktes för ett sexuellt ofredande, men då ville brukaren inte själv anmäla. Hade ni kunnat agerat annorlunda och själva polisanmält händelsen?
– Med det jag vet idag så hade vi inte kunnat agera annorlunda, sedan får vi se över vad som är möjligt och inte. Vem som helst kan göra en anmälan men det är alltid den enskilda själv som måste avgöra om man vill anmäla en händelse eller inte, det är deras rätt att bestämma.
Skulle man inte ha agerat tidigare?
– Det blir jätteviktigt för oss att gå tillbaka till det här nu med det vi vet i dag. Hade vi kunnat göra annorlunda i något avseende, så ska vi så klart göra det om något liknande skulle hända igen. Det är jätteviktigt för oss i det här fallet, likt andra, att lära för oss som organisation. Både gällande polisanmälan om det är något som kunde gjorts annorlunda där och när det gäller de arbetsrättsliga delarna. Det är två jätteviktiga delar som vi behöver titta vidare på, säger Fridha Söderqvist.