"Vi trodde inte det var sant" säger dottern Åsa Brandt om det som hennes mamma var med om på Mälarsjukhuset nyligen.
– Vi trodde ju inte att det var sant!
Det säger Birgitta Brandts dotter Åsa om det som skedde på Mälarsjukhuset härom veckan.
Birgitta, som bor i Mariefred, hade redan tidigare dåliga erfarenheter av kontakterna med sjukhuset i Eskilstuna. Hon upplevde att hon fått dålig återkoppling och blivit nonchalant bemött. Därför valde hon en privatklinik i Stockholm för sin ryggoperation för några veckor sedan.
Men efter operationen fick hon ont. Väldigt ont.
– Hon hade fruktansvärda smärtor. Hennes operationsläkare rådde henne då att åka in akut till Mälarsjukhuset, berättar dottern Åsa Brandt.
Det är hon som berättar sin mammas historia. Birgitta själv orkar inte, men vill gärna att hennes upplevelse uppmärksammas.
Besöket på akuten blev positivt. Personalen var trevlig och väntan inte alltför lång. Till slut föreslog en av läkarna att Birgittas höft skulle röntgas och han ville lägga in henne något dygn. Birgitta ville helst åka hem, men Åsa och Birgittas man Anders övertalade henne att stanna. Det var innan de visste vad som väntade på ortopeden.
– När vi kom upp till avdelningen sa personalen "det blir badrummet". Vi trodde först att vi hört fel, säger Åsa.
Men de hade inte hört fel. Birgitta lotsades in i ett stort badrum – med duschsäng, toalettstol, handfat och tvätt som hängde på tork. Mitt i alltihop placerades Birgittas säng och en karmstol.
– Vi trodde inte det var sant! Det var inget sanerat badrum precis, så det var ju tur att operationssåret läkt. Personalen tyckte det var jättejobbigt.
Birgitta Brandt blev kvar i badrummet i nästan ett dygn. Flera gånger fick hon beställa mat och äta den intill toalettstolen.
Hennes säng var höj- och sänkbar, men något eluttag att koppla in den i fanns inte i badrummet. Sängen fick placeras precis vid dörren så att sladden kunde dras ut i korridoren. Nu kunde sängens läge ändras för den nyligen ryggopererade patienten, men någon skön tillvaro blev det inte den natten. På grund av sladden kunde dörren inte stängas.
– Dessutom var det ju sensorlampor i badrummet som tändes och släcktes hela natten. Hon sov ingenting, säger Åsa.
Birgitta Brandt sökte vård akut på Mälarsjukhuset. Det slutade med att hon lades in på en toalett och glömdes bort.
Birgitta hade fått besked att en läkare skulle komma på rond vid 9-tiden för att bland annat prata om resultatet från röntgen. Dessutom hade det pratats om att hon skulle få smärtlindring, sjukgymnastik och en stödskena för foten. Allt detta väntade hon på besked om.
Men ingen läkare kom under förmiddagen. Birgitta fick återigen beställa mat, men ingen kom och la om förbandet som släppt.
Inte heller efter lunch hade någon läkare dykt upp. Till slut kom beskedet: Ingen läkare skulle komma. Bara en sjuksköterska.
På eftermiddagen dök i alla fall en läkare upp i Birgittas badrum.
– Han blev jätteförvånad och frågade vad hon gjorde där. Han visste inte ens att hon fanns på avdelningen. Jag är inte säker på att han ens kände till att hon blivit röntgad, säger Åsa.
Till slut tröttnade Birgitta Brandt på ovissheten och på att ligga bortglömd i ett badrum. Hon skrev ut sig själv och åkte hem.
– Hon har fortfarande smärtor, men nu vill hon inte vända sig till Mälarsjukhuset igen.
Personalen på ortopeden larmade i januari i Eskilstuna-Kuriren om situationen på arbetsplatsen. Om den höga arbetsbelastningen, om överbeläggningarna – och om att tvingas placera patienter i korridorer och just på toaletter.
– Det känns inte som att vi blir lyssnade på. Det händer ingenting utan det här är det nya normala nu, sa en av undersköterskorna som tidningen pratade med.
– Vi blir bara tillsagda att hämta fler sängar från andra avdelningar som vi får ställa i korridorer eller på toaletterna. Det finns ingen patientsäkerhet alls, berättade en annan.
Björn Persson, chef för division kirurgi i Region Sörmland.
Björn Persson, chef för division kirurgi där ortopeden ingår, ville då inte kännas vid att patienter blivit placerade i badrum. Nu medger han dock att problemet finns.
– Periodvis är det hög belastning på avdelningen och därmed ont om vårdplatser. Då händer det att vi placerar patienter i korridorer och badrum, det stämmer.
Han håller däremot inte med om att det är ett konstant tillstånd.
– Det var tufft i januari och veckan efter påsk. Ibland blir det en tillströmning av patienter på grund av vädret, när många får frakturer. Men de senaste dagarna har det sett lite bättre ut.
Björn Persson menar att patienter på toaletterna inte är eftersträvansvärt, men bättre än alternativen.
– Det är absolut inte optimalt, men man har bedömt att det är den bästa lösningen som går att åstadkomma. Det är bättre att patienten är på en vårdavdelning med personal som kan ortopedi än att de exempelvis är kvar på akuten, som kanske också är överfull.
Björn Persson säger att den höga belastningen inte ska vara "det nya normala" utan hoppas på bättre läge framöver.
– Vi vill inte att det här ska förekomma och vi gör allt för att minska risken för det framöver. Exempelvis rekryterar vi fler sjuksköterskor och hjälps åt inom regionen, både mellan vårdavdelningar och mellan sjukhus. Jag ser ljusningen, men det är inget lätt problem att lösa, det tar tid.
Åsa Brandt upplevde att personalen på ortopeden tyckte att hela situationen var väldigt förarglig, men att den inte alls var unik.
– De berättade att dagen innan hade det också legat patienter både i korridoren och i badrummet. När de flaggat om problemet har de fått svaret "tryck in dem bara".