Fredagens skottlossning var den tionde i år i Årby. En kvinna och ett barn skadades.
Av årets 22 bekräftade skjutningar i Eskilstuna har tio ägt rum i Årby. Minst sju av dem har skett i radie om 100 meter från centrumbyggnaden. Enligt kommunens statistik bor det 4 694 personer i Årby. Slår vi ut antalet skjutningar per boende motsvarar det 22 000 skjutningar i Sverige.
Sammanlagt har minst 5 oskyldiga skadats i samband med de skjutningar som skett i staden. I januari skadades två av hemtjänstens anställda när en man i 35-årsåldern besköts i Skiftinge. En man i 20-årsåldern träffades i ryggen under en skottlossning i Årby i mars. Under fredagens skjutning skadades en pojke i 5-årsåldern och en kvinna i 30-årsåldern.
Det eskalerande skjutvåldet i Eskilstuna har efter den senaste skottlossningen uppmärksammats i både schweizisk och brittisk press. Flera riksdagspolitiker besökte Årby för att, enligt egen utsago, visa stöd.
När dessa lämnar bor dock Årbyborna kvar med en ständig oro och ängslan.
– Jag har själv genomgått en stor händelse i samband med en av skjutningarna som kommer att vara med mig livet ut. Men jag tänker inte vara den som gömmer mig, vi här i Årby har inget att förlora längre eftersom vi redan förlorat vår frihet, säger Pamela Molina Raquil.
Pamela Molina Raquil är långtida Årbybo. Hon bor i en av de fastigheter som har utiskt över Rymdlekplatsen: "Jag har själv varit med om något traumatiskt i samband med en av skjutningarna, det är det som gör att jag vill gå ut i media om vad som händer i Årby"
Hon är förbannad. Runt hundra personer har bevittnat de flera skjutningar som skett i stadsdelen. Förra fredagens skottlossning skedde strax innan klockan 19. Pamela, som jobbar inom sjukvården, satt hemma och sprang ut direkt när hon hörde de två skottsalvorna.
Hon känner sig maktlös om hon inte gör någonting.
– Det var väldigt oroligt. Barnen grät, skrek och sprang åt alla håll. Föräldrarna letade efter sina barn. Människor här och framförallt barnen påverkas mycket psykiskt av detta och börjar kanske normalisera det.
Efter skjutningen aktiverade Eskilstuna kommun sin krisstödsorganisation POSOM, vars krisstödjare fanns på plats under både fredagskvällen och helgen.
– Vi behöver mer hjälp, framförallt barnen behöver ytterligare stöd. Jag har alltid varit för att polis och socialtjänst är närvarande, men det märks inte att polisen förstärkt här i Årby. Det enda man hör är att det saknas resurser och jag börjar undra var alla mina pengar som jag betalar i skatt går, säger Pamela Molina Raquil och tillägger:
– Just nu känner jag att vi i Årby inte är lika mycket värda som resten av medborgarna i Eskilstuna.
Pamela Molina Raquil: "Vi har inte så mycket mer att förlora här i Årby, vi har redan förlorat vår frihet"
När tidningen är på plats i Årby i början av veckan är det ett fåtal människor ute i området. Längs gångstigen sitter en tonårskille på en bänk. Han är uppgiven.
– Halva riksdagen har varit på besök här och 15 olika tidningar har skrivit om Årby. Men hjälper det? Ser du en enda polisbil nu?, säger han och poängterar sin upplevelse av att samhället övergivit området.
Efter fredagens skjutning inledde polisen en särskild ledningsorganisation. Lokala poliser arbetade övertid och schemaförändringar gjordes. Detta i syfte för att öka styrkan numerärt i jakten på – den fortsatt okände – gärningsmannen. Partiledarna Ebba Busch (KD), Ulf Kristersson (M) och Jimmie Åkesson (SD) besökte Årby dagarna efter skjutningen.
Vid den inhägnade fotbollsplanen rastar en man i 30-årsåldern sin hund. Hans känslor går i konflikt med varandra och han är uppenbart frustrerad. Han, likt många andra Årbybor, ställer sig frågande inför den trend de ser i samband med skjutningarna.
– Polisen kommer hit och gör sitt jobb i tre dagar och sen försvinner de. Sen får vi gå runt och tänka på om det blir någon skjutning i dag. Personligen skiter jag egentligen fullständigt i att det skjuts här. Men jag tänker på barnen och resten av folket här, säger mannen och tänder en cigarett.
När tidningen besökte Årby på måndagen efter skottlossningen var det inte många människor ute, men vid fotbollsplanen berättar en man i 30-årsåldern: "Vi behöver antingen fler poliser eller mer vapen till gängen så de kan lösa konflikten själva."
Han blir pappa om ett par månader och funderar om han kan fortsätta gå till jobbet i framtiden. Eller om han måste stanna hemma för att skydda sitt barn. Likt flera andra Årbybor är han fundersam över att årets skjutningar eskalerat i både antal och i hänsynslöshet, men framförallt varför våldet får lov att fortsätta.
– Antigen behöver gängen fler vapen så att de kan lösa problemen själva, eller så får polisen komma hit och lösa det på riktigt. Nu verkar det som om att polisen vill ha kriminell egensanering och att personer ska ta livet av varandra, säger han och fortsätter:
– Men i stället kommer det politiker hit för att kunna säga "Kolla på mig! Jag har varit här!". Men vad hjälper det att komma hit i två timmar. Jag kan också besöka orten och säga rösta på mig och jag lovar att sätta upp en kamera till. Men helt ärligt, vad hjälper kameror? I stället behöver vi resurser lagda på utanförskapsområdena, mer trygghet och information.
Både barnet och kvinnan som skadades vid fredagens skjutning lämnade sjukhuset inom 48 timmar. Enligt polisens utredningschef Christoffer Bohman var de sannolikt inte måltavlorna.
– Alla människor får ha sin åsikt och jag har full förståelse för den frustration som finns i Årby. Men påståendet att polisen låter folk skjuta mot varandra är larvigt.
Polisens utredningschef Christoffer Bohman berättar: "Det finns ganska många frihetsberövanden som kvarstår och en del domar som är kopplade till konflikten."
Christoffer Bohman tillträde på sin post inom Sörmlandspolisen i början av året. Han har de sju senaste åren haft gängbrottslighet som huvudsyssla, bland annat i Järva, Rinkeby och Sollentuna.
– Jag vet vilken prioritering som görs på andra ställen och det är inte sämre polisiärt arbete eller sämre resurssättning i Eskilstuna. Man är inte mer drabbad i Årby och det är inte mindre engagemang, fokus eller prioritering från polisens håll här. Det är exakt samma nivå. Hade Årbyborna vetat hur vi prioriterar det här så hade de haft en total trygghet i att vi gör allt vi kan. Det kanske är så att vi inte är tillräckligt bra på att kommunicera och måste jobba hårdare på det.
Christoffer Bohman berättar att polisen arbetar med skjutvapenvåldet längs med två olika spår: Att hantera det problem som redan finns och att förebygga att problemen uppstår.
– Vi har ett för stort antal individer i Sverige och i Eskilstuna som skapat sig en norm för att skjuta ihjäl varandra för att lösa konflikter. Och de ska låsas in. I Eskilstuna har vi haft några stycken kriminellt belastade individer som varit måltavlor och så har vi ett par stycken oskyldiga som skadats.
Många Årbybor har uttryckt att den förstärkning och ökad närvaro polisen arbetar med i Årby inte är tillräcklig. Hur arbetar ni med de delarna?
– Hur länge man förstärker är lite som att besvara hur långt ett snöre är. Allt beror på händelsens delar. I början förstärker vi väldigt hårt utredningsmässigt. Senare gör vi en bedömning på daglig basis och hur resurser ska användas bäst. Det kan innebära att polisnärvaron blir mindre i Årby för att resursen behövs i jakten på förövare. Den bedömningen ska medborgarna känna sig trygga i.
De flesta skjutningarna i Årby detta år är ouppklarade och i många fall finns det inte någon misstänkt. Men Christoffer Bohman berättar att det finns ganska många frihetsberövanden som kvarstår och en del domar som är kopplade till konflikten. Däribland en 21-årig Årbybo som i slutet av augusti dömdes till fängelse för dubbla vapenbrott och en gängledare som dömdes till livstid för ett mord i Årbyskogen 2018.
Behöver ni mer resurser till Eskilstunapolisen?
– Ja. När man söker in till Polishögskolan väljer man var man vill hamna, och det är alldeles för få sökanden till Eskilstuna. Vi behöver allt från yttre poliser till tekniker.
Tror du kriminella har koll på när polisen kommer och lämnar Årby?
– Nej. Jag är införstådd i att de har "larm"-upplägg för vår synliga resurs men det är inte alltid vi syns.
Vid Rymdlekplatsen berättar en mamma om att hon numera går ut tidigt om dagarna, av rädsla.
På måndagen fanns det fortfarande spår kvar från skjutningen på Rymdlekplatsen. Blodspår som kommer från ett barn som kryper undan för att söka skydd under en gunga. På platsen finns två mammor som vågat sig ut med sina barn. En av de har bott i Årby i 1,5 år.
– Jag är rädd. Inte bara för mina barns skull utan även för mitt eget liv. Det brukar vara lugnt mitt på dagen så vi är här nu. Det är efter 18 många personer kommer hit. Det är då och på helgerna vi behöver poliser här, säger hon.
Den andra mamman har bott i Årby i 10 år. Hon har aldrig varit med om en så markant våldseskalering förut. Hon tycker att det syns många poliser i området emellanåt.
– Men rädslan sitter i hela tiden. Vi hörde precis lite skrik från byggarbetsplatsen här bredvid. Då tittade vi på varandra och undrade på allvar om vi måste springa nu.