I söndags förmiddag var olyckan framme.
82-årige Folke Askeljung stod lutad mot en bil och hade just sagt adjö till en bekant. Det var dags att gå upp till sig.
– Men det var grus på asfalten och fötterna hasade undan. Här föll jag, säger Folke, och pekar framför en Volvo som inte varit i trafik på många år.
– Och där blev jag liggande.
Kamraten hade inte hunnit längre att han noterade Folkes belägenhet och kom till undsättning. Folke hade ont och synliga skrapsår på händerna, i pannan och vid ena ögat.
– Jag hade ont lite överallt, arslet och ryggen var inte så bra, men benen klarade sig. Det värsta var att jag inte kom upp.
Försöken att få Folke på fötter misslyckades och man larmade 112 för att be om en ambulans.
– Det fanns ingen ambulans att skicka, och det fanns ingen i sikte heller. Stollen i telefon tyckte vi kunde gå runt och bulta på dörrarna och se om vi kunde få hjälp.
Efter runt 45 minuter, och efter hjälp av ytterligare en man med bil, lyckades man få 82-åringen till akuten.
Skadorna var inte livshotande men Folke blev kvar på Mälarsjukhuset ett drygt dygn. Efter diverse provtagningar och skallröntgen fick han åka hem med färdtjänsten.
– Nu var jag ju inte så allvarligt skadad, men det visste vare sig jag eller de på ambulansen innan jag kom till sjukhuset. Och vad hade hänt om det var en gubbe med hjärtinfarkt? Nej, landstinget (regionen) är inte som det borde vara, säger han.
Tidningen har tidigare berättat om regionens problem med att rekrytera ambulansvårdare och bristen på larmoperatörer.
Patric Bränderson, ambulanschef i beredskap, beklagar Folkes upplevelse.
– Sjukvårdens larmcentral gör en bedömning och finns det behov av ambulans så ska det skickas ut en ambulans. Finns det ingen att skicka kan den näst bästa lösningen vara att man blir skjutsad av en anhörig eller granne, säger han.
Folke Askelljung säger att han sin ålder till trots känt sig ganska pigg. Han bor och reder sig själv utan hjälp av hemtjänsten. När han ska handla tar han rullatorn och knallar bort till Konsum.
– Det är lika bra att gå de där stegen så man håller igång. Latoxen kan komma fort som attan annars. En gång i tiden funderade jag på att bli läkare, men jag tyckte man var lite för gammal för att börja läsa när man var 17 år.
Och nu kanske det är för sent?
– Ja, nu är det i senaste laget.