Tina D'hertefeldt med nyknoppad parkslide i växthuset på Biologiska institutionen i Lund. Parksliden har fått mycket uppmärksamhet i media på senare år och är omtalad för att kunna spränga sig in i hus. "Man behöver inte vara rädd för den. Det är en växt, det är inte så att den är jätteonormal."
Trafikverket kämpar mot den invasiva växten parkslide i Skogstorp i Eskilstuna. Med i den arbetsgrupp som besökte Skogstorp förra året var Tina D'hertefeldt som är växtekolog och forskar om parkslide. Hon och de andra var på plats för att titta på förutsättningarna för en lyckad bekämpning.
– Vi var där och testade just hur man skulle kunna glyfosatbekämpa. Det är rejäl parkslide precis vid järnvägen.
En storskalig bekämpning skulle ha inletts i höstas men verket fick inte tillståndet som behövdes för att få använda bekämpningsmedlet glyfosat i den utsträckning man hade önskat.
– Den metod som fungerar bäst är glyfosat, kemisk bekämpning. Men även där finns det hinder. Det är lätt att spruta på bladen men du måste få ner giftet i jordstammarna, så du måste spruta under rätt tid på året då flödet i växten går nedåt. Sedan är det så att den koncentration av glyfosat som man sett fungerar bäst får vi inte använda i Sverige. Vi har en lägre dos som vi får lov att använda.
I Eskilstuna finns ett kraftigt bestånd av parkslide vid järnvägen i Skogstorp. Tina D'hertefeldt har varit på plats för att se hur dessa bäst ska bekämpas.
Den forskning som Tina D'hertefeldt bedriver syftar till att hitta alternativ till kemisk bekämpning.
– Just längs järnvägar så lutar det ofta neråt vid banvallen. Då är det svårt att spruta eftersom glyfosaten rinner ner. Jag och andra jobbar med att titta på andra metoder än besprutning eftersom man inte får använda kemisk bekämpning överallt. Det behövs alternativ.
Vad är det som gör att parkslide är så svår att få bort?
– Det är mycket storleken på den. Den har jordstammar nere i marken och går mellan en och tre meter ner i jorden. Det gröna man ser ovanför marken är bara en liten del av växten. Jordstammarna breder ut sig från systemet når flera meter utanför och det är svårt att veta exakt var i marken den är.
Parkslide kommer ursprungligen från Asien. Här i Sverige har den visat sig så livskraftig att den slår ut andra arter och hotar den biologiska mångfalden.
Den som vill ha en snabb, säker metod för att bli av med parkslide kommer bli besviken. Någon sådan finns nämligen inte berättar Tina D'hertefeldt. Men det är inte omöjligt att vinna mot växten.
– Det är inte så att jag kan säga "Gör så här så blir du av med parkslide". Men det finns lite olika sätt som folk ändå använder och har fått lite framgång med.
Vid val av metod gäller det att titta på hur och var parksliden växer.
– Beroende på var den står så kommer man behöva använda olika sätt att få bort den. Det finns till exempel en konsultfirma som är väldigt duktiga på att lägga markduk. Knäck och täck heter deras metod. Men markduk kan man inte använda om växten står nära ett träd eller en vägg för då får man en glipa vid markduken och där vill parksliden ut. Det kan till och med bli så att man leder den in mot väggar och det vill man ju inte.
I sin forskning tittar Tina D'hertefeldt på två andra giftfria metoder.
– Vi har provat värme vilket fortfarande är en ganska ny metod men vi börjar komma så långt att vi ser hur lång tid som krävs och hur hög temperatur man måste upp i för att få det att fungera. Det ser lovande ut men det är en metod som kräver mycket energi och för en privatperson kan det bli ganska dyrt.
Betesdjur som den här geten är en av metoderna som testas mot parkslide. Tina D'hertefeldt är dock inne på att det krävs djur som gör mer än bara äter de gröna bladen och har därför vänt blicken mot grisar som med sitt bökande även når jordstammarna.
Den andra metoden är att använda betesdjur.
– Folk är väldigt nöjda med getterna och fåren. Men djuren äter ju det gröna och jag är inne på att man måste göra något åt jordstammarna också.
Där kommer ett annat djur in i bilden. Grisar. De bökar runt i jorden och hypotesen är att deras bökande även ska komma åt parkslidens jordstammar.
– Vi testar med grisar och jag var i Härryda kommun som hade grisar förra året. Det ser också bra ut men det kommer upp skott, litegrann. Så använder man den metoden kommer man få ha grisar i flera år och kanske behöva gå och plocka för att hjälpa dem på traven.
Tina D'hertefeldt kan trots utmaningarna ge lite hopp till den som har parkslide på sin tomt och vill får bort den.
– Jag brukar säga att vill man få bort parkslide så ska man inte ha bråttom. Vill man få bort den så kan man välja en metod och ge den några år.
Om man har en parkslide som inte sprider sig och som inte är i vägen, hur ska man hantera den?
– Där säger Naturvårdsverket: Gör ingenting. Om man ändå är orolig så varför inte knäcka ner den och lägga en markduk över? Det är en engångsinsats och det man behöver göra sedan är att gå och titta så att den inte växer ut utanför. Då kommer inte parksliden upp i alla fall så med tiden så ska den mattas av.
– Om man är djurägare och kan göra det övervakat och i flera år kan grisar kanske visa sig vara en metod att testa.