Någon typ av varningsanordning, gärna med blinkande ljus. Det skulle Michaela Blomgren vilja se vid påkörningsskyddet. ”I min värld kan väl inte tanken med ett påkörningsskydd vara att ’haha nu får du betala massa pengar’ utan det ska skydda allt och alla som är runtomkring.”
Michaela Blomgren, 27, passerar korsningen Carlavägen/Sveavägen i Eskilstuna i stort sett dagligen. Hon behöver åka förbi där när hon ska till grusgropen med sin 3.80 meter höga lastväxlare.
– Lyckligtvis har jag koll på hur hög jag är. Det är snarare när jag kör min personbil som jag måste dubbelkolla. "Kör jag verkligen personbilen? Kan jag åka här?"
Hon hör till den skara lastbilschaufförer som inte kan köra rakt fram på Carlavägen, in under järnvägsbron och sedan vidare på Vasavägen. Själv har hon aldrig smällt in i bron eller i det tillfälliga höjdhindret som suttit på platsen. Men hon har varit på plats och sett hur den tillfälliga lösningen fungerade.
– Jag tror att jag har sett det tre gånger, allt som allt. Det räddade både tågtrafiken, chauffören, fordonet, de som var bakom... Sista gångerna som jag var med om det i korsningen, och jag ställde mig i vägen för trafiken så att chauffören skulle kunna backa undan säkert, så kunde vi lösa det utan att ha polis på plats. Jag ringde och pratade med polisen om vad som hade hänt men det var ju löst på under fem minuter.
Nu är en ny, permanent lösning på plats. Ett påkörningsskydd i stål. Michaela Blomgren är tveksam till konstruktionen.
Lastbilschauffören Michaela Blomgren passerar det nya påkörningsskyddet vid järnvägsbron på Carlavägen. Och hon är tveksam till utformningen: ” Vi har en nollvision i trafiken och att då sätta upp ett hinder som kanske gör mer skada kan jag tycka är tokigt.”
– Varför ska man sätta upp ett hinder som kanske skadar chauffören? Vi har en nollvision i trafiken och att då sätta upp ett hinder som kanske gör mer skada kan jag tycka är tokigt. Det skapar ju fortfarande stök i trafiken om en 24-metare drar in i påkörningsskyddet. Det kommer bli stopp i korsningen, det kommer bli skador på fordon, de kommer säkert behöva kontrollera balken... Det enda det räddar är tågtrafiken kan jag känna rent spontant, säger hon och fortsätter:
– Ska man nu smälla in i det här så ska det städas upp runt om, det som går sönder, och polisen måste säkert komma dit. Jag har sett vilka skador det blir på lastbilarna. Kommer man i 50 kilometer i timmen så tar det en stund innan det tar stopp. Och de som ligger och kör bakom riskeras ju också.
I en tidigare artikel berättade byggledaren Jan Heldring att påkörningsskyddet är utformat just för att det ska ta stopp.
– Det är ett gemensamt beslut taget med Trafikverket. Det ska ta stopp helt enkelt så kanske man lär sig.
Michaela Blomgren har läst artikeln.
– I min värld kan väl inte tanken med ett påkörningsskydd vara att "haha nu får du betala massa pengar" utan det ska skydda allt och alla som är runtomkring. Jag tycker att det provisoriska faktiskt var bättre just i syftet att inte skada. Körde någon in i den så skramlade det på taket och personen blev uppmärksammad på att nu är det på väg att hända något. Chauffören kunde backa därifrån och åka vidare.
Inom kort öppnas trafiken åter under järnvägsviadukten på Carlavägen.
Nu efterlyser hon en varningsanordning. Gärna med blinkande ljus.
– Jag saknar en typ av varningsanordning. Absolut, det finns skyltar och man bör ha sett skyltarna för det sitter inte bara en, det är flera stycken på rad på vägen dit. Men det hade varit bra med blinkande ljus eller någonting som påkallar extra uppmärksamhet.
Hur lång tid tror du att det kommer ta innan någon kör in i påkörningsskyddet?
– Det tar väl två veckor, max. Jag tror i och för sig att det tog två dagar innan nån var in i det provisoriska hindret.