"Hovrätten gör inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort i fråga om skuld. Gärningen ska rubriceras som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras i denna del."
Med dessa tre meningar redogjorde Svea hovrätt för hur de såg på mordoffret Liams skuld i målet om grovt vapenbrott som avgjordes i fredags.
Advokat Ninmar Poli, som företrädde Liam i tingsrätten och har fortsatt att föra hans och hans föräldrars talan efter att Liam mördades utanför Rekarnegymnasiet den 6 april i fjol, hade förväntat sig mer av hovrätten.
– På något sätt borde de kunna berätta hur de ser på bevisningen. För vi ville ju inte bara ha en annan prövning, utan vi utmanade rätten med flera olika frågor. När man inte får en förklaring blir man lite fundersam och undrar, vad är det som gått fel här?
Han menar att Svea hovrätt "gjort det väldigt enkelt för sig", och säger att han är besviken.
– Det tycker jag att jag har rätt att vara. För jag har lagt ner väldigt mycket energi och förberett mig, precis som jag alltid gör. Men när man gjort det och vet att man utmanar med bra frågor, och sedan bara får det här. Då har jag svårt att finna mig i det, säger Ninmar Poli.
Han fortsätter:
– En del av besvikelsen är så klart att han blir dömd, men en annan del är att vi inte får svar på våra frågor. Det gör att man inte riktigt kan lägga det här bakom sig.
Vad kan ni göra nu?
– Vi samlar tankarna och försöker smälta det här. Det finns en möjlighet att överklaga till Högsta domstolen, men där gäller inte det som kallas för fri fullföljdsrätt. Det krävs prövningstillstånd och det är otroligt svårt. Om vi ska överklaga krävs det att vi ringar in en intressant rättsfråga som Högsta domstolen vill pröva.
Anne Mellqvist är rådman vid Svea hovrätt och en av domarna som dömt i målet. Hon säger att domen är utformad på det sätt som domar brukar skrivas i hovrätten.
– Vi har tagit del av i princip samma bevisning som tingsrätten fick del av, bland annat det förhör som hölls i tingsrätten med Liam. Och när hovrätten instämmer i tingsrättens bedömningar och slutsatser, och inte känner behov av att göra några tillägg eller liknande, då brukar våra domar vara kortfattade. Vi skriver inte om domskälen, säger hon.
– Jag förstår känslan av att det blir kort, men det är bara när vi inte instämmer i skälen som vi redovisar egna skäl, säger hon.