Mikaela Jonasson har arbetat som läkare i 15 år. För drygt sex år sedan tog hon sitt första volontäruppdrag för Operation Smile.
För drygt fem år sedan skrev tidningen för första gången om Mikaela Jonasson. Hon volontärarbetar för den globala organisationen Operation Smile som söker upp och opererar personer med läpp-, käk- eller gomspalt. Då var hon relativt ny och hade endast hunnit med två uppdrag – ett i Ghana och ett i Paraguay.
Sedan dess har hon hunnit med Indien, Vietnam, Mexico, Madagskar. För bara några dagar sedan befann hon sig i Honduras – det första uppdraget sedan början av pandemin. Förra året började verksamheten komma i gång på riktigt igen efter pandemin och hon fick förfrågningar om att åka ut på uppdrag igen. Men det var först under hösten hon kände sig redo för att åka i väg.
– Förut har jag tyckt att det fortfarande varit så pass mycket pandemi att det inte funnits någon anledning att sätta sig på ett flyg. Sedan har vi haft vår beskärda del av arbetet här. Under 2020 och stor del av 2021 fanns det ingen chans att lämna, säger Mikaela Jonasson som till vardags arbetar som narkosläkare på operationsavdelningen och intensiven på Mälarsjukhuset.
Trots att hela tre år har gått sedan hon var ute på uppdrag senast var det mesta sig likt, även om pandeminåren satt sina spår. Uppdraget hon var på i Honduras var ett av de minsta hon varit på. För att minska smittorisken hade antalet operationsbord halverats – från sex till tre.
– Det handlar om att samla människor på ett vettigt sätt när det gäller såväl patienter, anhöriga och volontärer, säger hon.
Förutom det covidtestades alla patienter innan operationen och i stället för att rotera personalen arbetade de i samma team under hela vistelsen. Målet var att operera 60 patienter under uppdraget som den här gången varade i åtta dagar – totalt opererades 66 personer.
–Vi har en screening för att bestämma vilka patienter som vi ska prioritera. Den här gången screenade vi 112 patienter på en dag.
Under uppdragen opererar volontärarbetarna både barn och vuxna. Här var hon i Honduras.
Samtidigt som screeningen genomförs byggs operationssalen upp av inskeppade maskiner och sjukvårdsmaterial från Operation Smile:s huvudkontor i USA.
– Det är en säkerhetsaspekt. Det ska inte spela någon roll var man befinner sig någonstans, om du befinner dig i Malawi eller på Filipinerna. Det ska vara samma grejer som du känner igen.
Mikaela Jonasson menar att stigmat kring läpp-, käk- och gomspalt ser liknande ut i alla länder hon besökt trots att det är sju helt skilda länder.
– Man tänker att man gjort något fel, kanske ramlat på magen under graviditeten. Att man fött med kejsarsnitt och sluntit med kniven eller att man är besatt av demoner. Det finns alla möjliga förklaringsmodeller och de är ganska lika världen över, säger hon.
Stigmat kring spalt kan leda till att barnen mobbas, eller i värsta fall blir undangömda och satta på undantag beroende på vilken miljö de lever i – men med hjälp av en operation kan allt ändras.
– Operationen gör enorm skillnad för de här patienterna – både socialt och utbildningsmässigt. En timmes jobb ändrar ett helt liv.
Under det åtta dagar långa uppdraget i Honduras opererade Mikaela Jonasson och hennes kollegor totalt 66 patienter.
Har du något speciellt minne som etsat sig fast under åren?
– När jag var på Madagaskar opererade vi några tonåringar som fick fantastiska resultat. Mycket fokus ligger på yngre barn när det gäller Operation Smile. Tittar man på deras omslagsflickor och -pojkar så är det främst yngre barn som syns. Men vi opererar också äldre barn och vuxna. Att se de här tonåringarna som har klarat sig igenom hela sin barndom med allt det har inneburit och förstår vad som har hänt och knappt vågar titta. Det är väldigt stort.
När och var nästa volontärresa blir av vet Mikaela Jonasson inte än. Men förfrågningarna kan strömma in med kort varsel – ibland en till två månader innan avresedatum.
– Det gäller att jag kan flytta om schemat på jobbet. Jag har snälla kollegor som hjälper till för de tycker att det här är en rätt cool grej. Så det fungerar ganska bra.
Hur ser nu på ditt volontärarbete i framtiden?
– Jag tänker att jag vill fortsätta med det här. Jag har haft ambitionen att åka en till två gånger per år och den håller jag fast vid. Även om det är slitigt och kan vara långa resor så är det energigivande. Det är ganska härligt att ha ett jobb där man kan hjälpa till – för det gör verkligen skillnad, säger Mikaela Jonasson.