Gårdskälsgatans LSS-boende och korttidshem i Skiftinge.
– Det är som om någon knäckt ett ägg. Eller mer en sten som rinner ut. Smärtan blir liksom tung nedåt.
Maria pekar mot huvudet.
Du säger att det tar en timme tills du har en sådan huvudvärk på jobbet?
– Ja, det är en konstig tryckande huvudvärk. Sedan är det slemhinnorna. Man känner nästan direkt av irritationen i ögonen och näsan. Det är sådant vi alla upplever.
Kollegorna Anne-Lie och Susanne nickar instämmande.
Fyra år har gått sedan de tre flyttade in tillsammans med sina kollegor och brukare på korttidshemmet Gårdskälsgatan i Skiftinge.
Redan från början viskades det om den dåliga luften.
"Här luktar det mögel!", utbrast en av dem första gången hon klev innanför dörrarna.
Verksamheten delas i två. På ena sidan ligger Gården – ett LSS-boende för barn och ungdomar med funktionshinder. I den andra delen finns fritidsverksamheten för elever i särskolan och korttidshemmet för barn och vuxna som kommer och bor upp till fjorton dygn i taget. För de flesta handlar det dock om ett par nätter i månaden.
Susanne och Maria berättar engagerat om hur viktig verksamheten är för barnen som får komma hemifrån ett tag och träffa sina vänner.
– Vissa vill inte åka härifrån, säger Maria.
Har de anhöriga sagt något om luften?
– Avloppslukten är det flera som reagerat på.
– Men det är bara någon enstaka som uppmärksammat att deras barn påverkats, fyller Susanne i.
Annat är det med personalen. Några har gått med astmaliknande besvär, huvudvärk och svårigheter att sova i flera år.
Problemen kopplades tidigt samman med inomhusmiljön. Sedan 2020 har fastighetsägaren – då Victoria park, nu Victoriahem – försökt åtgärda felen. Partikel- och luftkvalitetsmätningarna har avlöst varandra, ventilationssystemet har byggts om, täta filterbyten har genomförts och luftvägskanalerna rensats. En matta har plockats bort inne på avdelningen och luftfuktare och luftrenare har köpts in. Ändå har det aldrig blivit bra.
Anne-Lie, som i dag är pensionär och bara hoppar in på ströpass, var tidigare skyddsombud på korttidshemmet. När allt fler av hennes kollegor klagade över luften vände hon sig till slut till facket för stöd.
– Vi mådde dåligt och det fanns ingen fungerande ventilation. Då sade hon på Kommunal: "Vi lägger ett skyddsstopp!"
Sagt och gjort. Tisdagen den 29 september 2020 släckte Anne-Lie ner och låste dörren. Därefter for hon till chefernas kontor med pappret som förkunnade att verksamheten nu var stängd.
– Sedan dröjde det inte många minuter innan djungeltelegrafen gick uppe på kommunen.
I tjänsteanteckningarna från Arbetsmiljöverket framkommer det hur kommunens HR-avdelning omgående försökt motsätta sig stoppet. Kommunens representant ska då ha uppmanats att först ta kontakt med skyddsombudet Anne-Lie för att föra en dialog om situationen.
Anne-Lie minns mötet och hur hårt ansatt hon känt sig av cheferna.
– Så här får man inte göra. Ni har gjort fel, sade de till mig. Men det hade vi inte. Vi hade påtalat att vi blev sjuka av luften på vårt jobb och att ingen lyssnat på oss.
Det tog ett dygn innan stoppet var hävt. Problemen kunde varken anses tillräckligt allvarliga eller innebära en så akut fara för liv att ett fortsatt förbud var motiverat, konstaterade Arbetsmiljöverket i sitt beslut. Däremot uppmanades kommunen att arbeta vidare med att säkerställa en tillräckligt god arbetsmiljö för de anställda på boendet.
Anne-Lie suckar.
– Sedan kom vi tillbaka till jobbet och fortsatte må dåligt. Men vi klagade också. Luften blev ett stående inslag på våra arbetsplatsträffar, men bra blev det aldrig.
Vad tror du det hade betytt om ni lyckats stänga boendet redan då?
– Mycket. Flera kanske inte hade behövt bli så här dåliga som de är nu. Om de bara hade tagit oss på allvar och trott oss från början.
I september 2020 begärde Anne-Lie skyddsstopp på Gårdskälsgatan då kollegorna mådde fortsatt dåligt trots de åtgärder som genomförts.
Vissa i personalen fick större problem. Åsa är en av dem.
– För mig började problemen ganska snart efter att vi flyttat till lokalerna på Gårdskälsgatan. Jag som aldrig haft astma tidigare. Men till slut blev det som en allergi. I dag rekommenderar min läkare mig att använda inhalator innan jag går in på jobbet. Jag har ett sjukintyg på det.
Rösten i luren låter trött.
Egentligen skulle vi setts för en intervju, men så blev Åsa sjuk efter helgens arbetspass. Som så många gånger förut.
– Jag blir ofta sjuk efter att ha jobbat. Så har det sett ut de senaste åren. Jag tror inte jag har jobbat en hel månad på ett år.
Får du samma symptom varje gång?
– Ja, jag får problem med mina luftvägar. Jag får hosta och så hostar jag upp klumpar. Jag är täppt i mina luftvägar och sedan får jag huvudvärk och mina ögon blir röda.
– De kan inte fastslå varför jag blivit så här dålig. Jag har aldrig rökt och det finns ingen annan anledning till att jag fått de här luftvägsproblemen. När jag sedan är hemma ett par dagar blir jag mycket bättre och så går jag tillbaka till jobbet och blir sjuk igen.
Ur ett av Åsa läkarintyg från 16 juni 2021:
"Patienten har konstanta symptom som vid en luftvägsinfektion och kopplar detta till miljön på jobbet. Lokaler där patienten jobbar har haft problem med ventilationen, man misstänker även mögelskador..."
Som åtgärd förordar läkaren att Åsa ska omplaceras till en annan arbetsplats där liknande arbetsmiljömässiga problem inte föreligger.
Men så blir det aldrig. Åsa upplever att det tar tid för cheferna att överhuvudtaget reagera. Så småningom erbjuds hon en annan arbetsuppgift hon inte vill ha.
– I stället uppmanades jag då att vara hemma de dagar jag känner mig sjuk. Nu har jag bett om att få gå ner i arbetstid för jag vill inte ha det så här längre. Socialt och mentalt orkar man inte till slut.
Hur har det här påverkat ditt liv?
– Det bryter ner mig totalt. Jag blir ledsen när jag pratar om det. Hade jag vetat det här för fem år sedan hade jag sökt ett annat jobb. Nu är det svårt eftersom jag inte klarar att jobba heltid. I höst har jag varit där i fem år.
Med tiden upplever Åsa att ventilationen blivit mycket bättre. Men det tycks vara något annat som är fel, säger hon.
– Det är något i luften. Jag fattar inte varför de inte hittar det. Jag var kanske känslig och drabbades tidigt, men i dag märker jag ju hur fler av mina kollegor reagerat, som inte gjorde det tidigare. Även vikarier har blivit dåliga. En del får eksem och röda ögon. Andra har fått huvudvärk och luftvägsproblem.
Tycker du att cheferna gjort tillräckligt?
– Nej. Det är nonchalant tycker jag. När så många har blivit sjuka. Och det där jobbar vi i hela tiden. Och sover i.
"Vi hade påtalat att vi blev sjuka av luften på vårt jobb och att ingen lyssnat på oss", säger personalen på boendet.
Personalens klagomål tvingar kommunen att fortsätta söka fel i huset. En vecka före julen 2022 genomför Kommunhälsan en ny mätning inne på korttidshemmet. I ett köksskåp påträffas den första fuktskadan. Rummet stängs av och pentryt rivs ut.
Ett par veckor senare slår enhetschefen på LSS-boendet larm.
Hon konstaterar att sjuktalen bland personalen är höga och att ungdomar som bor i verksamheten nu också upplevt symptom som röda ögon, utslag, huvudvärk och luftvägsproblem. Hon misstänker ett samband med inomhusmiljön.
Det är arbetsmiljöingenjör Sune Hammarström som kommer till boendet för att genomföra mätningen.
– Det var väldigt tydligt när jag gick in där. I bland när vi gör besök kan man känna att det luktar lite unket, som i en gammal sommarstuga som inte vädrats på ett tag, men sedan försvinner det. Här behövde man ingen högskoleexamen för att förstå att något var fel.
Resultaten presenteras i Kommunhälsans rapport. I tre av sovrummen finns indikationer på förhöjd fukt i innerväggar. I allrummet som kallas gamla basen upplever Hammarström att problemen är som värst. Rummet känns fuktigt och det "luktar akvarium", skriver han.
– Det var enhetschefens egna ord. Jag frågade henne om jag kunde använda det uttrycket, ”gammalt akvarium”, för jag ska ju vara så neutral som möjligt i min rapport. Samtidigt upplevde jag att det var de orden som bäst beskrev lukten. Som ett akvarium som är otvättat med alger i.
Du skriver själv att du fick huvudvärk där inne?
– Ja, jag var inne på boendet i ungefär två och en halv timme och på slutet sade jag åt enhetschefen att jag var tvungen att gå därifrån, för jag hade en sådan sprängande huvudvärk. Jag är inte den som brukar vara lättpåverkad, men jag kunde helt enkelt inte vara kvar där.
Det här var inte som det brukar vara?
– Nej, nej det här har jag aldrig varit med om förut. Oftast beror problem med inomhusmiljön på att ventilationen inte är i ordning och att det är för torr luft. Men där är det inte det som är problemet. Det kan jag säga, alla dagar i veckan.
Det har bott brukare i lokalerna och personal har jobbat och sovit där. Hur lämpligt är det?
– Nu har jag inte det ansvaret, men ur arbetsmiljösynpunkt är det högst olämpligt. Speciellt när personal flaggat för att de mår dåligt i det här utrymmet. Det är man skyldig att se över.
Rapporten avslutas med en uppmaning till kommunen:
"Upphör snarast med verksamheten i befintliga lokaler tills dess att det säkerställts att man utan risk för ohälsa kan vistas där."
Sune Hammarström poängterar att nedslagen han beskrivit i rapporten gäller för boende-sidan. När han tidigare besökt korttidshemmet har han inte upplevt lika tydliga problem. Samtidigt kan vi konstatera att ventilationssystemet är samma för hela huset. Och besvären hos de anställda och brukarna på boendet påminner om de som korttidspersonalen upplevt och larmat om i flera år.
Under 2020 bytte fastighetsägaren ut hela ventilationssystemet. Åsa upplever att hon blev som sämst i samband med att de bytte isolering i ventilationen. "Då hade vi vår verksamhet igång. Och jag var där nere och städade. För vi skulle ha brukare där. Då blev jag riktigt sjuk" säger hon.
Rapporten läggs på chefernas bord den 8 februari i år. Nu går det plötsligt fort. En vecka senare flyttar boendet ut. Kvar blir korttidshemmet och fritidsverksamheten. Men också här börjar man se sig om efter nya lokaler.
– Vi tog beslut när den andra delen fick rekommendationer att lämna. För det här är, som du vet, en historia som har pågått i flera år, säger Ann-Christin Jansson, avdelningschef på vård- och omsorgsförvaltningen i Eskilstuna kommun med ansvar för korttidsverksamheten.
Jansson redogör för alla åtgärder kommunen vidtagit genom åren för att förbättra situationen på Gårdskälsgatan.
– Vi har verkligen försökt åtgärda allt och letat efter felet utan att hitta orsaken. Vi har gjort en mängd olika mätningar och åtgärder runt detta. Ändå säger värdena att det är godkänt. Vi får vistas i lokalerna.
Under tiden har personalen signalerat att de inte mår bra. Har ni verkligen tagit deras upplevelser på allvar?
– Det skulle jag säga. Vi har kontinuerligt följt upp deras arbetsplatsanmälningar och tillbud. Vi har också gjort insatser för de anställda. Men inte heller kommunhälsans läkare har kunnat säkerställa att problemen handlat om arbetsmiljön. Självklart har vi tagit det här på allvar. För varje åtgärd vi gjort så har vi tänkt att det ska bli bättre. Men problemen har hela tiden fortsatt. Och hade jag vetat att det inte skulle leda till en förbättring så hade vi naturligtvis flyttat verksamheten långt tidigare. För vi är måna om att våra medarbetare ska må bra på sin arbetsplats.
Det finns personal som känner att ni inte tagit deras problem på allvar och att de blivit sämre med tiden. Ska det behöva gå så långt?
– Nej, det är därför vi beslutat om att flytta nu, för medarbetarna mår inte bra. De är trötta på det här och har förlorat tron på att det ska bli bättre.
Finns det något tillfälle då ni borde beslutat om att flytta tidigare?
– Jag tycker att vi har följt upp det här under tidens gång. Det är en process som gjort att vi flyttar nu.
Under tiden håller korttidshemmet öppet som vanligt. När ska de flytta?
– Det kommer bli i maj. Kontraktet skrivs i veckan.
Vad vill du säga till de som har sina barn i verksamheten?
– Jag tänker att vi har varit transparanta mot dem. De har inte reagerat på något särskilt sätt utan har tagit det hela med ro. Jag har i alla fall inte tagit emot några reaktioner
Ann-Chrisitin Jansson, avdelnignschef med avsvar för korttidshemmet Gårdskälsgatan på Eskilstuna kommun.
Men Fredrik Haux, som är sakkunnig på ventilation och termiskt klimat hos Arbetsmiljöverket är inte imponerad av kommunens hantering av frågan.
– Det här låter som ett ganska sorgligt och typiskt ärende skulle jag säga. Och det pekar på arbetsgivarens okunskap om vilka risker det finns med dålig inomhusmiljö. Ofta ligger det kombinationer av felaktigheter bakom den här sortens problem. Det kan vara fuktskador och mögel i kombination, men det kan också handla om gamla fuktskador som inte åtgärdats tillräckligt bra, så att det finns kvar torrt mögel i huset. Om man får astmakänningar med irritation i luftvägarna, får ont i huvudet och känner sig snurrig, eller att det kliar i ögonen, så är det väldigt vanligt att det handlar om just mögel.
Åsa upplever att hon blivit sämre när hon fortsatt gå till jobbet. Hon liknar det vid en allergisk reaktion.
– Hon har troligtvis blivit överkänslig och det kan man bli om man utsätts under lång tid. Det där kommer troligtvis leva kvar hos henne länge. Kanske hela livet, för hon har blivit sensibiliserad för olika saker.
Fredrik Haux reagerar också på uppgifterna om att det vistas barn och ungdomar i lokalerna.
– Att som barn eller ungdom utsättas för fuktskador kan leda till att man får livslång astma. Och då är kommunen ansvarig för det. Det här är ingen lek. Jag tycker det är oerhört cyniskt att barn och ungdomar som måste vara där har utsatts för de här riskerna att få livslånga problem. Om det dessutom har hållit på i flera år är det förfärligt, skulle jag säga.
Kommunen upplever ändå att man gjort massor för att åtgärda problemen. Är inte det nog?
– Det visar i och för sig på en god vilja, men man har uppenbarligen inte hittat problemet. Hur mycket de än gjort så har de gjort fel saker och det spelar ingen roll hur mycket man gjort eller hur mycket det kostat, för det löser inga problem. Det ska inte personalen och de som bor där behöva klä skott för.
Samtidigt fortsätter man hålla korttidshemmet öppet under tiden man letar efter en annan lösning. Vad tänker du om det?
– Det är mycket olämpligt. För det leder till negativa effekter för de som arbetar där och det är inte acceptabelt.
Fredrik Haux, Sakkunnig på ventilation och termiskt klimat på Arbetsmiljöverket.
Susanne hämtar termosen och häller upp en ny kopp kaffe åt sig och Maria. Hon är hes på rösten och klagar på tryck över bröstet när hon andas, ett symptom hon brukar få efter att ha jobbat. Nyligen var hon sjukskriven en hel vecka, berättar hon.
– Min chef undrade om jag haft influensan. Nej, svarade jag, i ärlighetens namn vet du mycket väl att det är den här jävla arbetsmiljön som gör att jag mår så här.
Anne-Lie som sitter på stolen bredvid tar sig för pannan.
– Om det här hade varit ett privat boende så lovar jag dig att det aldrig hade fått gå så här långt. Min karl frågar mig: Hur länge tänker ni jamsa med? Och vad gör ni ens där?
Susanne stämmer in.
– Det säger min gubbe med. Nu kommer du hem och är sjuk igen och ska ligga i sängen hela helgen. Ni kan inte jobba på ett sådant ställe.
Vad svarar ni på det?
– För annars är det tredje person som drabbas. Vi måste tänka på våra brukare, säger Anne-Lie.
– Det är också därför vi pratar med dig nu. Det här är inte okej. Vi kan kämpa och bråka, men våra brukare kan inte det, fyller Maria i och fortsätter:
– Frågan är ju vad som lagrats i oss och hur vi mår om ett par år?
Vad tror du ni fått i er?
– Jag tror det är mögel.
Namn på personalen är utbytta i artikeln.