Flyttlasset gick för några veckor sedan. Nu har Rasmus Skog äntligen fått sin första egna lägenhet.
Högst upp i trapphuset i Tunafors, i en liten etta med kök och badrum flyttade Rasmus Skog in för en knapp månad sedan.
Hans första egna lägenhet. Det känns stort, berättar han.
– Min familjehemsmamma, mina två kusiner och kompis var med och hjälpte till. Det var svårt att få in alla grejer i hissen. En hel del fick vi inte plats med så det blev till att bära upp för många trappor också.
På kylskåpsdörren sitter ett schema uppsatt som påminner om vardagliga bestyr. Rasmus berättar dock att han egentligen hatar att städa och diska.
– Den som säger att den inte gör det ljuger nog, säger han. Vi nickar instämmande.
Efter att ha bott i ungefär ett år på stödboendet och sedan ett tag i träningslägenhet, har han nu nått högsta det trappsteget, inte bara i trapphuset. I veckan träffade han sin boendestödjare, Martin, från Klostergatan för ett avslutssamtal.
– Det känns roligt, men också lite konstigt att bo helt ensam nu utan soc. Det kan till och med vara lite ensamt i bland.
Bland det första Rasmus Skog gjorde när han flyttade in var att hänga upp medaljerna på väggen. Sport betyder mycket för honom och drömmen är att bli kommentator. "Annars vill jag bli brandman eller hjälpa ungdomar", berättar han.
Rasmus är en av de runt 100 unga Eskilstunabor som fått stöd av Klostergatan sedan stödboendet öppnade 2018. Nu föreslås socialnämnden lägga ner verksamheten ihop med Kvinnobo, ett annat stödboende riktat särskilt till kvinnor. Förslaget är del av en större plan där kommunen vill minska på kostnaderna för vuxenvård i Eskilstuna med 70 miljoner fram till 2027.
Rasmus fick höra om förslaget i förra veckan. Nu är han arg.
– Jag flyttade in på Klostergatan då soc tyckte att jag behövde växa upp, lite så var det. Det jag behövde var pushen till de där vanliga grejerna. Att städa, diska och så hjälp med måendet. Och jag tyckte det var skitbra att jag hamnade just där, för då fick man hjälp med sådant.
Vad har dina boendestödjare betytt?
– All personal på boendet har betytt oerhört mycket för mig när jag haft det svårt och mått dåligt. Jag har kunnat gå till dem och de har förstått och hjälpt mig. Man ser på dem lite som föräldrar. Man kan prata med dem om allt.
Utsikten är magisk, säger Rasmus Skog och tittar ut över staden genom vardagsrumsfönstret. Resan till egen lägenhet var inte spikrak. Nu är han tacksam för all hjälp han fått på vägen. "All personal på boendet har betytt oerhört mycket för mig", säger han.
Och för andra?
– En del av de som bor där har precis kommit ut ur missbruk och mår dåligt och då är det viktigt och bra att sådana här stödboenden finns. Det är som jag säger, det räddar liv.
De räddar liv?
– Ja, jag tror faktiskt att de har gjort det. Man kommer till ett ställe där man blir förstådd på ett annat sätt än man blir ute i samhället. Det blir en chans att ordna upp sitt liv. Det är därför jag också tycker det är riktigt tråkigt att de vill stänga ner det här nu, precis som de redan gjort med flera andra boenden.
Bakgrunden till att kommunen vill lägga ner boendena är den tuffa ekonomiska situation som socialtjänsten befinner sig i, där barn- och ungdomsvården kostar allt mer och där vuxenvården samtidigt är för dyr i jämförelse med andra likvärdiga städer. Elisabeth Kántor, socialchef i Eskilstuna, säger till tidningen att kommunen behöver se över och effektivisera sina arbetssätt.
Men Rasmus köper inte hennes argument.
– Hur kan det vara för dyrt? Tänk om de själva satt där. Då tror jag inte de hade tänkt så. Det här boendet förändrar människors liv och jag vill att kommunen ska se det. Men de verkar inte förstå.
Att flytta till Klostergatans stödboende kändes som att komma till ett ställe där man blev förstådd på ett annat sätt än man blir ute i samhället, säger Rasmus Skog.
Har du någon hälsning till politikerna som ska fatta beslut på tisdag?
– Ja, tänkt till! Tänk om det var era barn eller ungdomar som satt i den sitsen och mådde dåligt. Då tror jag inte ni skulle stängt ner det här boendet.