Direkt efter ambulansintaget på Mälarsjukhuset finns två akutrum. Båda är nästintill identiska, men det ena rummet används primärt för traumapatienter och det andra för patienter med svårt medicinska tillstånd.
När svårt skadade personer kommer in till Mälarsjukhuset står traumateamet redo för att ta emot patienten för en första bedömning och behandling i ett av sjukhusets två akutrum.
– Här finns allt för att vi ska kunna göra stabiliserade ingrepp och vi kan exempelvis söva en patient redan här ifall det skulle behövas, säger Daniel Selin, traumakirurg på Mälarsjukhuset.
Vid traumasituationer utgår arbetet från internationella standardiserade algoritmer för att enkelt kunna bedöma ett kritiskt tillstånd där fokus ligger på att säkra luftvägar och stoppa katastrofala blödningar.
– När vi kommer in i rummet vet varje person i teamet vad de har för uppgift. Här stannar vi tills läget har stabiliserats och vi bedömt var patienten ska hamna sedan. Vi försöker i största möjliga mån att vara klara med arbetet i akutrummet inom 20 minuter för att sedan slussa vidare patienten, säger anestesisjuksköterskan och traumakoordinatorn Annelie Florin.
Därefter transporteras patienten vidare för ytterligare bedömning och behandling ofta till, Iva, röntgen eller operation.
– Vi har alltid en operationssal som står redo för de här typer av patienterna, där allt är rent och förberett för att börja jobba.
När traumateamet kallats in möter personalen upp patienten vid akutrummet för att påbörja bedömning och behandling. "Varje person vet sin uppgift", säger Annelie Florin.
Teamet som möter upp patienten består av personal som i vanliga fall arbetar på andra avdelningar men som kallas in vid stora larm. Antalet personer och befattningar kan variera beroende på vad det handlar om för skador.
– I akutrummet kan det vara allt från fyra personer upp till 12 beroende på typer av skador och tid på dygnet, säger Florin.
Det vanligaste är att teamet kallas in vid exempelvis trafikolyckor och arbetsplatsolyckor men det finns även en annan patientgrupp som teamet är vana att möta.
– Gamla och sköra personer som ramlar hemma i trappan och får en hjärnblödning och kanske bryter höften samtidigt, bryter revben och får blödningar i bröstkorgen. Där behövs det inte alls lika allvarliga traumamekanismer för att det ska orsaka en stor skada, säger Daniel Selin.
Vid ett svårt trauma kan patienten drabbas av blodförlust och behöva blod snabbt "Beroende på hur stor infart vi har kan vi i pricip hälla i patienten blod", säger Annelie Florin.
Men de senaste åren har antalet skottskadade patienter ökat. Så sent som under tisdagskvällen skedde en skottlossning vid tågstationen och under torsdagen sköts en 18-årig man på en parkering i anslutning till Rekarnegymnasiet. Mannen fördes till sjukhus, men hans liv gick inte att rädda. Förra året drabbades staden av närmare 30 skjutningar och sett till befolkningsmängden är Eskilstuna den stad som drabbats hårdast av skjutningar sedan 2021.
– Det har blivit klart oftare. Däremot är det inte riktigt vardag heller. Men det är så pass frekvent förekommande att man är ganska van vid att stöta på det. Vi som arbetar med traumapatienter har stött på det här flera gånger, säger han.
Har det här förändrat ert arbete?
– Det är ändå så pass få fall vilket gör att vi inte har en helt annan struktur kring traumaomhändertagandet. Däremot har vi fått in en större volym av det här och fått in en vana vid att jobba med den här typen av patienter men det är fortfarande en liten del av traumapatienterna om man tittar på det totalt sett.
I akutrummet är allt förberett och klart för att kunna ta emot patienter.
De båda berättar att det inte är någon större skillnad i den initiala hanteringen av skottskadade patienter jämfört med övriga, då det alltid görs en individuell bedömning av skadeläget oavsett traumamekanism. Men det finns ett undantag – väktare och polis finns på plats.
– Polisen är med hela förloppet och har bäst uppfattning om hur stor hotbild det kan vara och vilka åtgärder som måste vidtas. Det sköts så pass bra att vi knappt behöver tänka på det, säger Daniel Selin.
Däremot kan det skilja sig i vilken information anhöriga får ta del av när det finns misstanke om brott. Detta för att inte försvåra det polisiära arbetet.
– Det gäller även att vara försiktig när man hanterar kläder och sådant som kan komma att användas som bevismaterial, säger Annelie Florin.
Upplever ni mycket nyfikenhet från allmänheten när en sådan händelse sker?
– Vi upplever inte så mycket just för att vi har polis och väktare på plats från början. Det är lättare för oss som jobbar på sjukhuset än vad det för ambulanspersonalen. De har inte samma möjlighet som oss som kan stänga in oss på ett rum.
Vid traumasituationer utgår arbetet från standardiserade algoritmer för att kunna bedöma ett kritiskt tillstånd.
När arbetet efter ett stort larm avslutats samlas personalen för en så kallad debriefing där man bearbetar vad som hänt.
– Man har ett väldigt gott stöd från sina kollegor och man pratar om vad som händer, särskilt när det gäller sådana här händelser, säger Daniel Selin.
Men trots att de arbetar med svårt skadade patienter och att det stundtals kan vara emotionellt tungt, finns det vissa saker som är lättare i arbetet med traumapatienter.
– Jag skulle säga att de är de lättaste patienterna att jobba med just för att vi behandlar det mest akuta först utifrån redan bestämda algoritmer och alla vet var de har för uppgift. Min åsikt är att det är då vi är som allra bäst, säger Annelie Florin.