Pressade rektorer som rapporterar in missvisande siffror, flera barngrupper som trängs på för liten yta och en stor dos ensamarbete som inte syns i statistiken. Det är en del av den kritik som förskolläraren Sandra Nordin framför i en intervju med Eskilstuna-Kuriren.
Bakgrunden är den sammanställning, utefter Skolverkets siffror, som tidningen publicerade i slutet på september som visar att storleken på barngrupperna i Eskilstunas förskolor är bland de minsta i hela landet.
Tina Persson är skolchef för förskolan i Eskilstuna och hon har till viss del förståelse för den kritik som framförs.
– Jag förstår att det finns medarbetare som inte känner igen sig när de ser siffrorna. Det finns 52 förskolor i kommunen (kommunala) och de har alla olika förutsättningar och det skiljer sig i hur rektorerna planerar verksamheten. För oss handlar det om att se hur vi kan skapa en likvärdig förskola, säger Tina Persson.
Samtidigt är hon tydlig med att Eskilstuna som kommun inte kan rapportera in siffrorna till SCB, som sedan Skolverket tar del av, på något annat sätt än vad alla andra kommuner i landet gör.
– Det är väldigt tydligt och vi har en systematik i att rektorer vet hur de ska rapportera. Man kan inte fuska, alla rapporterar på samma sätt.
Kan du ändå se att det finns en risk med att man räknar resurspersonal, som ska användas till ett fåtal barn med extra behov, som vanlig personal och att man på så sätt förskönar personaltätheten?
– Det beror nog på hur man vill använda statistiken. Alla kommuner rapporterar på samma sätt, så det kan inte bli något missledande bara när det gäller Eskilstuna i så fall gäller det alla landets kommuner, säger Tina Persson och fortsätter:
– Jag vill inte försköna någon bild av hur det är i våra verksamheter. Jag vet att vi har bra kvalitet på vår undervisning, fantastiska medarbetare som gör ett bra arbete och att barn och vårdnadshavare trivs. Jag vet också vilka utmaningar vi har och vi är öppna med hur vi arbetar med dem, till exempel vad gäller behörig personal, minskade barnvolymer och ekonomin.
Eskilstuna har under ett antal år mottagit statsbidrag för att minska barngrupperna.
Är du trygg med att pengarna går till rätt saker och att resurspersonalen samtidigt får möjlighet att fokusera fullt ut på det de ska?
– Det är klart och tydligt vad bidraget ska gå till. Sedan är det alltid rektor som leder och organiserar arbetet, men väldigt klart och tydligt vad vi ska använda statsbidraget till.
Ensamarbetet är en stor börda för de anställda på förskolan menar Sandra Nordin. Något som inte syns i statistiken då SCB valt att inte mäta det.
– Det betyder inte att rektorerna inte arbetar med sina medarbetares arbetsmiljö. Det är en prioriterad fråga för förskolan sedan flera år tillbaka, säger Tina Persson.
I dag pratar man om barngrupper istället för avdelningar inom förskolan. Barngruppen är den plats där barnet tillbringar större delen av sin dag. Kritiken från Sandra Nordin när det gäller det sättet att räkna är att det lätt kan bli vilseledande. Hon lyfter fram exemplet där två barngrupper kan vistas i en och samma lokal. Det blir då de facto en barngrupp då arbetsmiljön inte är tillräckligt bra.
– Alla förskolor har olika förutsättningar. Man kan skapa olika lärmiljöer, utemiljön är också en lärmiljö som många jobbar med i förskolan. På så sätt kan man dela upp barngrupperna, det är personaltätheten och hur rektorn organiserar som avgör, säger Tina Persson.
Minskade barnkullar har i år tvingat förskolan i Eskilstuna att ställa om och minska antalet anställda. Det ekonomiska läget är fortsatt tufft, men att det skulle innebära att rektorer känner sig pressade att rapportera in glädjesiffror och inte vågar tala om när pengarna inte räcker till tror inte Tina Persson.
– Det ingår i en rektors uppdrag att hålla budget och vi har att förhålla oss till de medel vi har fått tilldelade av vår nämnd. Men om en rektor ser att den inte kan hålla budget så får rektorn stöd av sin närmsta chef och en ekonom.
Tina Persson förstår att det finns utmaningar för förskolans rektorer, men det sker uppföljningar varje månad för att se över ekonomin och hon ser inte att det skulle kunna gå att mörka om budgeten inte går ihop.
– Jag har fullt förtroende för våra rektorer, de gör ett jättebra jobb.
Men ser du att det finns en risk att man håller budget trots att man inte kan? Att man inte vågar säga att det behövs mer personal med rädsla för att misslyckas med budgeten?
– Men våra rektorer säger till och när de signalerar att de inte kommer hålla budgeten eller ser ökade behov i prognosen så får de ha en dialog med sin närmaste chef.
Eskilstuna kommun delar samma utmaning som övriga Sverige när det gäller svårigheten att attrahera behöriga förskollärare. Samtidigt larmar Sandra Nordin om att fler behöriga lärare i Eskilstuna, likt henne själv, är på väg att lämna yrket på grund av bristande arbetsmiljö.
– Vi har tittat över det där och vi ser inte någon ökning av att fler har lämnat förskolan. Men vi ser utefter medarbetarenkäter att vi har en utmaning när det gäller återhämtning och arbetsbelastning. Den utmaningen har hela barn- och utbildningsförvaltningen. Här har vi satsat extra på insatser under flera år och det kommer fortsätta.
Gör det att ni är oroliga att fler kan komma att lämna?
– När vi har undersökt det har vi inte sett att det ska vara så. Men varje rektor gör en risk och konsekvensanalys och det är jätteviktigt att man lyssnar in sina medarbetare.
Hur ser du på kritiken att ni inte lyssnar på varningssignaler?
– Vi försöker, men det är jättesvårt med kommunikation. Allting är individuellt när det gäller hur man upplever saker och hur man blir hörd. Jag förringar inte att medarbetare kan känna så. Vi har kontinuerliga dialoger med våra rektorer och fackliga för att fånga upp varningssignaler. Min bild är att vi generellt har en bra dialog.