Kvinnojouren Moa firar 40 år i år. Som en av Sveriges äldsta kvinnojourer har föreningen erbjudit skyddat boende för kvinnor i Eskilstuna sedan 80-talet. Men nu ser verksamheten ut att gå mot sitt slut.
Kvinnojouren Moa har under närmare 40 år ordnat boendeplatser åt våldsutsatta kvinnor i Eskilstuna med hjälp av bidrag från kommunen. Samarbetet fördjupades så sent som 2018 då föreningen fick sina nya säkrare lokaler bekostade med skattemedel. Antalet skyddsplatser fördubblades samtidigt. De senaste åren har parterna haft ett så kallat ideellt offentligt partnerskap, IOP, kring boendet på drygt 1,5 miljoner.
Men efter nyår avslutas samarbetet. Samtidigt larmar kvinnojouren om att de inte kommer ha råd med verksamheten om kommunen drar sig ur. Ända in i det sista hoppades Moa på en lösning på problemet, men i veckan sade kommunen till slut blankt nej till alla former av samarbeten kring boendet.
Enligt socialchef Elisabeth Kántor beror det på att boendeformen redan är upphandlad, där andra aktörer fått rätt att bedriva verksamhet åt kommunen.
– Moa kom i veckan med ett nytt förslag, men enligt min bedömning var det ingen skillnad mot deras ursprungliga ansökan. Det handlar fortfarande om skyddat boende. Som kommun måste vi göra det möjligt för alla aktörer att vara med och konkurrera och vi har i dag andra boenden för målgruppen upphandlade.
Kántor menar samtidigt att det är angeläget för kommunen att hitta nya samarbetsformer med kvinnojouren.
– Vi har varit väldigt tydliga med att deras verksamhet är viktig och att det finns andra delar där de kan bidra. Bland annat kring stödsamtalen och dagverksamheten ser vi stora gemensamma utvecklingsmöjligheter. För mig fyller de en fortsatt viktig roll för att möta kvinnor som behöver råd och hjälp. Vi vet att många kvinnor söker flera kontakter innan de tar steget ur det destruktiva sammanhanget och där är kvinnojouren en jätteviktig aktör.
Men Moa upplever att boendet är helt avgörande för resten av deras verksamhet. Hur ser du på det?
– Jo, så kan det vara. Men det har också varit väldigt låg beläggning. Vi abonnerar sex av tio platser. Samtidigt ger vi skydd och boende till ganska många kvinnor och tjejer på olika sätt och vet att behoven finns, men uppenbarligen så har vi inte full beläggning på det skyddade boendet i den här formen.
Therese Jacobsson, verksamhetschef och Anna Thor, ordförande på kvinnojouren Moa känner sig uppgivna sedan det står klart att det skyddade boendet inte längre kommer få ekonomiskt stöd från kommunen. Med ett bortfall på 1,5 miljoner i stöd varje år ser de ingen annan utväg än att föreningen kan tvingas sparka anställda i verksamheten.
Sanningen är att beläggningen sjunkit dramatiskt. Fram till augusti i år användes i snitt bara 31 procent av platserna på Moa, jämfört med åren före då beläggningen var 83 respektive 87 procent.
Enligt Moas verksamhetsledare, Therese Jacobsson, hjälper kvinnojouren fortsatt ungefär lika många kvinnor som tidigare. Däremot har antalet vistelsedygn blivit färre, vilket förklarar dippen i statistiken. Samtidigt tror Jacobsson att kommunens nya avtal har spelat roll då andra vårdgivare kommit in och nu också erbjuder platser.
Men socialchef Elisabeth Kántor ser uppgifterna som en indikation på att pengarna kan användas mer effektivt.
– Då behöver vi fundera på hur vi bäst tar till vara på varje skattekrona. I det här fallet behöver vi använda dem för att köpa skydd på ett annat sätt.
Hon tror också att kvinnojouren kan behöva se sig om efter fler inkomstkällor.
– Det finns många andra sätt att få finansiering på, utöver kommunala bidrag och som redan kvinnojourer i landet arbetar med, som statliga medel och genom allmänna barnhusfonden, till exempel.