Diana Bornstein är verksamhetschef för barn- och ungdomskliniken i Sörmland. Hon konstaterar att det skaver att barnakuten fortfarande ska behöva vara så beroende av hyrsköterskor för att få det att fungera.
Barnakuten har infört triage, prioritering av vem som får vård först. Direkt när en liten patient kommer till entrén gör en läkare och en sjuksköterska en första snabb bedömning. Redan här kan en viss andel skickas hem igen.
De senaste veckorna har barnakuten på Mälarsjukhuset haft mellan 24 och 46 patienter per dag, det är mer än för ett år sedan.
– Jag kan inte bevisa att många kommer till oss efter att förgäves sökt kontakt med sin vårdcentral, men kanske 25 procent av besöken nu behöver aldrig komma in på barnakuten utan kan åka hem med de egenvårdsråd sjuksköterskan lugnat oroliga föräldrar med.
Alla föräldrar blir inte glada över snabbedömningen och en försäkran om att de kan åka hem igen, konstaterar Diana Bornstein.
– Men de allra flesta accepterar bedömningen att barnet inte är allvarligt sjukt eller behöver vår nivå av vård. De hänvisas till vårdcentralen. Och det här är ju ett stort problem. Det finns inga alternativ mellan vårdcentral och akut, men behovet av vård är oändligt. Ju fler mottagningar som öppnar desto mer vård konsumeras.
– Vi behöver få ut bättre information till invånarna om när man ska söka vård, vad man kan göra själv, tecken på allvarlig sjukdom. Det är inte så lätt att nå alla grupper av samhället. I vissa kulturer kan feber innebära döden, bara en sån sak.
Barn- och ungdomskliniken på Mälarsjukhuset klarade inte längre att ha alla sina 15 vårdplatser öppna när Region Sörmland gjorde sig av med majoriteten av sin hyrpersonal från den 1 februari.
– Vi fick reducera platserna till tio, och har lyckats klara oss med dem, mitt i infektionssäsongen, tack vare en rad alternativa lösningar vi fått ta till. Som att starta en återbesöksmottagning. Och att låta vissa små patienter åka hem över natten.
Personalläget på barnakuten på Mälarsjukhuset är ansträngt. I stort sett samtliga sjukskötersketjänster bemannas av hyrpersonal.
Men Diana Bornstein fortsätter att använda hyrsjuksköterskor. För att hon måste.
– På barnavdelningen har vi för tillfället fyra vakanta tjänster, och på barnakuten fattas nio sjuksköterskor – det är nästan alla tjänster vi har. På det har vi personal i vidareutbildning, sjukskrivning, vabb och graviditet. Med den verkligheten behöver vi bemanningsföretagen, vi måste ju kunna ge vård till de sjuka barnen.
Kliniken har via HR-avdelningen kontaktat alla tidigare medarbetare, erbjudit hyrpersonal anställning, deltagit i rekryteringsmässor och gjort andra insatser för att locka till sig nya sjuksköterskor.
– Vi rekryterar så sakteliga, men det tar tid och situationen är väldigt bekymmersam av såväl arbetsmiljöskäl som med tanke på patientsäkerheten. Och så går vi mot en sommar, och ännu en lite svettigare period. Alla våra fastanställda ska kunna erbjudas fyra veckors sammanhållande ledighet.
"Vart tar alla utexade sjuksköterskor vägen?" undrar Diana Bornstein. Tills fler vill söka tjänsterna på barnakuten tvingas hon fortsätta bemanna med hyrsjuksköterskor för att över huvud taget klara patientsäkerheten.
Enligt Universitetskanslerämbetet, UKÄ, beräknas Sverige få i genomsnitt 4 300 färdigutbildade sjuksköterskor varje år fram till 2035. På MDU har årligen runt 300 tagit examen de senaste åren.
– Vart tar de vägen? Det är klart att ska man jobba hos oss bör man ju brinna för barnsjukvård, vilket inte alla gör, och det passar inte alla att jobba i 24/7-verksamhet. Men jag har aldrig upplevt det så svårt att rekrytera som nu.
– Det är så synd, för det här är det bästa jobb man kan ha. Det skaver att vi behöver ha det så här ansträngt.