"Jag accepterar inte det här, jag kommer säga upp mig och gå ur facket. Det här var det värsta!", säger Julia Alakoski.
När hon öppnade mejlet fick hon en klump i magen: 251 kronor i månaden, det är snittet för den årliga löneökning som har förhandlats fram för Kommunals lokala avtalsområde. Nu har Julia Alakoski bestämt sig för att omsätta ilskan och magklumpen i handling – hon går ur facket och säger upp sig.
– Först kom de hårda nedskärningarna när det skulle sparas in pengar och dras ner på folk, sen kom pandemin och sen kommer den här lönen, säger hon och fortsätter:
– Var är uppskattningen? Var är tacken? Vi har slitit som djur! Orken finns inte kvar och när jag såg de här siffrorna så tog det bara stopp.
Hon säger att förra årets löneökning på 500–600 var den lägsta någonsin tidigare.
– Vår motivation, den dör. Man älskar sitt jobb, men man vill inte vara kvar.
Iris Pettersson, socialförvaltningens chef, förklarar att den årliga löneförhöjningen påverkas av Kommunals centrala avtal med SKR som innebär en satsning på nattpersonalen genom arbetstidsförkortning.
I Flen har man valt att erbjuda nattpersonalen att antingen höja sin tjänstgöringsgrad eller att gå ner i tid för att fortsätta på samma som tidigare, eftersom heltid nu innebär ett två timmar kortare schema. Den ökade kostnaden för arbetsgivaren hämtas ur personalens gemensamma lönepott.
– Det här diskuterade vi med HR-avdelningen och sa att då tar vi av den totala potten för Kommunals medlemmar och så räknar vi ut vad arbetstidsförkortningen kostar och drar bort det från den pott som fördelas på Kommunals medlemmar, förklarar Pettersson.
Anette Byström, ordförande för Kommunals sektion i Flen, förklarar att såväl årets löneökning som idén om att bekosta arbetstidsförkortningen med den gemensamma potten stod klart redan 2020, i och med avtalsrörelsen. Däremot har hon förståelse för Julias missnöje.
– Förhandlingar är ett givande och ett tagande, man mister vissa saker och vinner andra. Jag förstår känslan och tycker att det är tråkigt, men det är ingenting vi kan göra så mycket åt.
Iris Pettersson, chef på socialförvaltningen i Flens kommun.
Julia Alakoski jobbar hundra procent och dagtid, hon beskriver arbetet som sitt andra hem. Att nattpersonalens situation förbättras tycker hon är bra, men anser pottens storlek är oacceptabel. Dessutom kommer beskedet efter en tid av extra hårt slit.
– Det är nu vi behöver uppskattningen, när vi ska orka ta hand om era nära och kära under en pandemi. Istället får man det här som en käftsmäll. Det är inte okej, säger hon och fortsätter:
– Vi har haft väldigt låg lön väldigt länge. Min är väldigt låg efter alla dessa år, och så det här med att vikarier kommer in med bättre lön, det gör att man blir tjurig!
"Jag tycker det är tråkigt, men det är ingenting vi kan göra så mycket åt", säger Anette Byström på Kommunal om det aktuella avtalet.
I andra kommuner har man, enligt Iris Pettersson, valt att helt plocka bort nattpersonalen från den årliga lönerevisionen eftersom de får arbetstidsförkortningen. Hon tycker dock att det är mer rättvist att hela personalstyrkan får dela på pengarna, där snittsumman fördelas individuellt.
Kommunal har uttryckt sitt missnöje mot beslutet att finansiera arbetstidsförkortningen ur den gemensamma potten.
Vad är din reflektion kring detta?
– Kommunal har inte gjort ett jättebra avtal, skulle jag säga.
Däremot tycker hon att kommunen har hittat en bra väg gällande nattpersonalens valmöjlighet.
– Om man räknar ut vad som blir kvar efter arbetstidsförkortningen så blir det inte så mycket kvar i potten till Kommunals medlemmar, de brukar ha mycket bättre avtal. Men nu valde de att satsa på nattpersonal som, om man väljer att stå kvar på samma antal timmar och därmed höjer sin tjänstgöringsgrad, får en rejäl löneökning.
Anette Byström tycker Flens kommun har hanterat saken väl. Vissa kommuner har valt att inte ge dem som går på nattschema någon löneökning alls.
Hon vill inte att de anställda ska missta summan för ett mått på arbetsgivarens värdering av medarbetarna.
– Man får beklaga om man inte känner sig uppskattad. Men man ska inte blanda ihop det där, för ett avtal är ett avtal mellan två parter. Som kommun har vi nog aldrig gjort så att vi lägger till lite grann utöver det som är överenskommelsen i ett avtal. Då frångår vi det avtalet som är centralt förhandlat. Sen skulle alla så klart vilja ge betydligt mer i lön, men det är ett avtal som vi går på.
Nu överväger Julia Alakoski att börja studera och lämna branschen för alltid, men har svårt att släppa taget.
– Jag älskar vården och jag passar så bra i den. Så jag kommer söka någonting annat, men jag kommer inte att fortsätta inom hemtjänsten så länge det ser ut så här.