Arkeologerna gräver i det som en gång i tiden kan ha varit en hydda.
Redan 2009 hittades fornlämningar på en sträcka utmed riksväg 56 norr om Äs, i höjd med Segerhult. Det var i samband med att en elledning grävdes ned. När Trafikverket började planera för att bygga om vägen till mötesfri, har man därför varit tvungen att göra arkeologiska undersökningar på platsen.
I september 2020 genomfördes en förundersökning. Då hittades bland annat spår efter traktens allra första bönder, allt från grönstensyxor till dekorerade krukskärvor. Sedan några veckor tillbaka genomförs en slutundersökning. Planen är att arbetet ska vara klart omkring midsommar. Därefter får Trafikverket tillträde till marken och entreprenören Sacyr Hellsténs kan påbörja sitt arbete där.
Henrik Runeson, arkeolog och projektledare på Stiftelsen Kulturmiljövård, ansvarar för slutundersökningen. Han var även på plats vid förundersökningen. Nu ska man dock gräva djupare och noggrannare. Till sin hjälp har han mellan 13 och 14 arkeologkollegor.
– Vi gräver för hand, så det skulle ta enormt mycket tid om vi skulle gå igenom hela området. Därför får vi gräva där det är mest intressant. Undersökningen sträcker sig 700 meter på bägge sidor av vägen, så det här är en av Sörmlands största boplatser som undersöks, säger Henrik Runeson.
Henrik Runeson förklarar att stället på bilden troligen har varit en verkstadsplats för att göra yxor. Det finns nämligen mycket grönsten där.
Boplatsen var aktiv för omkring 6 000 år sedan. Den så kallade trattbägarkulturens bönder odlade korn och vete där, samtidigt som de hade tamdjur. Det berättade vi redan när förundersökningen genomfördes.
Under slutundersökningens första veckor har man återigen funnit grönsten, flintspån, malsten och dekorerad keramik.
– Vi har också hittat en pilspets gjort av skiffer.
Nyligen hittades en pilspets av skiffer.
Samtliga fynd dokumenteras och hamnar sedermera på Historiska museet i Stockholm. Därefter ska en handfull arkeologer, däribland Henrik Runeson, skriva en omfattande rapport om fynden. Den väntas vara klar om ungefär två år.
Hur känns det att det ska byggas väg på den gamla boplatsen?
– Det är tråkigt på sätt och vis, samtidigt får vi ju möjlighet att gräva. För oss handlar det om att bygga upp en kunskap om de olika tidsperioderna. Redan i dag vet vi en hel del, men jag drömmer om att kunna få reda på hur samhället var organiserat. Om det var en liten by här eller en enskild gård, säger Henrik Runeson.
Marie Lundberg har jobbat som arkeolog sedan 2006.