Ett handelshus med grossistverksamhet har funnits i lokalerna sedan 1985 under olika namn. Den nuvarande ägaren köpte fastigheten innan ett hårdare fastighetsägaransvar infördes i miljöbalken. Denna är alltså inte ansvarig för att bekosta undersökningar och sanering av området.
Mellan 1945 och 1982 tillverkades klassiska köksföremål i Stjernquists metallfabrik på Hedlandet. Ytbehandlingen orsakade föroreningar som ger området stämpeln "riskklass 1" och plats tio på länsstyrelsens prioriteringslista – här råder "mycket stor risk för miljö och hälsa".
När det gäller hälsan så har inomhusluften i lokalerna, som numera inrymmer ett varuhus, nyligen kontrollerats. Under två veckors tid satt passiva provtagare i butiksdelen, i personalrummet samt i källaren vid sidan av huset.
– Det finns fortfarande klorerade alifater i luften men halterna är låga. Det är inte allvarligt, utan det ser bra ut, säger miljökonsulten Ebba Sellén från firman Sellén & Filipovic, och syftar på rester av lösningsmedel som bland annat kan orsaka cancer.
Gällande miljön så har området närmast den tidigare fabriken undersökts flera gånger genom årens lopp. I månadsskiftet augusti/september är det tänkt att nya markprover ska tas. Då är en så kallad borrbandvagn bokad, berättar Ebba Sellén. Med hjälp av den ska nya provrör sättas ner i jord och berg. Rören fylls med grundvatten, och efter någon vecka tas prover ut från vattnet.
Ebba Sellén är miljökonsulten som ansvarar för det pågående projektet vid tidigare Stjernquists metallfabrik på Hedlandet.
– Marken är undersökt åtminstone fyra gånger sedan år 1999–2000. Vi vill ta nya prover för att kunna jämföra och se hur snabbt nedbrytningen har gått de senaste 20 åren, förklarar hon.
Om nedbrytningen sker på ett önskvärt sätt så är huvudspåret att naturen på egen hand ska få ta hand om föroreningen, för att undvika den klimatpåverkan och de kostnader som en marksanering kan innebära. Konsultföretaget ska leverera en bedömning vad som är smartast att göra.
– Om vi beräknar att nedbrytningen har kommit så långt att riskerna är acceptabla om 20–50 år, ja, då kan vi nog vänta. Men handlar det om 100 år till så finns det en osäkerhetsfaktor som vi måste ta hänsyn till nu. Föroreningen kan glömmas bort, man kan få för sig att bygga hus där, man gräver och flyttar jorden till ett annat ställe, säger Ebba Sellén.
Stjernquists metallfabrik hade verksamhet på Hedlandet mellan 1945 och 1982. Fotografiet, som är taget omkring år 1936, tillhör Mariefreds hembygdsförening – som just nu, i en utställning på Callanderska gården, visar upp köksföremål som tillverkades i fabriken.
Någon verksamhetsutövare eller fastighetsägare som är ansvarig för att bekosta en eventuell sanering finns inte. Strängnäs kommun har tagit på sig att vara huvudman. Konsulternas pågående arbete bekostas av ett bidrag från Naturvårdsverket, och om det blir aktuellt med en sanering framöver så kommer pengar att sökas även för det.