Erika Lindquist jobbar vanligtvis som röntgensjuksköterska på radiologiska kliniken på Mälarsjukhuset men jobbar just nu heltid fackligt för Vårdförbundet i Sörmland.
För hög arbetsbelastning och för låg lön, att vårdpersonal går på knäna har tidningen rapporterat om tidigare. Så sent som i mars i år startades ett nationellt upprop för att sätta fokus på sjukvården.
Att uppropet behövs visar de över 500 vakanta tjänsterna för sjuksköterskor som utlyses av på arbetsförmedlingen i Sörmland. Något Radio Sörmland var först att rapportera om. Siffror som speglar en verklighet där många väljer att sluta.
– Känslan är att det ligger ute fler tjänster nu än det vanligtvis gör, säger Erika Lindquist på vårdförbundet i Sörmland.
Den bild hon har efter att ha pratat med medlemmar är att många hade det tufft redan innan pandemin för att sedan nå vägs ände.
– De tog ett stort ansvar under pandemin och la in en högre växel. De ställde upp och gjorde det de kunde, jobbade extra och jobbade övertid. Men många upplevde att det aldrig tog slut och de känner att de inte orkar mer.
Många menar, enligt Erika Lindquist, att den här sommaren har varit den tuffaste någonsin.
– Det ser lite olika ut på olika arbetsplatser. Men vårdavdelningarna på sjukhusen tycks ha haft det tuffast.
Av de som slutar väljer en del att helt byta yrka, andra tar anställning på bemanningsföretag i hopp om en mindre arbetsbelastning och högre lön.
– Vi har en fri arbetsmarknad och om någon vill jobba för ett bemanningsföretag en period i livet ska den personen kunna göra det utan att skämmas.
Vissa sjuksköterskor har sagt upp sig och lämnat yrket helt. Andra har gått över till ett bemanningsföretag och några har sagt upp sig från fasta tjänster och istället tagit timanställning för att kunna säga nej till arbete när de inte orkar.
Men på en arbetsplats med stor del hyrpersonal blir det ofta extra slitsamt för den ordinarie personalen.
– Hyrpersonalen gör sitt jobb och många gör det bra, men det ingår inte i deras arbetsuppgifter att driva utvecklingen på arbetsplatsen framåt. Där vilar i stället ett tungt ansvar på den ordinarie personalen.
Vissa väljer att säga upp sig från sina fasta tjänster för att i stället ta anställning som timvikarier.
– De upplever att de då kan bestämma själva när de vill jobba och inte jobba.
Erika Lindquist ser flera saker som måste klaffa för att utvecklingen ska vända. Bra arbetsmiljö på arbetsplatserna, en vettig belastning, en balans mellan krav och resurser, att personalen tas på allvar samt en rimlig lön.
– Och att man lyssnar på personalen. Det är de som har de bra idéerna som ofta funkar bäst. Dessutom går det inte att bromsa sig ur en uppförsbacke. Det måste satsas både på löner och att ta in hyrpersonal för att få det att fungera.