Den svarta pärlan berättigar honom med råge att delta i veteranrallyt som arrangeras av Motorhistoriska sällskapet, denna gång i behagligt tempo på sörmländska småvägar.
– Det kallas officiellt för Lopp 30, eftersom bilarna måste vara tillverkade på 1930-talet eller tidigare, säger Johan Edelsvärd.
Knappt 30 ekipage kommer till start och rallyt, som inte är någon tävling, utgår från Västervikstorget i Strängnäs.
Sedan går färden via Löt till Stallarholmen, ut på Överselö, åter mot fastlandet och mot det hägrande målet nära Gripsholms slott.
– Vi startar med intervaller. Det ska vara mellanrum mellan bilarna eftersom vi stannar vid olika kontroller. Det kan handla om både manöverprov och frågesport. De som lyckas bäst får ta emot priser i Mariefred på eftermiddagen, säger Ytterselöbon som åtminstone bitvis får hemmaplansfördel.
– Den här typen av lopp är verkligen roliga, och det känns bra att rallyt nu avgörs på nära håll, säger Johan Edelsvärd.
Bilintresset har alltid funnits där och dessutom gått i arv till de tre barnen, inte minst sonen Carl som kör A-traktor – 15-åringen medverkade i ett reportage som tidningen gjorde i vintras.
– Carl följer med i bilen. Vi blir antagligen fyra personer totalt. Sen kanske inte alla orkar vara med från start till mål. Men det är bra att ha sällskap i samband med övningarna på den olika stationerna.
Hur är det att ratta ett så pass antikt fordon?
– Till vardags kör jag elbil, och det här är dess raka motsats. Känslan är otrolig. Det finns ingen stereo i bilen utan man får lyssna på motorn i stället. Nästan allt är manuellt, men för mig är det en avkopplingsgrej.
– Du blir mer medveten om allt. Belysningen är sämre, blinkers saknas och ska du svänga gäller det att sträcka ut handen. Ett helt annat tempo än i vanlig bilkörning. Man måste helt enkelt tagga ner.
Äger du fler rariteter?
– Ja, en Buick. Men den är cirka tio år yngre så därför väljer jag A-forden nu.
Den senare hittade Johan Edelsvärd på Blocket för omkring tre år sedan. Fordonet fanns faktiskt redan i Stallarholmen och ägarbytet skedde blixtsnabbt.
– Allt på den är original. Jag har bara historien fån 1976 och framåt, under den tiden tycks bilen alltid ha haft sörmländska ägare.
Vad fick du ge?
– Affären var hanterbar.
Är bilen till salu?
– Vid rätt bud är ju allting till salu. Men det finns ingen plan för försäljning.
Hur långt har bilen gått?
– Om man ska lita på mätaren cirka 6 000 mil. Min känsla är att den siffran kan stämma.
På en säsong, hur mycket rullar bilen?
– Uppåt 100 mil. Jag kör inga längre sträckor, det blir obekvämt med hastigheter över 65 km/timmen. Nyligen besökte jag en fordonsträff vid Arsenalen. Annars kan jag välja A-forden om jag ska till Ica eller glasskiosken. Men det krävs bra väder.
Johan drar sig däremot nästan för att åka till den lokala macken och tanka.
– Det dyker alltid upp folk, särskilt äldre män, som vill prata om bilen. Jag kan bli stående där i en timme ...
Med sina 49 år tror Johan att han kommer vara en av de yngsta deltagarna på lördagen.
– Det känns kul. Men vi som åker har en fin gemenskap. Det finns ingen tävlingshets, säger han och skrattar.
Michael Hellquist från Motorhistoriska sällskapet:
– Detta är ett intresse som går i arv. Ibland träffar vi på flera generationer samtidigt.
De äldsta bilarna som visar upp sig är från 1910-talet. Allra äldst en Belsize byggd år 1912.