Det som sågades ner fördes till en ristipp mellan Strängnäs och Eskilstuna.
Vad händer här?
Odd fellow-huset och delar av Europaskolan på Storgatan ligger i ett kvarter som omges av fyra ståtliga lindar.
– Jag uppskattar att de är 100–120 år gamla, säger Alexander Miller.
Dylika träd bör friseras, hamlas, med jämna mellanrum.
– När vi fick beställningen hade vi inte varit här på sex år, vilket är mycket, säger Ulf Johansson som jobbar för Daniel Asplunds åkeri i Eskilstuna vilket samarbetar tajt med Alexander Millers firma.
– Ja, vi hyr in varandra. Jag håller mig helst i Sörmland, inflikar Tystbergabon Alexander Miller som tidningen filmade då han hängandes i en av lindarna jobbade med motorsågen.
Hur högt upp kan du komma?
– Svenska träd blir inte jättestora. I undantagsfall är jag uppe i över 30 meter höga träd.
Är du aldrig rädd?
– Inte rädd, men respekt för höjder ska man alltid ha. Är jag 15 meter uppe i luften tilltar skärpan.
Varför valde du det här yrket?
– Jag gillar variationen. Sen luktar det så gott att såga i träd.
Vilket träd gillar du bäst?
– Boken. Den är vacker.
Vilken sort tycker du minst om?
– Granar. De är så mörka, dessutom har jag haft väldigt många jobb med träd som angripits av granbarkborrar.
Vissa grejer gör han på 20 minuter, vid andra tillfällen får Alexander Miller vistas längre uppe bland stammar och grenar.
– Men aldrig så länge att jag behöver ta med mig en termos.
Alla grenar som sågades ner transporterades på två lastbilar till en ristipp i Barva. De skulle bli till flis.