Kent Carlsson berättade om sina erfarenheter för tränare och styrelse i Strängnäs TK. "Det går inte att bygga ett hus och börja med nocken. Du måste börja med grunden och det blev också skrämmande lite taktiskt tänk", säger den tidigare toppspelaren apropå utförsbacken som svensk tennis hamnade i.
Hösten 1988 rankades sörmlänningen på plats sex i världen. Ändå var han bara tredje svensk bakom Mats Wilander och Stefan Edberg.
Men redan några år senare skulle det blågula raset börja.
I dag har Sverige en spelare (Mikael Ymer, som 69:a) bland topp 100.
Vad var det som hände, egentligen?
Om detta har det nyligen utkommit en bok – Mot alla odds blev jag sexa i världen & svensk tennis uppgång och fall – där Kent Carlsson är spindeln i nätet.
Det var kring innehållet i denna utgåva som 54-åringen talade i Vasahallen efter att först ha tittat på när några av SnTK:s juniorer tränade.
– När jag först fick frågan av en bekant i Eskilstuna – Björn Frössevi – om att skriva en bok var jag inte alls intresserad, och bad att få fundera. Sedan insåg jag att projektet lät spännande. Det här har aldrig riktigt kommit upp till ytan.
Ihop med nämnda Björn Frössevi och journalisten Andreas Slätt sammanställde han boken som blivit omtalad.
– Andra länder tog efter det vi gjort bra. Samtidigt utvecklade inte vi i Sverige det vi var duktiga på. I stället låg fokus på att bollen skulle slås till på ett helt annat sätt och det var hela tiden snack om "dödande" slag, säger Kent Carlsson.
Mikael Ymer är Sverigeetta men "bara" nummer 69 på världsrankingen.
Initierade tennisjournalisten Jonas Arnesen gav boken lovord i Idrottens affärer:
Hur kunde en stormakt som Sverige i stort sett försvinna från den internationella tenniskartan? Frågan har stötts och blötts genom åren. Men jag vågar påstå att den aldrig genomlysts så grundligt som i Kent Carlssons självbiografi.
Kent Carlsson genomförde flera hundra samtal med tenniskolleger som Björn Borg, Mats Wilander, Stefan Edberg, Thomas Enqvist och senaste stjärnan Robin Söderling. Även journalister och tränare har fått uttala sig.
Kent Carlsson låg sexa på världsrankingen och vann samtliga fyra Davis cup-singlar han fick äran att spela.
Felet som gjordes i Sverige var att inte bygga vidare på det svenskarna behärskade bäst, säkerheten främst.
– Vi tappade således vår svenska identitet som bottnade i att alltid hålla bollen i spel, säger Mats Wilander i boken.
– Det var så jäkla roligt att göra det här, tycker Carlsson.
Eskilstunabon ägnar sig numera mest åt hästar, men har till och från verkat som tennistränare.
– Vi är flera som hoppas att Sverige kan få fram en topp-20-spelare både på herr- och damsidan, säger han.