Mikael Andersson och Färjestadsprofilen Linus Johansson i ett samtal under en match mellan FBK och Timrå i SHL.
(S)Porträttet
Vi sammanstrålar i Larslundahallen, där Mikael Anderssons döttrar Cornelia och Esther tränar gymnastik. En sport de även utövar i Eskilstuna.
– Jag försöker skjutsa tjejerna två–tre gånger i veckan. Ibland följer både jag och Sarah (frun) med, konstaterar den 44-åriga elitdomaren.
Varför lägger du ner karriären i vår? Åldersskäl?
– Någon åldersgräns finns inte i SHL. Nej, det beror på att hockeyn tar mycket tid. Jag är hemifrån ofta. I framtiden kan jag vara med familjen på helgerna.
– Under fyra säsonger var jag heltidsanställd domare, sen trappade jag ner. Därför har jag kunnat välja själv hur mycket jag vill döma. På vardagar dömer jag i städer som ligger hyfsat nära hemkommunen så att jag bara behöver ta ut några timmars ledighet.
Hur känns det att sjunga på sista versen?
– Lite blandat. Men jag tycker det är kul att göra det sista av allt. Jag tänker också på all tid jag kommer att ha över nästa säsong.
Exakt hur vill du sluta?
– På topp. I min situation får man välja sitt team och sin arena inför sista uppdraget. Avskedet bör därför äga rum i början av mars. Jag skulle föredra något ställe i närheten, så Malmö eller Luleå är knappast aktuella.
När var du som bäst?
– Som bäst är jag förhoppningsvis nu. Jag har en trygghet i dömandet. Jag gjorde SHL-debut när jag var 33 eller 34. Så det blir ungefär tio år i högsta serien. Att döma hockey är fortfarande jätteroligt.
Vad gör du nästa vinter när du inte har någon hockey längre?
– Då får jag var med familjen på helgerna. Det kanske kan bli lite golf och ännu mera löpning i framtiden.
Inte padel då?
– Jag har provat padel, men föll inte för det.
Mikael Andersson har dömt över 375 matcher i högsta serien.
Vad kommer du att sakna mest?
– Kolleger, matchsituationer, en högljudd publik i en fullsatt arena. Att vara en del av spelet helt enkelt.
Hur många matcher har det blivit?
– 379 uppdrag i SHL. Jag kommer nog nästan att komma upp till 400. Lägg därtill minst 150 matcher i Allsvenskan.
När debuterade du som domare?
– Vid 17 års ålder gjorde jag mina första föreningsmatcher i Åkers IF. På den tiden var jag målvakt också.
Karriärens höjdpunkter?
– Första SHL-matchen Frölunda–AIK hösten 2013 smäller högt, men jag vill även framhålla flera playoff-matcher till SHL mellan Mora och Leksand samt när Björklöven tog klivet upp i Allsvenskan efter några år i ettan.
Mikael Andersson har två döttrar, bägge är aktiva inom gymnastik. "Vi skjutsar dem både till Strängnäs och Eskilstuna", berättar 44-åringen.
Du var heltidsanställd domare mellan 2016 och 2020. Är det bättre betalt än att ha ett "vanligt" jobb?
– Jag är civilekonom och högskoleingenjör, och kan väl säga att jag tjänar ungefär lika mycket nu som när jag dömde på heltid.
Nu har du betalt per match. Är du nöjd?
– Ja, det är jag. Vi får ett arvode, men ingen ersättning i övrigt ifall vi måste ta ledigt några timmar från jobbet.
Vad gör du på fritiden?
– Skjutsar barnen till gymnastiken i Eskilstuna eller Strängnäs, och jag springer ihop med Sarah. Vi brukar passa på medan tjejerna tränar.
Favoritarena i Sverige?
– Hovet i Stockholm. Speciellt när Djurgården har hemmamatch. Finns inget som slår den stämningen. Det är en speciell känsla att döma där, om man jämför med grannen Globen.
Hur upplever du att kombinationen elitdomare/familjefar funkar?
– Jag har ofta dåligt samvete och känner mig otillräcklig. Antingen missar du något hemma, eller också missar du något i hockeyn. Man är aldrig på rätt plats ...
Är döttrarna intresserade av hockey?
– De följer gärna med och tittar och hänger i arenor. Tjejerna gillar kanske mer det som är omkring matcherna. Även Sarah har sett ett par tre matcher per säsong sedan vi träffades, och vi blev ett par 2002.
Mikael Andersson gjorde sin första SHL-match för ganska exakt tio år sedan. Under fyra säsonger var han heltidsanställd domare.
Ska du hålla kontakten med hockeyn i framtiden?
– På ett eller annat sätt skulle jag vilja bidra framåt. Jag har redan fått något förslag, och det kommer säkert att dyka upp fler erbjudanden.
Det finns också en baksida av att döma?
– Jo, säsongen 2019/2020 tvingades jag leva med bevakning, både hemma och kring matcherna. Det höll på så i några veckor, jag och en kollega hade hotats. Hotet togs emot av SHL efter en match som vi dömt. Vi kände inte att vi hade gjort någon speciellt dålig insats. Jag fortsatte alltså att döma under den här perioden, men inte just i den aktuella arenan. Vi fick veta att personen som låg bakom hoten hade ett högt våldskapital. Han dömdes senare, men för andra brott.
Knappt fyra månader återstår av livet som hockeydomare för Mikael Andersson
Sen var det en obehaglig bilincident också, som tidningen skrev om?
– Min fru tappade däcket på vår gemensamma bil när hon skulle köra från Åker till jobbet i Gnesta. Vi misstänkte att någon hade petat in ett vasst föremål i däcket när jag dömde en allsvensk match i Västerås. Som tur var klarade hon sig från skador.
Vilken är den roligaste resan?
– Jag minns gärna en match i Champions hockey league som spelades i Nottingham av alla ställen. Hemmalaget mötte Zürich och hade ingen större chans, det som fastnade på näthinnan var hur hockeyintresserad publiken i England var – oväntat och superhäftigt!
Vilka andra länder har du fått döma i?
– England, Finland, Tyskland Tjeckien och Schweiz. Jag har bland annat gjort fyra landskamper.
Största besvikelsen i karriären?
– Så klart att jag hade velat få uppleva en SM-final. Nu blev det som bäst kvartsfinaler. Jag var väl inte bättre.
– Sedan jag slutade döma på heltid har jag sagt ifrån slutspelsmatcher. Det krävs en annan tillgänglighet.