Vi ses på Vasavallen, som till och från varit hans andra hem.
Allt startade kring 2008 när Semir Mehanovic, sedan Aspö IF lagt ner pojklaget i vilket han spelade på mittfältet, kontaktade IK Viljan.
– Jag frågade om jag kunde få hjälpa till som tränare någonstans. Då skickade Viljan Jonas Lindell på mig, berättar ex-jugoslaven (ursprung: Bosnien) och ler åt minnet.
Jonas Lindell, som senare skulle bli ordförande i Viljan, och Semir sammanstrålande över en fika nere på stan för att snacka ihop sig.
Efter det mötet har Semir aldrig vänt sig om.
– Det fanns alltid ett fotbollsintresse, men jag var inte så duktig som spelare. Däremot hade jag framgångar på dataspelet Championship manager, tror jag det hette.
Jonas Lindell och Semir klickade ganska snabbt och duon körde på med P99-laget i många säsonger.
– Sedan följde en period då jag tränade P99 och juniorerna parallellt. Under den tiden pendlade jag dessutom en dag i veckan till Gävle eftersom jag läste en ledar- och tränarutbildning på distans.
Som 24-åring hade han jobbat sig upp till A-laget som Semir coachade under två säsonger i högsta distriktsserien. Andra året gick Viljan till division 3-kval.
Han hade också tagit plats som kanslichef.
Men hösten 2018 var skilsmässan ett faktum. Semir fick en tjänst som fotbollsutbildare inom Södermanlands FF.
– Jag var både administratör och arbetade operativt. Det var uppgifter som jag trivdes jättebra med.
Men sedan den 1 maj är han en av 16 nationella fotbollsutbildare och anställd av Svenska fotbollförbundet.
– Sverige är uppdelat i åtta regioner. Jag och en kollega har hand om Södermanland, Västmanland, Värmland samt Örebro län. Jag är mest på pojksidan.
Hur ser en vanlig vecka ut för dig?
– De kan vara otrolig varierande. Jag sitter med kontorsuppgifter hemma, men mestadels är jag ute i regionen för att titta på matcher och scouta spelare. Jag utbildar tränare och deltar i konferenser. På en månad räknar jag med 10-15 resdagar och övernattningar främst inom regionen.
Huvudkontoret i Solna, är du där mycket också?
– Nej, det blir ganska sällan faktiskt.
Semir Mehanovic har dock inte glömt sina rötter.
Sedan en tid är 31-åringen åter involverad i IK Viljan, både som styrelseledamot och sammankallande i det nybildade sportrådet.
– Förhoppningsvis kan jag bidra med kunskap och erfarenheter. Det är kul att vara tillbaka på Vasavallen.
Annars då – vad är det bästa med att vara instruktör?
– Jag gillar att leda träningar och vara med på matcher. Att jobba med människor är ett stort intresse. Jag hoppas att jag kan göra gott intryck på barn och ungdomar.
Vad gör du om tio år?
– Då är jag huvudtränare i Allsvenskan, och alltså kvar inom fotbollen. Det finns olika vägar till eliten, jag tror inte att steget för mig skulle var så stort.
Hur träffades du och sambon Jennifer som varit aktiv i Viljans damlag?
– Visst spelade fotbollen in. Men vi började träffas när hon hade lagt av efter en skada. Sedan dess har det blivit några comebacker. Den sista (?) varade i max 25 minuter, sen drog hon en hälsena.
Snackas det mycket fotboll hemma?
– Vi försöker att undvika det, men det kan vara svårt att begränsa sig.
Sonen Adrians relation till sporten?
– Än så länge spelar han bara handboll – med Guif.