Robert Christensens framträdande i Nyhetsmorgon varade i drygt tio minuter.
Tidningen har tidigare skrivit om helvetet som den dåvarande Mariefredsbon gick igenom, särskilt på högstadiet.
Vår artikel snappades upp av Svenska Dagbladet och Jennie Aquilonius.
Sedan SvD:s intervju med Robert Christensen med rubriken "Jag åt lunch ensam resten av högstadiet" publicerats den 8 mars hörde TV4 av sig.
– Svenska Dagbladets reportageserie fick väldigt stort gensvar, säger SO-läraren Robert Christensen.
Fyran hittade honom via sociala medier och Robert Christensen behövde ingen längre betänketid för att tacka ja till inbjudan.
– Nej, det känns viktigt att fortsätta prata nu när snöbollen är i rullning.
Omkring 09.30 kom han och fästmön Maritha Frölid in i TV4-huset.
– Jag var väldigt nervös, speciellt inför sändningen. Jag kände att jag verkligen behövde få ur mig det mest kärnfulla.
Robert Christensen säger att han hade god stöttning av Maria Forsblom och Sofie Geite som gjorde sin första sändning ihop.
– Lugna och proffsiga, de hjälpte mig framåt och fick mig att känna trygghet.
Robert Christensen grejade rampljuset i tv-studion trots scenskräck.
Vid 10.35 startade framträdandet där Robert Christensen berättade om sin jobbiga resa genom skolåren med klasskompisar och andra elever som utsatte honom för mobbning och fysisk misshandel, och lärare som han märkte inte brydde sig.
– Att prata om mobbning är en del av läkningsprocessen, sa Robert Christensen bland annat.
Hans tre råd till lärare är att se eleven, reagera och agera.
– Gränser måste sättas direkt.
Robert Christensen skriver på en bok och får framför allt god terapi genom sitt målande. Det senare fick en ganska stor plats i programmet.
Dröm bortom utanförskap är namnet på Robert Christensens tavelserie.
En tavelserie – "Dröm bortom utanförskap" – handlar nämligen om mobbning i skolmiljöer, och ställdes först ut i Mariefreds rådhus.
– Den är inbokad i bland annat Katrineholm, Köping och Eskilstuna.
Ska du även ut och föreläsa?
– Jag arbetar halvtid på grund av sjukdom, så frågan är om min ork räcker till. Först och främst skulle jag vilja komma till Mariefreds skola och föreläsa inför lärarna där.
När tidningen pratade med Robert Christensen hade det bara gått tre timmar sedan tv-kamerorna släcktes. Han och särbon var precis klara med lunchen. Vi undrade om det hunnit komma några reaktioner på den korta tiden:
– Ja, flera mejl. Men de får jag titta på senare. Nu ska vi åka och köpa färg, jag är sugen på att måla.