Redan som 24-åring insåg barnskötaren Emelie att hon längtade mer efter att bli mamma än efter att träffa en kille att bilda familj med. Då bestämde hon sig för att ta saken i egna händer, men var tvungen att vänta tills fyllda 25 för att få påbörja behandlingen.
– I början tänkte jag "ska inte jag ge mitt barn en pappa?". Men landade snabbt i att jag har så många fina manliga förebilder i min närhet ändå, säger hon.
Men även om hon inte har någon andra förälder till dottern i magen är hon långt ifrån ensam. Såväl närmaste familjen som vänner, släktingar – och chefen på förskolan där hon arbetar – har följt hennes resa på olika nära håll.
– Mamma har varit med mig på mer eller mindre alla sjukhusbesök, berättar Emelie.
Och tur är väl det. IVF-processen kan vara tuff och Emelie hyllar alla de som kämpar sig igenom den:
– Vi är riktiga powerkvinnor!