Anita Pentell var mamma till tre barn, hade barnbarn och barnbarnsbarn men att hon levde för motorsporten och sitt Eskilstuna MK är ingen överdrift. Så var det i mer än 58 år.
I en lång intervju, som vi publicerade i mars förra året, berättade Anita bland annat om hur det hela började.
– Det ska jag tala om ... det var en annons i Eskilstuna-Kuriren som dåvarande ordförande Robert Mikkelsen, som hade "Bil & mc" (trafikskolan), satte in. Eskilstuna Motorklubb sökte funktionärer till en tävling och den helgen hade vi inte något att göra, jag och min dåvarande man, så vi nappade på det och sen har det rullat på ... och här sitter jag fortfarande, sa Anita när vi träffades på kansliet i Ekebygropen.
Där var hon en levande inventarie som hade ett finger med i allt som hände och skulle klubben byta namn kunde det lätt ha blivit till Anita Pentells MK. I våras gjorde Anita sin "sista" arbetsdag på kansliet där hon då hade jobbat i många år. Hon hyllades med applåder, blommor och en glasskulptur. Med glimten i ögat förklarade hon att "officiellt är det min sista dag ..."
För alla visste att Anita inte på allvar kunde släppa klubben i sitt hjärta. Hon var en eldsjäl av gigantiska mått och hade verkligen ett brinnande engagemang.
När jag tidigare frågade henne "vad det är som gör att det är roligt att hålla på" blev svaret:
– Jag får träffa många glada människor. För det mesta har jag fått mycket uppskattning för det jag gör och det är himla roligt. Man träffar många gamla profiler och alla vet vem tant Anita är.
Men hennes resa inom sportens värld var inte alltid lätt.
– Jag var ju Sveriges första kvinnliga ordförande i en motorklubb i mitten på sjuttiotalet. Det var tufft med många tårar, många ilskna blickar och många "kärringar ska hålla truten och stå vid spisen". Det dröjde något eller ett par år ... sedan kom en tjej till och blev ordförande i en annan motorklubb, sa Pentell i förra årets intervju.
– Det var ju en mansdominerad sport till max. Men jag var ordförande i 17 år trots att jag fällde en del tårar efter möten och kände att jag var lite utfryst. Det har förändrats på senare år när vi fått fler tjejer inom bilsporten.
Sonen Jan Vesterberg och dottern Anna Westerberg minns sin mamma med beundran.
– Hon var ju en slagkraftig kvinna, inte tu tal om den saken, och hade bestämt mycket skinn på näsan. Hon var inte lättlurad heller vilket man inte var så lycklig över som barn men det har ju tjänat henne väl genom åren, säger Jan och fortsätter:
– Hon var tryggheten och klippan som man alltid kunde luta sig mot. Det spelade liksom ingen roll vilken tid på dygnet det var eller vad det handlade om. Hon svarade alltid "japp jag kommer, inga problem. Vi löser det".
Anna, som var tvillingsyster med Anitas andra dotter Marie som gick bort förra året, håller med.
– Jag kan bara instämma i det min bror säger, hon var ju en bestämd kvinna. Mina vänner var livrädda för henne, hon sa precis vad hon tyckte och tänkte. Men mamma har alltid funnits där oavsett hur mycket rally, folkrace, garageungdomar som det var, säger Anna.
– Mamma har aldrig backat från svåra situationer. Hon har steppat upp och steppat fram ... nej, det här är tufft. Det känns verkligen. Jag och min sambo Michael bodde hemma hos mamma den sista tiden och hjälpte henne en hel del.
Jan fortsätter:
– Hon hade ju ett otroligt engagemang också, det var hundraprocentigt. Det var klubben, ungdomar på glid ... men det som förvånade mig var att det räckte till så jäkla mycket. Hon gjorde mycket för många och alla visste vem tant Anita var. Hon var stor.
Anita Pentell har genom åren träffat hundratals, kanske tusentals, rally- och folkraceförare. Men att tävla själv tyckte hon inte var kul.
– Nej, jag har aldrig längtat efter det. Men jag har faktiskt en liten guldplakett sen vi åkte på isen ute i Sundbyholm. Då hade vi herr- och damklass, odubbat och dubbat. Då åkte jag odubbat och vann. Det måste ha varit nånstans under 70-talet, berättade hon för tidningen i reportaget förra året.
Anita hyllade alltid EMK:s "ovärderliga funktionärer". 2021 var hon tävlingsledare för Luciarullet för sista gången, då hade hon haft den rollen i 40 (!) år. 1996 fick Anita Eskilsstatyetten i kategorin allmänt för sitt engagemang för ungdomar på glid och garageprojektet. Det har även blivit många andra pokaler, utmärkelser och priser genom åren.
– Eskilsstatyetten, som har en hedersplats hemma, var den som låg varmast om hjärtat. Den vet jag att hon uppskattade jättemycket, säger Janne.
En gång dök Pentell upp i ett avsnitt av tv-serien "I en annan del av Köping" och blev kallad jävla kärring.
– Det var fullkomligt oväntat. Jag satt och slötittade på programmet och fick se att de var i "gropen".Så jag höll på att dö av skratt, det klippet har gått på repeat många gånger säger, Janne och skrattar.
I yngre år jobbade Anita i föräldrarna Hugos och Alvinas möbelbutik All-Vinns, som var något av en föregångare till Ikea, och blev även en stor profil där.
De senaste tiden var Anita Pentell multisjuk. Hon hade bland annat kol, hjärtsvikt och pacemaker inopererad. Tidigare den här månaden var hon även inlagd för covid. Men in i det sista hade motorsportpionjären Pentell kvar både själ och hjärta i sitt EMK.
– Men det kommer väl den dan då jag säger tack och adjö. Det är svårt att lämna när jag vet att man behövs och att det är så himla roligt också men nån gång måste det ta slut ..., sa Anita våren 2022.
Nu har den dagen kommit.
– Mamma dog som hon ville, hemma i sängen i lugn och ro, berättar Anna Westerberg.
Men frågan är om Anita inte sitter där i sin himmel nu, styr upp motortävlingar för änglarna, snackar skit med andra som tagit samma väg, stickar något fint, tar ett bloss på en favoritcigg och sveper ett glas mjölk. Och, när hon får en liten paus, blir serverad gratinerad hummer och ett glas bubbel på den stiligaste brickan av guld.
Anita Pentell blev 78 år. Hon sörjs närmast av sonen Jan, dottern Anna, brorsan Lars samt barnbarnen Alice, Liza, Elionore, Fredrik och Sandra, barnbarnsbarnen Mia, Clara och Hugo samt alla kompisar i Eskilstuna MK och oändligt många motorvänner runt om i Sverige.
Fotnot: Reportaget, som publicerades i mars förra året, med och om Anita Pentell finns att läsa i sin helhet på ekuriren.se.