Snart elva månader har gått sedan Daniel Henderson skadades svårt när han, i den allsvenska semifinalen mellan Smedernas Team Rapid och Indianerna, flög över luftstaketet och landade mot en stolpe på andra sidan.
Samtliga revben bröts, ena lungan punkterades och ryggen fick en fraktur med operation på Karolinska i Solna och flera nätter på sjukhus som följd. Daniel hade änglavakt och klarade sig efter omständigheterna bra. I dag är han i stort sett helt återställd men får fortfarande jobba med rehabilitering. Han kör speedway som tidigare och lever sitt vanliga liv. Däremot går han nu en helt annan match, en match mot Svenska Motorsportförbundet.
Bara några veckor efter kraschen skickade Daniel ett mail till Svemo. I korta drag undrade han vad förbundet gör i ärendet och beskrev sin frustration över att inget hänt med säkerhetsarbetet på landets arenor då liknande olyckor inträffat tidigare. Exempelvis flög Peter Ljung in i en lysstolpe 2020 och drabbades av en allvarlig hjärnskakning.
– Inga åtgärder har gjorts sedan dess så jag undrar vad man hade för analys av den kraschen och hur man skulle gå till väga efter min krasch. Frågar mig såklart själv varför det ens är möjligt att man kan flyga över sargen när förare tidigare har gjort det, säger Daniel.
Bara i sommar har tre liknande olyckor inträffat. Smedernas Daniel Bewley flög över staketet i Polen och en förare i Ryssland gjorde samma sak. Nyligen var det allsvenska Smålänningarnas Emil Pörtner som skadades svårt i Kumla efter en luftfärd som också slutade i staketet utanför banan.
– Kunde min, och nu Pörtners, skada ha undvikits om man gjort åtgärder efter Peters krasch? Därför kontaktade jag förbundet några veckor efter min olycka för att följa upp vad som händer, säger Daniel.
Ett par dagar senare fick han besked om att mailet vidarebefordrats till Mikael Karlsson som nyligen hade tagit över tjänsten som grenchef för trackracing. När inte Daniel hört något på drygt två månader skickade han ett nytt mail, direkt till Karlsson. Men inte heller då kom det någon återkoppling. 15 december vände sig en frustrerad Daniel, som tycker det är minst sagt anmärkningsvärt att han inte fick svar på två månader, i stället till Svemos generalsekreterare Per Westling och dåvarande styrelseordföranden Håkan Leeman.
Westling svarade dagen efter och i brevet står det bland annat: "Jag vill bara göra ett förtydligande. Den här typen av händelser utreds inte, Svemo gör inte fullständiga utredningar av olyckor. En utredning, i ordets rätta bemärkelse, är mycket omfattande och kräver större resurser och faktatillgång än vad Svemo förfogar över".
Han skriver också:
"Det går självklart inte att reglera bort alla risker, det är en omöjlighet. Liksom allt säkerhetsarbete inom motorsport handlar det om att hitta en kompromiss, en "tillräckligt hög" säkerhet som samtidigt tillåter tävling. Vill man ha full säkerhet på en speedwaybana så måste man ta bort själva fordonen".
Trots att Svemo klassar Daniels skada, som är en av de allvarligaste som skett inom svensk speedway på många år, som just allvarlig i sina egna stadgar väljer man att inte gå in närmare på den.
Henderson säger att han blev upprörd över svaret och skickade ett nytt brev till Per Westling där Daniel kräver en ordentlig utredning och poängterar att hans fokus ligger på hur man kan undvika att detta händer igen och hur det kunde ske.
Dagen efter fick Henderson sedan svar från säkerhetsgruppen inom trackracing. Där står det bland annat att säkerhetsgruppen tittar på alla olyckor som sker inom deras verksamhet och att man kanske skulle vilja ha en lång zon med sand (eller vattengrav) som bromsar upp föraren.
Daniel svarade även på det och sedan hände inget mer – fram till slutet av februari. Då skickades en rekommendation ut till klubbarna att de exempelvis kan klä in lysstolpar som står i närheten av säkerhetszonen i kurvorna "med stötabsorberande material som en extra säkerhetsåtgärd".
– Vadå rekommendation? Vad har hänt? Inte ett jota på någon av arenorna och om ingen klubb gör något vid rekommendationer är det ganska meningslöst att skicka ut sådana. I detta fall är det ett hån att göra det här till en rekommendation. Det här ska vara ett krav. Ett krav som ska vara en början mot ett större ingrepp som behöver göras för att minimera att förare och cyklar att flyga över sargen, säger Daniel som 11 maj skickade ett nytt brev till Mikael Karlsson och Ola Hansson på Svemo.
– Jag är väldigt upprörd och frustrerad över hur saker och ting går till och att man ignorerar en allvarlig olycka, säger Henderson som då ville ha svar på hur Svemo arbetar med följande punkter som finns med i stadgarna:
Alltid arbeta efter bästa förmåga att höja säkerheten.
Driva ett medvetet säkerhetsarbete, där vi alla alltid tar ansvar för oss själva och varandra oavsett vilken roll vi har.
Gemensamt arbeta långsiktigt för en säkrare idrott.
I ett snabbt svar stod det då: "Vi arbetar enligt Svemos policy och allmänna råd samt inom Säkerhetsrådets långsiktiga mål där devisen är att "ingen ska skada sig för livet".
– Jag ifrågasätter framförallt hur den olyckan jag var med om kunde hända igen och det beklagliga är att det inte händer något från Svemos håll trots stadgar och policy att följa. Jag kräver inte att de ska bygga om arenorna. Det gäller att hitta lösningar som är effektiva kostnadsmässig och för säkerheten, ett alternativ skulle kunna vara att sätta upp skyddsnät som de har på alpina tävlingar. Ett annat är att ha skyddsnät i svängarna likt hockeyn har över sargen för att pucken inte ska flyga ut i publiken. Det förhindrar förare och cyklar att flyga över staketet. Jag har alltid stått upp för Svemo som hjälpt mig mycket genom åren och det är jag jättetacksam för. Men det är en annan del av Svemo, för det som sker nu har jag inga ord. Jag vill också poängtera att denna kritik är mot Svemo och inte mot klubbarna som följer Svemos reglemente, säger Daniel Henderson och fortsätter:
– Alla förare vet om riskerna när de sätter sig på cykeln. Men att du flyger över luftstaketet och skadar dig utanför själva banan ska inte förekomma. Det är lite som en chock att de bedriver det på det här sättet. Det händer inte ett enda jävla skit, det bara ignoreras. Jag vet inte vad jag ska göra längre ... och nu har det hänt igen. Hade det krävts att jag blivit förlamad eller dött? Jag vill att de gör en ordentlig utredning och jag kräver inga stora växlar, bara att det inte händer igen. Svemo kan inte blunda för detta och säga att det inte händer. Fakta är att staketet jag flög in i utanför banan inte gav vika som det ska. Det gjorde att jag var nära att mista livet eller bli förlamad.