Barnmorskan Hannah Kaseva, som bär civila kläder då hon arbetar med aurorasamtal, säger att hon älskar sitt jobb. "Det här är det absolut största, jag kan inte tänka mig att göra något annat!" Fotografiet bakom är från hennes egen förlossning.
– Visserligen kan man inte veta exakt när bebisen kommer eller på exakt vilket sätt det kommer att ske. Man kan inte heller veta hur många värkar som kommer att krävas eller hur lång tid det hela kommer att ta, säger barnmorskan Hannah Kaseva och fortsätter:
– Men vi kan kontrollera precis allt runtom kring tillsammans med den som föder. Hon ska känna sig trygg hela tiden, hon ska veta vad som händer, vad som är nästa steg är och hon ska ha möjlighet att säga "stopp, nu behöver jag en paus". Allt vi gör har som mål att den som föder ska känna sig trygg.
Inne på förlossningssal nummer sex lyser taket upp som av en stjärnhimmel och en mörkmålad fondvägg dämpar sjukhusstämningen.
På väggen hänger en whiteboardtavla där barnmorskan skriver upp namnet på den som ska föda, hennes stödperson samt personalen som är i tjänst. Intill skriver hon "bebis" och ramar in ordet med ett hjärta. Bebis ses också som en del av teamet. Här kan personalen skriva information om exempelvis när nästa undersökning väntas ske. Tavlans största fält är avsatt för anteckningar kopplat till metoden Föda utan rädsla.
– Vår chef Katarina (Söderström Nilsson) brinner för metoden och har sett till att vi i dag har flest utbildade instruktörer i hela Sverige.
Alla som jobbar på förlossningen kan och ska använda verktygen för att ge stöd.
– Målet är inte att man ska föda smärtfritt, men man ska känna sig trygg hela tiden. Det är skillnad på att ha ont och att lida. Om man vet att man behöver ha värkar för att få ut sitt barn så blir det lättare att ta varje värk för vad det är – ett steg närmare barnet. När smärtan har en mening.
Via tavlan kan man hänga med i planeringen även om det är svårt att lägga muntlig information på minnet, personalen påminns om den födandes specifika önskemål.
"Det är meningen med mitt liv. Det känns så otroligt meningsfullt att vara en liten del av den resan", säger barnmorskan Hannah Kaseva om sitt jobb på Mälarsjukhuset.
Hannah Kaseva arbetar även med aurorasamtal, alltså förberedande samtal för förlossningsrädda.
Hon beskriver andelen högriskförlossningar på Mälarsjukhuset som högt. Dels på grund av stora språkförbistringar som kräver tolk, dels för att Eskilstuna har Region Sörmlands enda förlossningsjukhus med tillhörande neonatalavdelning, vilket samlar alla gravida från länet som inte haft en problemfri graviditet.
Nytt sedan i september, för hela regionen, är att alla får göra en skattning av sin förlossningsrädsla ungefär i mitten av graviditeten. På så vis ska man identifiera vilka som ska erbjudas stöd via Aurora och vilka som kan få hjälp på MVC.
Förlossningsrummen fick en makeover tidigare i år, med bland annat ny väggfärg och stämningslampa. Om ett par år ska hela avdelningen flytta in i det nya sjukhus som just nu byggs för fullt. "Trygghet är jätteviktigt och miljön påverkar mer än vad man tror", säger barnmorskan Hannah Kaseva.
De gravida med allvarligast skräck, eller fobi, kommer ibland till samtalen med målet att argumentera sig till ett planerat kejsarsnitt.
– Jag brukar förklara direkt att jag inte är här för att övertala någon. Vi ska ju tillsammans undersöka hennes rädsla och hitta det sättet att föda på som är bäst för henne, det kan vara vaginalt eller kejsarfödsel.
Däremot beskriver hon frågan som komplex. Förespråkare argumenterar för den gravidas rätt att välja själv. Samtidigt är läkarens uppdrag är att förhindra skada och det finns konstaterade risker med kejsarsnitt – både för mamma och barn, samt inför eventuell kommande graviditet – när det inte är medicinskt motiverat, enligt barnmorskan.
I samtalen identifieras metoder för att hantera rädslan, till exempel för att drabbas av en stor bristning som leder till komplikationer. Då kan man skriva en utförlig plan kring bristningsförebyggande handläggning i journalen, till exempel att undvika ryggläge eller att hålla perinealskydd – som betyder att man saktar ner själva framförandet av barnets huvud och axlar. Andra har önskemål om att inte bli lämnade ensamma, sen avnavling eller att inte behöva vara i gynläge mer än nödvändigt.
De flesta Hannah Kaseva träffar på auroramottagningen har tidigare erfarenheter av att de inte har blivit lyssnade på eller fått tillräcklig information. De kan också ha känt sig ensamma, känt sig utelämnade eller hjälplösa.
– Att vara delaktig är A och O. Egentligen kan det kännas självklart, men det här har de upplevt och då känns det skönt att man skriver en tydlig plan för det.
Årets förlossningar på sjukhuset. Blommorna representerar bebisar, körsbären tvillingar och fjärilarna tillhör de små bebisarna som har lämnat oss alldeles för tidigt.
Hannah Kaseva säger att hon älskar sitt jobb – och skulle inte kunna tänka sig att göra något annat. Hon beskriver lyckan hon känner när hon bistår vid en förlossning.
– Det bästa är när man kan ge stöd och verktyg så hon efteråt kan känna det var vi som gjorde det här. Personalen kommer inte in som några hjältar och står i rampljuset, utan hon föder av egen kraft och vi bistår med vad hon behöver för att klara av det, vare sig det är beröring eller epidural.
I den nya patientutvärderingen får de nyblivna föräldrarna bland annat gradera vilken grad av trygghet de kände under förlossningen, och hur de upplevde stödet från personalen. "Sedan första gänget gick FUR-utbildningen 2021 ser vi en stor förbättring här", säger Hannah Kaseva och tillägger: "Vi ser färre synergier som gäller bemötande och betydligt fler upplever att de fått ett gott stöd. Det är ju det fina med FUR-verktygen, det är tydliga handfasta instruktioner för partner hur hen kan stötta den som ska föda. Alla som vill ska få stöd att kunna använda verktygen. Personalen visar gärna!"
Hon är också övertygad om att de senaste årens satsningar ger tydligt resultat vad gäller skador och liknande. År 2020 började barnmorskor och läkare utbilda sig om bäckenbotten i ett nationellt projekt som heter Blubb, där de bland annat har lärt sig utförlig anatomi, bäckenbottenskador, suturering och om bristningar.
– Det är jättebra, många är rädda för skador och man har hört eller läst skräckhistorier. Och förr var kvinnosjukvården inte bra, så är det. Kvinnor har inte premierats i forskning, inte fått ekonomiska medel ... Inställningen har varit att "ja, man går sönder när man föder barn och du kommer att kissa på dig". Så är det inte i längre och det känns så bra.
I dag ligger Mälarsjukhuset under rikssnittet gällande grad tre-bristningar. "Vi eftersträvar alltid två barnmorskor när bebisen ska framfödas, för att man ska kunna ha fyra händer och god kommunikation med mamman för att bebisen ska få komma långsamt och för att vävnaden ska hinna töja sig", berättar barnmorskan Hannah Kaseva.
Men trots ambitionen och omtanken som personalen har att ge till sin patienter är regionkrisen ett faktum även här. Elva barnmorskor saknas i bemanningen och de hyr-kollegor som just nu arbetar i teamet checkar snart ut – i januari slår personal- och hyrpersonalstoppet till även på förlossningsavdelningen.
– Och vi får inte köpa in paprika längre, det säger en hel del, säger Kaseva och syftar på grattismackan som serveras efter förlossningarna.
Ändå får de verksamheten att gå ihop.
– Vi är duktiga och flitiga och noggranna. Men det är klart att misstag sker.
Hon konstaterar att det behövs mer pengar, samtidigt som man måste spara.
– Man bär med sig sin förlossning hela livet. Och om man känner sig trygg när föder så kan oxytocinet flöda, och det gör det lättare för den som vill amma och man har sett att sårläkningen blir bättre. Det sparar med andra ord så mycket lidande i längden.
– För att prata regionens språk; här kan man minska antalet framtida besök i nästa graviditet. Det finns så mycket win-win för alla. Och det måste få kosta lite pengar!