Socialdemokraterna i Eskilstuna har bestämt vem partiet nominerar att efterträda Josefine Helleday som kommunstyrelsens förste vice ordförande och ordförande för Trygghetsberedningen. Det är kommunalrådet och den nuvarande ordföranden för kultur och fritidsnämnden Marie Svensson.
Det formella beslutet att utse henne fattas av kommunfullmäktige den 18-19 juni. Men med tanke på att S och M har majoritet i fullmäktige kan Eskilstunas invånare utgå från att stadens nya vice ordförande tillträder den 1 juli.
Som en konsekvens av Marie Svenssons nominering föreslås även en rockad på andra platser i kommunens nämnder. Som ny ordförande i kultur- och fritidsnämnden tillika kommunalråd vill Socialdemokraterna se Johan Lidén. Till hans nuvarande post som vice ordförande i socialnämnden har Carina Ålander nominerats.
Det här informationen kan man läsa på Socialdemokraternas webbsida. Det är dock betydligt intressantare vad man kan läsa mellan raderna. Som betoningen på att de tre kandidaterna har ett gediget fackligt engagemang bakom sig: Marie Svensson i Kommunal. Johan Lidén lite mer diffust beskrivet som ”inom skolans värld.” Carina Ålander har haft flera förtroendeuppdrag för Vision på den tiden då förbundet hette SKTF. Hon är dessutom ombudsman och chef för ABF Sörmland.
För den som inte är så bevandrad i socialdemokratiskt signalspråk innebär detta ett tydligt budskap till en falang inom Socialdemokraterna, låt oss kalla dem för "det gamla gardet", att de tre kandidaterna har en tydlig förankring i ”Rörelsen” med dess två huvudsakliga ben: partiet (med dess underorganisationer) och fackföreningsrörelsen (främst LO-förbunden). Till Rörelsen kopplas även en rad organisationer som Kooperativa förbundet, PRO, ABF, Folksam och Folkets hus.
Beskrivningarna visar också att kandidaterna träget och idogt arbetat sig uppåt och inåt i Rörelsen.
För falangen "det gamla gardet" är det här viktigt. Har man inte gått den långa vägen, har man inte ett fackligt förflutet är man inte en socialdemokrat på riktigt. Marie Svensson, som beskrivs som en i det närmaste en veteran inom Eskilstunapolitiken, uppfyller alla dessa kriterier.
Nomineringarna och beskrivningarna kan därför också ses som en markering mot falangen som vi kan kalla det ”det nya gardet”. De som oftare gör ”snabb karriär” i partiet utan att nödvändigtvis ha varit medlemmar i Unga örnar. Personer som snarare kan betecknas som medel- än arbetarklass. Partimedlemmar som inte har samma förankring och därmed inte anses ha lika stor lojalitet mot Rörelsen. Kort sagt personer som Josefine Helleday.
Det är tydligt att partiet nu vill ha någon helt annan person. Den förklaring som gavs när Helleday fick sparken var att: ”rollen som vice ordförande i kommunstyrelsen är oerhört komplex. Den ställer höga, ibland omänskliga krav och arbetarekommunens verkställande utskott har landat i att den rollen inte var rätt för Josefine just nu."
Är då Marie Svensson rätt kvinna för jobbet? Det är för tidigt att säga. Svensson har lång erfarenhet, men är ändå en person med relativt låg profil i politiken. Hon har – ännu – varken prövats i en riktigt hård politisk debatt eller utsatts för ett skapt mediedrev. Sådant som ofta kommer tillsammans och som inte sällan utsätter politikern för en närmast omänsklig press.
Det är först när Marie Svensson utsatts för dessa prövningar, som hon kan visa att hon har de omänskliga kvaliteter, som rollen som vice ordförande – enligt partiet – kräver.