Hammargärdets skola i Eskilstuna riskerar att få betala en sanktionsavgift till kommunen (EK 16/11).
Den kommunala skolan har under flera år haft en provisorisk matsal dit maten transporterats och barnen fått äta på engångstallrikar. Problemet är bara att skolan inte registrerat hos miljökontoret att den börjat hantera livsmedel. Det är skälet till att skolan nu riskerar att få betala en sanktionsavgift.
Det är lätt att tänka att det här är tramsigt. Att en kommunal skola inte ska behöva betala pengar till kommunen för något som mest är en administrativ miss. Är inte den här sortens rundgång ett uppenbart slöseri med skattepengar – särskilt som eleverna nu fått tillgång till sin gamla permanenta skolmatsal?
Det kan man tycka, men då ser man inte hela bilden.
Den administrativa missen innebar att kommunens miljöinspektörer inte kände till den provisoriska matsalen. Därmed hade de heller ingen möjlighet att kontrollera den.
I ordet provisorisk ingår det att något, i det här fallet en skolmatsal, inte nödvändigtvis lever upp till alla krav som ställs på en permanent matsal rörande exempelvis hygien, möjlighet att separera allergikers mat från den övriga och möjligheten att diska.
Nu har visserligen skolan även ett eget ansvar, att genom egenkontroll se till att det finns fungerande rutiner för städning, hygien och buller.
Men att det inte alltid varit så rent och iordningställt i den provisoriska matsalen på Hammargärdets skola vittnar de föreningar som använt lokalen efter skoltid: ”Det är fullt med matvagnar och sladdar i vår samlingslokal. Det finns inga rutiner för städning och flyttning av stolar och bord, bara tillfälliga nödlösningar. Man får alltid börja med att göra rent när vi ska ha aktiviteter i lokalen”, sade Anita A-Stenfors till tidningen (11/11).
Just därför var det extra viktigt med besöken från kommunens miljöinspektörer, som ett extra säkerhetsnät.
Det ingår i deras jobb att vara petiga.
I fallet med Hammargärdets skola verkar det ha gått bra ändå. Och så är det. Det går ofta att slarva med rutinerna utan att något händer. Det är lätt att invaggas i en falsk trygghet, eftersom man inte vet i förväg när exempelvis en magsjukebakterie smyger sig in i kärlen. Det är därför man alltid måste vara noggrann.
Det är för övrigt inte bara på skolorna som inspektörerna fungerar som en garant för att grundläggande rutiner rörande hygien och miljö följs. I den bästa av alla världar besöker de även äldreboenden en gång om året. Där undersöker de inte bara att de basala hygienrutinerna följs. Inspektörerna kontrollerar exempelvis även om det finns skriftliga rutiner för hur boendet introducerar ny personal och vikarier.
Så nästa gång du läser eller hör om en skola eller ett äldreboende som, likt Hammargärdets skola, riskerar att betala en sanktionsavgift; tänk då inte reflexmässigt att det är trams. Tänk i stället att nu får barnen och de äldre en lite säkrare vardag, tack vare miljöinspektörerna.