När de förföljs eller tystas på andra håll kan nyhetsförmedling, kultur och politisk opposition – ibland – ta sin tillflykt till länder där det går att verka i skydd av demokrati och tryckfrihet.
Men bara ibland. Den som sitter inspärrad, som svenske medborgaren, dramatikern och journalisten Dawit Isaak, kan inte resa dit där ordet är fritt.
För att det fria ordet ska få en fristad undan censur och förtryck måste det också släppas in. Kan en politiskt förföljd eller hotad författare, redaktör eller konstnär nå fram till en tillflykt där det går att få fortsätta med medie- eller kulturverksamhet? Ju mer krampaktigt avvisande flyktingpolitik blir, desto mer svårt blir detta.
De som vill kväva det fria ordet har också hittat sätt att försöka följa och förfölja de flyende skribenterna och kulturutövarna och försöka trakassera eller tysta dem inne i demokratiska miljöer. Ibland är det flyktingspionage. Ibland våldsbrott av utsända agenter eller ideologiska anhängare av förtryckarregimer.
En i utlandet verksam framträdande saudisk journalist och regeringskritiker fångades i en fälla i Istanbul. Han styckmördades av utsända statstjänstemän från den regim som nu ger stora penningsummor till kända fotbollsspelare. Dessa ska göra PR för att ännu ett VM ska spelas i en oljedespoti.
En svensk medborgare, Gui Minhai, verksam i bokutgivning på kinesiska, kidnappades i Thailand och fördes till fångenskap i Kina.
Brottsanklagelser, utlämningskrav och oberättigade efterlysningar genom Interpol är ett annat sätt. Det är nu aktuellt i Sverige och Finland. Sådana krav har framställts från Turkiet när klartecken för Natointräde inväntas.
Ett sådant ärende har i veckan varit i Högsta Domstolen i Stockholm. Turkiet begär utlämning av en av de oppositionsjournalister som lyckades fly då mängder av tidningar och andra medier stängdes eller övertogs av regimens kumpaner.
Detta kan inte gärna sluta med annat än att domstolen konstaterar att det är en politisk förföljelse och att utlämning därför är otillåten. I vart fall måste detta bli regeringens beslut ifall ärendet går vidare dit från HD.
Det finns fler sätt. Ryska oligarker, och andra med mycket pengar men affärer som inte tål insyn, har satt förtalsåtal i system. De försöker skrämma nyhetsmedier, förlag och skribenter till tystnad med väldiga skadeståndsanspråk, och processer där advokaträkningar kan bli ruinerande.
Brittisk juridik är användbar för sådana internationella påtryckningar mot det fria ordet. Brittiska advokatbyråer gör goda förtjänster på att hjälpa till.
Metoden med mängder av stämningar har använts i länder som Polen (av SD:s broderpartis hantlangare) och i Malta (av korruptionsintressen). Behovet av brittiska och andra lagändringar för att hindra dessa metoder har länge varit stort.
Svensk tryckfrihet ger långt bättre skydd för det fria ordet. Detta ogillas och ifrågasätts av sådana som säger sig företräda näringslivet, men som i praktiken främst skulle göra ambitiös näringslivsjournalistik mer riskabel.