Tågpendlare är ett luttrat släkte. De kan aldrig vara säkra på att komma till jobbet eller skolan i tid på morgonen eller komma hem som planerat på kvällen. De står på perrongen och väntar på tåg som är försenade eller i värsta fall inställda.
En del går upp en eller två timmar tidigare på morgonen så att de kan ta ett tidigare tåg för att skapa marginaler. Men det hjälper inte alltid. De får ställa in möten och på olika sätt försöka jobba in sin förlorade arbetstid.
Andra får försöka utverka specialregler. Att de till exempel inte behöver ta ansvar för att butiken eller caféet öppnar i tid.
När pendlarna slutar för dagen har de behov av andra strategier. Så att de exempelvis kan vara säkra på att barnen ska kunna hämtas i tid på förskolan – även om tåget är inställt.
Träningspass eller umgänge med vännerna behöver planeras in så sent som möjligt. Allt för att skapa marginaler.
Till slut är det många som frågar sig om det är värt att fortsätta att pendla. Senast ut är 25-åriga Moa Eriksson i Strängnäs. Till tidningen säger hon att hon har svårt att se något annat alternativ än att flytta till Stockholm – där hon och hennes sambo jobbar – om tågen inte blir mer punktliga.
Men frågar man Trafikverkets presskommunikatör är pendlarnas klagan delvis psykologisk. Kommunikatören menar att pendlarna ofta minns de gånger tåget var försenat – men inte de gånger tåget var i tid.
Man kan gissa att presskommunikatören inte dagligen pendlar mellan Strängnäs och Stockholm.
I januari kom, enligt Mälardalstrafiks egen statistik, 64 procent av tågen på sträckan Örebro–Eskilstuna–Stockholm–Uppsala fram i tid.
Ja, eller rättare sagt: Tågen var inte mer än fem minuter försenade.
Mälardalståg har en felmarginal på fem minuter när de registrerar tågens punktlighet. De tar heller inte med inställda tåg i underlaget. Inställda tåg anses inte vara försenade, eftersom de inte gått över huvud taget.
Sedan januari har visserligen punktligheten på sträckan Örebro–Eskilstuna–Stockholm–Uppsala ökat. Som mest till 84 procent under mars och april. I skrivande stund är den senast tillgängliga statistiken från juni månad. Då var punktligheten 80 procent. Var femte tåg var alltså mer än fem minuter försenat då.
Men Trafikverkets presskommunikatör skyller inte bara på psykologi, utan förklarar även att det ibland kan uppkomma störningar på spåren, exempelvis på grund av obehöriga på spåret eller en påkörning. Kommunikatören pekar också på att en del förseningar beror på tågoperatörerna, som brist på tåg eller personal.
När Mälardalstrafik däremot ska förklara varför deras tåg blivit försenade skyller de huvudsakligen på Trafikverket. Att förseningarna beror på elfel, personolyckor eller kontaktledningsfel för att nämna några förklaringar.
Det här är inget nytt. Luttrade pendlare på sträckan har i minst ett par decennier fått vänja sig vid att Trafikverket (och föregångaren Banverket) skyller förseningarna på tågoperatörerna och att de i sin tur skyller på Trafikverket.
Vana pendlare vet att skulden i stället hamnar någonstans mitt emellan.
Men så länge Trafikverket och tågoperatörerna fortsätter att skylla på varandra behöver de inte ta ansvar för att fixa "sina" problem.
Tyvärr verkar det inte finnas något ljus i tunneln för pendlarna.
I veckan meddelade SJ att de drar in alla sina tåg mellan Uppsala och Stockholm från den 15 december. I torsdags kväll fick pendlarna en liten försmak av konsekvenserna, när hälften av SJ:s tåg och ”vissa” Mälartåg ställdes in. Det blev kaos.