Det är gått mer än ett år sedan Tidöavtalet slöts. Det har varit ett intensivt år som skulle behöva en omfattande sammanfattning.
Och rättighetsorganisationen Civil Rights Defenders (CRD) har gjort ett försök. "Det är helheten som oroar" heter CRD:s kritiska och varnande översikt av det senaste årets Tidöpolitik.
CRD:s oro för Tidögängets hets att höja straff och låsa in kriminella är befogad. Kriminalpolitiken har de senaste åren genomgått ett skifte från rehabilitering till repression. M, KD, L och SD har inte varit ensamma i den utvecklingen, men driver nu på den ännu hårdare. Det läggs, åtminstone retoriskt, mer tyngd på krav om fängelse och häktning och mindre på vård. Men går man för hårt fram med sådant utan att ha kött på benen riskerar man snarare öka brottsliga och asociala beteenden än försvagar dem.
Samtidigt är inte alla straffskärpningar som tidigare, och nuvarande regering, gjort och tänker genomföra nödvändigtvis omotiverade. Gängbrottsligheten och den utbredda narkotikahandeln behöver pressas undan. Men det är riktigt som CRD påpekar att mycket ny lagstiftning inom svensk brottsbekämpning nu stressas fram. Det finns även goda skäl att djupare debattera hur och när övervakning och hemliga tvångsmedel ska få användas och i vilken utsträckning.
CRD:s genomgång bränner dock verkligen till när den berör andra saker. Bland annat har regeringen i utnämningsprocessen av generaldirektörer varit dimmig.
Det är helt i sin ordning att regeringar inte förlänger generaldirektörers uppdrag som Migrationsverket och Sida. Men inramningen till besluten har varit mycket tveksam. Bland annat har representanter ur regeringsunderlaget (SD) glädjetjutet när dessa direktörer fått foten. Och partiets företrädare har pratat om att "städa upp i Myndighetssverige". De har också grundlöst anklagat myndighetstoppar för att agera aktivistiskt i sin yrkesroll. Det osar den sortens häxjakt som vi sett i länder med sämre fungerande rättsstat än Sverige.
SD är inte med i regeringen. Men M, KD, L har satt sig i beroendeställning till partiet och genomför även stora delar av partiets politik. Det SD skriver och säger färgar av sig på regeringen och Tidöpolitiken.
Sverige står sig demokratiskt starkt. Landet är inte på väg att utvecklas till ett nytt Hitlertyskland. Men i många länder ser vi hur politiseringen av domstolar och förvaltning, undanpressande och demonisering av fria medier, opposition, minoriteter och invandrare breder ut sig. Det gör att väljare, medier, politiker och andra beslutsfattare också i här måste vara vaksamma – Sverige är inte immunt mot dessa auktoritära drag. Polen och Ungern är två omtalade europeiska länder vars styre tagit betydande steg på denna autoritära stig. Men även Österrike har på senare år fallit i ranking efter ranking gällande demokrati och mänskliga rättigheter.
Dagens auktoritära rörelser har inte nödvändigtvis sina rötter i 1900-talets mörka årtionden. Men föreställningarna om att den med makt har rätt har likväl vuxit i popularitet. Det borde väcka oro även i vår del av världen.